Gott nytt år yeah

Inte ett ord om goda föresatser. Nope.

Jag bär julmaten framför mig, kan man säga. Förödande att gå ned i varv på det här viset. Längtar lite stunsiga debatter och korridorspring. Snart.

Hyggligt år. Långt i vissa avseenden, mycket kort i andra. Vad jag nu menar med det. Tiden är ett underligt djur.

Funderar över framtida jular. Ett genombrott kan vara på gång. Ut ur familjens för all del rätt bekväma tvångströja och ut på fjällvidderna. Ja, efter knäck och julskinka hos mamma förstås.

Exakt NU...

... vill jag att det ska bli jullov. Det är då hundan vad inspirationen tryter när man närmar sig målsnöret.

Borde det inte vara tvärtom? Ett sista glädjeskuttande sjukhelsikes ryck, och så ledigt?

48 komplett ointressanta fakta

Bloggstopp från mig igen, inte för att någon är förvånad. Allra minst jag själv. En utmaning för att rossla igång maskineriet alltså. Och alla som känner sig manade får ju plocka upp tråden.

1. När gick du upp idag? Sju typ.

2. Diamanter eller pärlor? Jag har snygga öronpärlor. Diamanter är mest symbolik verkar det, och sånt är jag inte mycket för.

3. Senaste filmen du såg på bio? En lanthandel i Provence.

4. FavoritTV-program? Simpsons kanske.

5. Vad åt du till frukost? Äggröra, skinka och massor med kaffe.

6. Vad är ditt andra namn? Birgitta. Efter farmor. Som i och för sig heter Birgit. Massor med coolare:-(

7. Din favoritmat? Sånt är väl för småbarn?

8. Vilken mat gillar du inte? Pja, illa lagad mat.

9. Favoritchips? Salt and vinegar.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället? Eh. Lite spansk renässansmusik brukar jag riva av. Eller folklåtar från södra Lappland.

11. Vilken bil kör du? Hyrd.

12. Favoritmacka? Håhå, alla mackor! Det är min största last, därför har jag slutat med macka.

13. Mänskliga karaktärsdrag, du bara inte kan med? Gnäll utan tanke på eget förändringsarbete.

14. Vilka är dina favoritkläder? Sköna. Fina kommer sen.

15. Om du fick åka vart du ville på semester? Kvalmiga storstäder med god öl, har jag ju sagt.

16. Favoritklädmärke? Nä. Jag handlar mest second hand, då kan man inte vara petig med sånt.

17. Försvann? Jag slarvar ofta bort saker, ja.

18. Favorittid på dagen? Förmiddag när alla gått till skolan och jobb och jag slasar runt hemma och dricker kaffe, lyssnar på P1 och läser tidningen.

19. Var är du född? Östersunds lassa.

20. Vilken är din favoritsport att se på? Hoppa högt långt spring kasta svära. Friidrott alltså.

21. Coca Cola eller Pepsi? Spela roll.

22. Fotboll eller ishockey? Fotboll. Ishockey upphörde med Sovjetunionen.

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla? Varken eller, jag har därmed korta dagar.

24. Pedikyr eller manikyr? Nänä.

25. Några spännande nyheter att berätta för oss? Häromdagen hejade jag på arbetsmarknadsministern. Mer spännande än så blir det knappast.

26. Vad ville du bli när du var liten? Något med skriv. Se där.

27. Bästa barndomsminnet? När jag och barnsläktingar röjde på landet och de vuxna satt i köket och spelade kort. Maximal frihet och trygghet samtidigt.

28. Varit i Afrika ? Nix.

29. Nånsin rullat in någon i toapapper? Skulle det vara roligt?

30. Varit med om en bilolycka? Avåkningar. Noll personskador. Räknas?

31. Favoritdag i veckan? Oftast fredag.

32. Favoritrestaurant? Mycket käk skareva, och vällagat. Jag är totalt osnobbig.

33. Favoritblommor? Sandnejlika.

34. Är du kär? Egenkär så det räcker och blir över.

35. Favorit-snabbmatsrestaurant? Måste väl bli nån sunkindier.

36. Äger du en cykel? Ja, en skitsnygg röd minicykel. Crescent.

37. Vem fick du senaste mailet från? Maken.

38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort på? Känns amerrkanskt.

39. Läggdags? Nej, tyvärr.

40. Senaste personen du delade en middag med? Tre små grisar.

41. Vad lyssnar du till just nu? Interpellationsdebatt.

42. Favoritfärg? Grön.

43. Hur många tatueringar har du? Typ noll.

44. Vad jobbar du med? Skriver det andra säger.

45. Favoritträning? Sånt larv.

46. Har du några djur? Jag kan klappa hamstern Lola när jag vill.

47. Vad önskar du dig? Snälla barn? Pah.

48. Ringsignal på mobilen? Fejkturkiskt sväng

Är detta jag?

Ikväll ska jag hit. Tips från coachen: Skicka en offertförfrågan till dem och säg sedan tack men nej tack. Då hamnar du i deras kundregister och får partyinbjudan. Jag går eventuellt dit som SJÖVRÖVARE. Erkänn att ni är avundsjuka.

Nästa helg ska jag på 40-årskalas här. Jag känner faktiskt födelsedagsbarnet. Samma kväll pågår andra neck-braking activities som jag missar.

Den 12 december ska jag på disputation. Och fest så klart. Egentligen vill jag vara sjörövare då med, men jag vet inte vad expertisen säger.

Det känns som om jag blivit bönhörd på något vis.

Rim och ingen reson

Jag borde om USA-valet blåga
men det mesta tycks mig en plåga
Min nacke är stel
Jag skriver mest fel
Oddsen för vinst är låga

Hoho

Klockan är exakt fem över fem. Kolsvart ute!

I går tyckte jag vintertid, förlåt normaltid, var en very good idea (ehuru jag var rätt så dagen-efter-kvällen-före och måste inställa mig på ett barnkalas redan klockan två på eftermiddagen, men det ska vi inte prata om nu).

I dag är jag inte längre så säker.

Jag glo-shoppar mig lite glad på Ekovaruhuset tror jag.

Kulinariska höjdare

Cecilia N förstod inte alls varför jag skulle ha chokladdoppad blodpudding i handväskan. Möjligen hoppade jag över ett eller ett par led. Så är det att vara kvicktänkt.

Det hela tilldrog sig på den tiden min Argaste Kompis pluggade i Uppsala och hängde på V-Dala bittida och sent. Rörde i grytorna, hängde på Räkrocken, drack andras överblivna/bortglömda slattar (den så kallade VRÅKEN) och betedde sig så som studenter gör.

Självklart skulle hon även vara behjälplig vid Halloweenfirandet. Spöktema, svart sidenklänning, hår från Vampyrernas natt. Och spöklika snacks.

Tänkarmössa på.

På festen gled Argaste Kompisen runt med sitt mest skräckinjagande leende och bjöd från brickan. Festförtjusta studenter fnissade och åt och mumsade och ... funderade. Gott. Lite sött. Lite kryddigt. Och log bruna kladdiga leenden.

Givetvis hov någon party pooper upp sin stämma likt det beskäftiga barnet i sagan om kejsarens nya kläder. Så var det slut på det roliga.

Men historien är odöd.

Populär

Jag har ju gnällt lite över det ringa antalet fester i mitt liv. Och utgjutit mig över hur jädrans orättvist, rent av orättfärdigt, det är att de två fester som trots allt uppenbarade sig denna blekmörka höst infaller på samma dag.

Men.

I morse hittade jag ett orange kuvert i mitt duvhål här på jobbet. Namnet var rätt, hemvisten (konstitutionsutskottet) helt fel. I kuvertet låg en inbjudan från "Vännerna på Svensk Inredning", och det handlar om en jättebaluns i kuslighetens tecken. Kul!

Men.

Jag har inga vänner på Svensk inredning. Och på KU finns ingen med mitt namn. Vad har hänt? Och vad kommer att hända om jag klär upp mig i mitt vackraste leende (ni vill inte veta!), laddar handväskan med chokladdoppad blodpudding och kvastar i väg i sällskap med "en vän"?

Fortsättning följer.

Lika som bär

Vem klär inte i blått?

Fattig en dag för sent

Jag är så oproffsig så jag inte alls hade fattat att man skulle blogga tänkvärt om fattigdom i går.

Men det gjorde jag ju ändå, på intuition förmodligen.

Andefattigdom.

Gissa

Ja, vad gör en Cruella när hårda arbetsdagar utan snus på en öde ö stundar? Förbereder sig genom att gå hem i tid, inta en näringsrik middag och lägga huvudet (eller var det fötterna?) på kudden vid halv tio?

Nej.

Först hetsar en Cruella till körsång och river av Bereden väg så att stackarn Jesus förmodligen är ännu längre bort vid det här laget.

Sedan galopperar hon till Rival, tränger sig in objuden på glammigt Mama-event, stjäl två glas champagne och en liten flaska mystisk sprit med sugrör.

Därefter drar hon med sin intet ont anande väninna på sunkhaket Half Way Inn (I mean!) och sänker två Boddington i imponerande tempo.

*sludder*

Hemma äter hon fem mackor vid diskbänken och avslutar med ett halvt kexpaket. Försöker läsa, först med det ena och sedan med det andra ögat - men inte blev boken begripligare för det.

Stackars Cruella vaknar halv två, halv fyra, kvart i fem - och sedan kan hon inte somna om på grund av alkoholinducerad hjärtklappning galore.

Förmiddagen tillbringas kontorsklädd i fosterställning på sonens säng. Reinfelt i radio. Skärseld.

Och sedan började arbetsdagen som inte är slut än.

Röra till det

Här har jag gått och slasat och hasat och försökt glädja mig åt en lång räcka lediga dagar, fast jag har betalt. Så kommer hösten igång - och vad händer? Dubbel- och trippelbokningar ända till horisonten.

I morgon inleds den allmänpolitiska debatt som ska pågå i dagarna tre (ja, som ett sagans bröllop. Jolly!). Jag jobbar kvällspass och får väl kanske kravla mig hemåt vid tolv om jag har tur. Min äldstakompis som jag nästan aldrig träffar ety hon bor kvar i blåshålet är här och vill träffa mig några kvällstimmar innan nattåget går. Pilutta. Maken reser till Göteborg. Barnen behöver kvällsvakt.

Kompisen, tänker ni. Ja. I vanliga fall. Men nu målar vi om och har en Christo i vardagsrummet och en dubbelsäng i köket. Ingen tv. Ingen soffa. Inget köksbord. Inga stolar heller faktiskt.

Och så är jag bjuden på två fester. Jättekul, för det var länge sedan sist. Gissa om det är samma kväll eller inte.

Voffor blir det på detta viset?

En dag

Seg morgon med tidning och klapp på sjuk dotter. Uppiggande telefonsamtal från god vän som lockade mig ut på promenad. Och vilken promenad sen! Den bara vecklade ut sig och blev underbarare och underbarare. Boklån till sjuklingen och det hon ville ha fanns inne. Sakta stros mot Fjällgatan. Branta trappor som lönas med vidunderlig utsikt. Sol och skugga i perfekt kontrast. Tvärsväng mot Vita bergen, spontanta krokar - och så öppen koloni med dahlior, bjudpäron och söt farbror från Sumpan som gav oss varsin stjälk kärleksört! Vidare mot Malmgårdsvägen och just där blommar stockrosor, krasse och klängros mot husväggen. Och över gatan, vid malmgården där det nästan alltid är stängt var det öppet trädgårdskafé och lövrök.

Tänk att bara få trä upp det ena härliga efter det andra på en tråd så där.

Solsken

Vildvinet som inramar min balkong så fint har gått från grönt till rött på bara en vecka. Pelargonerna blommar förtvivlat inför den långa sömnen. Klar himmel men dis i luften. Den låga solen liksom guldfärgar min vardag.

Min bästa tid.

Jag har köpt mig en akustisk gitarr

Som tur är för omgivningen är det inte jag som spelar på den utan 12-åringen. I ett års tid har han nött sträng, timmar om dagen. Samtidigt har han spelat piano i Kulturskolan. Plink och plonk, riktigt kul, men hjärtat har ju varit med guran. Fördomsfri och oförvägen som endast ett barn kan vara kastade han sig över allt på en gång. Guns and roses. Metallica. Beatles. Plektrum och utan, tabulaturer på nätet, youtube och gitarrskolor, barréklämmor, "nu har jag stämt om gitarren i en annan tonart, mamma, hör här".

Men inga lektioner. I maj ringde jag Kulturskolan och anmälde instrumentbyte. Sa som det var, att grabben levt med gitarren ett år men inte tagit några lektioner. Så fick vi besked, fort nog faktiskt. Plats i gitarrgrupp, välkomna på torsdag.

I det trånga lilla rummet satt sex nioåringar som aldrig tagit i en gitarr förut. Och så min unge. Och så två lärare som jag här med döper till Högsta Sovjet. För så flexibla visade de sig vara när jag ville förklara att vi nog befann oss i fel grupp och därmed inte kunde säga om torsdagar klockan 16.20 var en bra tid. Ett ögonkast från den gråsprängda kulturskjortan och jag avfärdades som Morsa Med Alltför Höga Ambitioner.

I morgon går min pojk som just nu sitter i soffan och spelar så vackert på sin nyinköpta gitarr till sin första lektion. Då ska de lära sig vad ett plektrum är. Till jul ska de kanske få spela några unisona ackord från scen. Elgitarr ligger några år fram i tiden, "för det är så mycket att hålla reda på, både strängar och rattar och spakar".

Cruella - i Sverige, i verkligheten.

Bara regn hos mig

Ring P1 kan man inte lyssna på, men jag orkar faktiskt inte gå och stänga av radion. Nu är det visst en bibeldåre. Programledaren har påtagligt svårt att hålla sig för skratt. Inte så proffsigt men ganska roligt.

Den självförbättringsimpuls som brukar följa med höstvindarna har ännu inte infunnit sig. Därför sitter jag fortfarande här i soffan i mjukisbyxa och dricker halvkallt kaffe i stället för att ge mig ut på en stärkande promenad följd av något GI-godkänt. Det är lite boring att vara hälsosam. (Inte för att jag har försökt några längre stunder.)

SJ vill ha 5 000 minst för att frakta mig och familjen till Jämtland och hem igen i jul. Är det fasoner det? Det kanske rentav får bli lite miljöförstörande FLYG!

Homer och Flanders

Inlägg från september -05 på annat ställe:

"Vi har en rätt ny granne här i huset. Kom i samspråk häromdagen, i tvättstugan (var annars). Hennes dotter är i H:s ålder och så snackade vi lite så där som man gör. Hon verkar väldigt rejäl, hennes man är snygg på ett helylligt sätt och verkar också rejäl och så berättade mamman (Lolita, Lenita, minns ej, det var liksom inget namn som liknade nåt annat) att ungarna står i kö till Maria Elementar för där är det ju så bra etc. Och jag i gympabralla och stripigt hår, nickade och log lite stelt för mina ungar går i flumfriskola och jag kände mig plötsligt helt ambitionsbefriad.

Ikväll blev det väl ytterligare kufvarning för när vi var på väg ut för att företa begravning (ja, orientera och basta lite också) så stötte vi ihop med henne och ungarna och jag hör mig själv säga "ja, här i påsen har jag två döda hamstrar som vi ska begrava, tihi" och hon "va, dog de båda på en gång" och jag "nej, den ena har legat i frysen i två år" och hennes ungar "åhhhh, får vi se" och så av med locket... Ja. Jag behöver öva på att vara lite mindre... spontan? Frispråkig? Socialt begåvad?

Jag lär inte bli bjuden på kafferep i första taget.

Cruella, i Sverige, i verkligheten."

Jajamensan. De är frireligiösa förstås, därav det där präktiga som skavt och irriterat fast de är hur trevliga som helst.

Och jag är Homer Simpson. Ingen överraskning. Det heller.

Comatose

Efter inte mindre än nio timmar med Carl Bildt i örat vacklar jag nu hemåt för att tröstäta pizza, chips, godis, mackor, havrefras och nötter och så dricka upp roséslatten som visserligen smakar ganska illa men säkert hjälper i något slags medicinskt syfte.

Ajöss.

Näsdöv

För ett par år sedan drabbades jag av en sjujäkla bihåleinflammation med tillhörande huvuddunk, luktsinnesbortfall och annat trevligt. Dunket och svullnaden gick ned som sig bör - men luktsinnet har varit påtagligt försämrat sedan dess. Märkligt nog tycks obehagliga lukter ha en förmåga att väcka de slumrande luktlökarna medan behagliga har svårare att göra sig gällande. Mycket, mycket trist, särskilt som jag alltid berömt mig av och uppskattat mitt fina väderkorn.

Men så i dag! Efter att ha tvättat golv, gnuggat köksstolar och gjort lite annat planlöst hushållsarbete gick jag mig ut på promenix. Vanliga rundan runt Årstaviken vilket också kan ses som en rejäl och trevlig omväg till djuraffären och Åhléns dit jag hade ett par ärenden. När jag kom över på andra sidan och in i skogen insåg jag att jag kände mig förunderligt Här och Nu på ett sätt som jag sällan är, tyvärr. Där och då och i framtiden och i min egen skalle är jag allt som oftast, inte så lite tröttsamt. Och hur kommer detta sig, undrade jag förstås, och insåg i samma stund att jag KÄNDE DOFTER! Tallbarr, sötvatten, mossa, en svag doft av svamp... det var knappt jag vågade dra näsan full av rädsla för att detta bara var en illusion, ett minne.

Och nu gick jag ut på balkongen och stack näsan djupt i en pelargon! Det är väl inte precis den sötaste väldoft när det kommer till blommor, men den är omisskännlig och somrig.

Det här gör mig glad en sensommartisdag.

Lista'rå (korpad från Bondhustrun)

Senaste impulsköp: Lite krafs från HM:s outlet på nätet, dessförinnan tygrullar från 40-50-talet på lanthandelsutförsäljning i Brösarp.

Bästa promenad: ENKLASTE promenaden är i alla fall Årstaviken runt.

Favoritdryck: Kaffe, I guess. Men jag gillar RIKTIG cider också. Från Bretagne, Normandie eller England.

Bästa förfestmusiken: Nåt gammalt 80-talsröj.

Reser helst till: Kvalmiga storstäder. Då är det nämligen extra gott med ÖL!

En bra gå bort-present: Bok och en rejäl godispåse.

Favoritlyxartikel: Ansiktslotion från Shu Uemura.

Tidning jag gillar: DN, snart i var mans låda. Och Ordfront, för det strikta vänsterperspektivet. Jag behöver påminna mig.

Favvosajt: Jag är lite hemlös nu. Tidigare Allt för föräldrar.

Favoritförort: Alla sunkiga med en whiff av forna framtidstro (Kärrtorp, Hagsätra etc.).

Fikar gärna på: Tantfiket Wallins på Ringvägen. Allt annat än chica Chic vid Mariatorget.

Favoritbutik: Åhléns, om jag måste. Alltid kommer man därifrån med någon trasa.

Bästa skönhetstips: Sex?

Bästa lunchställe: Flatfiket vid Bergsundsstrand ligger bra till.

Favoritgrönsak: Sådana som varit i ugnen och sedan beströtts med havssalt.

Favoritfärg: Grönt!

Favoritmärke: Äsch, sånt har jag vuxit ifrån.

Favoritdjur: Getter! De klättrar roligt.

Snyggaste kvinna: Eftersom min blygsamhet förbjuder mig att utnämna mig själv säger jag Agnès Jaoui. Lite lik mig. Just det.

Snyggaste man: Jag är så trist att jag bara ser min man.

Bil: Verkligen inte.

Världens bästa nu levande regissör: Film intresserar mig inte på det viset.

Stjärna jag vill träffa: Det där har jag aldrig förstått.

Favvoskor: Mina svarta Mary Janes från något italienskt märke.

Bästa diet: Väck med brödet.

Modeförebild: Underbara Clara för att hon går sin egen väg.

Mest överskattade affär: Ujuj. Svårt att välja. Och eftersom jag inte är intresserad av shopping ska jag kanske hålla truten?

Bästa fyllekäket: Knäckemackor med kalvsylta och rödbetor. Mjölk.

Dansar helst till: Det som bjuds.

Senaste fyndet: Plenty snygga second hand-grejer tidigare i somras.

Favoritprodukt på apoteket: Billighets-Ipren, alltså Alindrin.

Favoritblogg: http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/. Känsliga läsare varnas.

I min dvd-spelare: Brus och biljud. Behöver en ny.

Hemma

Efter en vecka som varit både kort och oändligt lång är jag hemma igen. Fantastiska dagar med intensiva diskussioner, glada skratt, tvårättersluncher och trerättersmiddagar, crèpes, rosévin från Provence och cider från Bretagne, konstupplevelser i form av Matisse och Chagall som har varsitt museum en bit uppåt kullarna, raska morgonpromenader längs Proménade des Anglais i soluppgången, salta bad...

Tyvärr är mitt sinne för proportioner inte så särskilt utvecklat för här sitter jag och surar över att jag glömde taxfreepåsen med vin, lavendelblommor och savon noir på Arlanda Express.

Merde.

Nice

Jag är en kosmopolit i vardande. I går reste jag med Lapplandståget från Hässleholm till Stockholm. Tåget finns inte ens på den gula avgångstabell som finns uppsatt på varenda järnvägsstation och när så småningom stånkade in på perrongen, fyra minuter efter det 100 procent dyrare X2000-tåget med destination Stockholm, var det med snöplog framtill. Våra platser var i kupé och allt kändes på det hela taget som en tågluff på 80-talet. Min son som har åkt mycket tåg men inte ens var påtänkt på den gamla goda tiden kom tillbaka från restaurangvagnen och meddelade att han genast kommit att tänka på Hercule Poirot. Ett Riktigt Tåg med andra ord, med avgång en gång i veckan från Malmö och Göteborg. Medge att det inte riktigt doftar 2008 om det upplägget.

Nå, hem kom vi alltså i kvällningen. Och lika ljuvligt som det är att möta Sommar-Skåne i juni är det att återse Stockholm i augusti.

Nice. I morgon bär det i väg för en veckas språkkurs med tillhörande Medelhavsbad, strandpromenader, vin och sång höll jag på att säga, men det får väl räcka med överdådiga måltider ett par tre gånger om dagen. Jag är så fräck så jag helst hade velat ha några dagar till att varva ned och upp igen inför avfärd - men man kan möjligen inte få allt här i världen.

A bientôt från sydligare nejder!

Sluttamp

Huvva vad det kan regna i Skåne. Ändå har vi varit förskonade i år. Förra året regnade det så mycket en viss dag i juli att en stackars tant drunknade i sin bil. Den dagen tyckte vi passade för en utflykt med tåg runt Öresund. Redan i Köpenhamn dröp vi, och ja, vi reste medsols. Och tro inte att vi nöjde oss med wienerbröd och bullar i Christianshavn – ack nej, även Louisiana ville ha besök av oss. Där regnade det åt alla håll samtidigt och jag minns bäst påsen med tröstgodis vi var tvungna att unna oss i väntan på några inställda tåg.

I år har vi sluppit dylikt, på det hela taget. Kulingen gör visserligen sitt bästa att skrämma upp havet i dag, och regnet yrar omkring när man minst anar det. Jag bidar min tid tillsammans med bokhögarna. Några fler dopp ska det bli innan vi styr hemåt på fredag.

Inte Provence

Det är ganska intressant att sommarbo på Österlen och ta del av vad som skrivs om denna skånska hörna i de tjusiga trycksaker som nog försörjer rätt många fotografer och mer eller mindre begåvade skribenter. Det är vackra bakverk, böljande backar, lavendel, smakrika ostar, delikata marmelader, pittoreska fiskelägen, rosenträdgårdar och kulturplagg i linne sida upp och sida ned.

Och det stämmer förstås. Men som alltid, och det ska man komma ihåg när man förförs av liknande alster om platser man själv inte känner, finns en annan högst vardaglig verklighet. Ruckliga biografer med obekväma stolar. Sunkiga loppisar med grejer som först filtrerats ut till sommarstugan och sedan till marknadsbordet. Konditorier som bara serverar vanligt kaffe som dessutom stått på för länge. Inte så goda masariner - som man förstås köper ändå. Outletlador med picknickfiltar för 35 spänn och servetter i New England-stil. Svindyra Icaaffärer som säljer tasmansk vinterlök mitt i den svenska sommaren.

Frågan är om jag inte gillar den sidan av det vackra livet bäst ändå.

(För liknande funderingar rekommenderas filmen En lanthandel i Provence.)

It's raining, it's pouring

... the old man is snoring.

Nu var det slut på vackervädret. Kaffe och helgens DN hann jag i alla fall med i trädgården innan det drog ihop sig. I går kväll kom förebud om väderväxling i form av dramatiska blixtar och avlägset muller över bukten. Vackert vid elva på kvällen då himlen och tillvaron i övrigt är vid och tyst.

Övriga familjen spelar spel och själv överväger jag en tur till Erikshjälpen i Tomelilla. Denna vår har jag haft en sagolik tur och fyndat hur mycket snyggt som helst. Personligen tror jag att det är folks shoppinggalenskap som sätter avtryck - de lämnar bort för att kunna handla nytt. Och där kommer jag in i bilden.

Storsonen har vi skickat till LA för språkkurs. Innan jag fick det första sms:et om att han var framme och installerad kulminerade alla helvetes kval i en halvtimmes nattpromenad på heden med tårar och snor. I sådana lägen kan jag åkalla vem som helst, och vem som helst lyssnade mycket riktigt och såg till att jag hade ett meddelande på mobilen när jag smög in igen. Så här skriver en snart femtonårig kille till sin ömma moder efter en resa över Attilanten och lite till:

sorry att jag inte skickat sms har ar allt lugnt

Dåså.

Besvärjelse för dagen: Rain, rain, go away, come again some other day.

I denna ljuva sommartid

Ibland får jag känslan av att det som omger mig inte är på riktigt, att det är en avspegling av en dröm, något man tar till och målar upp när man tänker sig det ljuvligaste, mest romantiska... ni vet.

Men så ser mina dagar ut här vid havet. Ett snett solljus silar in genom handblåsta fönster, björkar susar och vattnet glittrar. Sanden är varm, den vitkalkade väggen sval. Latten smakar fantastiskt, alla böcker är läsupplevelser (nä, nu ljög jag. Fast jag läser inte ut de dåliga!).

Barnen läser och badar, hoppar och simmar, blir solbruna och ibland lite röda - folkhälsorönen påverkar inte precis sommarlovslediga yrhättor på tio tolv år. Jag springer efter med krämen.

Vi äter som hästar och dricker vitt vin och lättöl. Halv fem på morgonen vaknar jag av sol i ansiktet eftersom vi ännu inte har några rullgardiner. Då kan det hända att jag tar en lång promenad över heden och hoppar i havet som gud har skapat mig. Man soltorkar inte så fort vid den tiden på morgonen. Å andra sidan kan man ha med sig en handduk. Men spontaniteten är lite grejen.

Nu blåser det 18-gradiga vattnet ut i Hanöbukten, hej då för den här gången. Vi tar en tur till närmaste insjö istället. Där fínns en kiosk där man kan få en kopp snabbkaffe för en femma till sin Pärontopp.

Ljuva liv!

Nattmössa

Det skymmer. De svaga klagosjunger om att nu vänder det. Jag har aldrig fattat det där. Tiden är ju rund, alltså är vi på väg mot ljusare tider var vi går. Eller mörkare, beroende på hur svartalfiga vi känner oss för tillfället.

Ensam hemma. Eftersom jag inte är hänvisad till ensamståndet blir de få ensamma stunderna med lagda barn och egna tankar en stillsam lyx. Jag är lite på upphällningen nu. Jobbar på övertid, ja, inte bara jag förstås. Oppositionen är debattglad. Tyvärr har många av de som ställde dessa frågor på sluttampen redan gått på semester själva. Ser kanske inte så bra ut, men debatterna blir kortare när de skickar ersättare att ta statsrådens svar.

Om ett par dagar är det dags att styra söderut till ett nyrenoverat hus utan trappa men med stege i ett hål till övervåningen. Mycket spännande och ack så efterlängtat. Ja, renoveringen förstås, det gäller ju att leva upp till det man fått i knäet när det nu ligger så fint, men ledigheten, ledigheten... I vanliga fall brakar jag oftast på i överljudsfart hela första veckan och bakar, syr och står i, men i år ska jag kraftanstränga mig för att göra platt ingenting. En tur till bibblan i Kivik. En och annan kvällspromenad i den lena sjungande sanden.

Forum för fnattiga föräldrar

Jag har hängt på Aff (Allt för föräldrar) i en herrans massa år. Långt innan den bytte namn från Föräldranätet till det nuvarande faktiskt. Ja, ända sedan min tioåring var bebis. Småbarnsföräldraidentiteten var alldeles underbar och jag ska nog erkänna att jag hängde mig kvar som förståsigpåare i somliga snack även sedan mina ungar för länge sedan lämnat just det stadiet...

Nu har jag känt mig överårig och passé bra länge. Och så kommer Christina och lanserar en sajt för tonårsföräldrar! OK, den är inte uppe och hoppar förrän på måndag - men sedan.

Be there or be square!

Vårruset

Nu ligger alla i startblocken, och vissa är redan iväg. Våren är här. Med allt vad den innebär av fler soltimmar, musörade träd, vackra lökar (?), glitterblått vatten, loppisar, idrottsaktiviteter, släktbesök och inte minst KU-utfrågningar och debatter som ska klaras av helst innan maj månads utgång. I år ska jag pröva en annan taktik och inte falla in i klagovisorna över den strimlade och fragmenterade tid som ska forceras fram till midsommar. Nej nej. Med högburet huvud och schvung i steget ska jag vara en positiv plåga för omgivningen. Jobbigt? Nänänä. Kul? Jajamensan!

Den 3 juni är det förresten dags för det rubriken antyder, nämligen det riktiga Vårruset. Många tanter ska lunkaskuttagåhoppajogga sig runt fem kilometer i Guds vackra natur. I'm in it for the goody bag - när man går i mål får man både lightleverpastej, strumpor och dasspapper om jag inte minns fel. Eller kanske är det lite mer alerta sponsorer i år, vem vet. Anita på jobbet handlar dunkvin, det går så bra till picknickkorgens polarkaka.

Sunny day

I am a Daffodil What Flower Are You?

Man kan inte låsa in alla

Nej, Jerzy Sarnecki, det kan man förstås inte. Men man kan ju börja med dem som redan har ett antal överfallsdomar mot tjejer på sig. De har så att säga filtrerat fram sig själva.

Jag känner djup sorg och hett hat i dag.

Finska vinterkriget

Nej. Så får man inte skämta. Men i Finland har jag varit. Och lite sårad har jag blivit. Bäst låta bilderna tala.

Hotell Sokos, Kuusamo

Di blågule

Hm. Mer champagne, anyone?

Menisk på sniskan

Falling down

Det bidde inga skidor ty när jag med raska kliv stegade iväg mot tunnelbanan kände jag hur den ena av mina stayups släppte taget och begav sig nedåt. (Nu garvar somliga.)

Jag ska bespara er bilden av hur jag smyger in i portar och bakom pelare för att i lönn försöka hala upp den förbaskade trasan.

Flurig fredag

Flurig är ett ord jag misstänker har en grov isogloss någonstans i höjd med Söderhamn.

Bra ord. Ursprungsbetydelsen är "oredig", "trasslig" och används för det mesta om hår, as in bad hair day. Men som alla begriper är det ett extremt användbart uttryck för att beskriva andra förtretligheter i vardagen också.

Idag är jag inte bara flurig på knoppen. Jag känner mig ganska flurig i knoppen också. För att inte tala om hur det ser ut på skrivbordet. Och i kalendern. Och hemma.

På söndag bär det av till Sälen. Dessförinnan måste jag inhandla ett par längdskidor. Jag har försökt förtränga det in i det längsta, men i slutet av mars ska jag, inshallah, åka till Kuusamo i nordöstra Finland och spöa nordiska grannar i skidspåret. Parlamentsmästerskapen heter detta komplett okända event, och förklaringen till att jag finns i startlistan stavas j-u-l-f-e-s-t.

Hittills har jag mörkat frånvaro av både form och skidor. Nu är det dags att sätta allt på ett kort, Vasaloppsvecka och allt.

Nog måtte inspiration räcka en bra bit?

Roligt på jobbet

Förmiddagen har ägnats åt lite av varje. Drumlade runt där hemma ganska länge, hann se Carl Bildt leverera utrikesdeklarationen samtidigt som jag fascinerat sneglade på en ganska bisarr film hos Lotten. Rena dynamiten skulle man kunna säga.

När det så småningom var Alf Svenssons tur i talarstolen pratade han om EU-idén. Vad föreslog stavningskontrollen?

EU-bidén.

Kom inte och säg att teknik är tråkigt!

Känna ryskor på pälsen

Vägen till min arbetsplats går genom Gamla stan. Genom Gamla stan går även många turister. Alla ryskor har pälsverk. (Djurrättsaktivister har pälsvärk.)

För tre år sedan var jag i Moskva. Alla ryskor med nästippen ovanför existensminimum hade päls eller åtminstone ordentliga pälsdetaljer på både kappa och stövlar. Själv hade jag nopprig kappa och babusjkasjal.



Jag såg med andra ord helt autentisk ut. Om jag fått för mig att sälja hemsyrad gurka vid en sotig station.

All time high

Mitt lilla duvslag här på jobbet är så prydligt och fint. Och det beror på att jag städade innan min lagvigde skulle komma hit på lunch.

Efter snart femton års äktenskap kan jag alltså inte stå för mitt slarv inför min man.

Jisses.

Men fint är det.

Small pleasures

Renbäddad säng. Renbadad Cruella. Té med mynta från sörmländsk trädgård.

Och tio olästa böcker!

OK, jag knäcker inte alla i natt.

Summan...

... av kardemumman denna dag:

soffhäng alldeles för länge

mas och has till jobbet och så lite utfrågning. Lite.

bebisjonglering och äppelpaj hos slätkindad ung mor, tillika kollega

kylskåpsrensning med pasta

surfande efter lämpligt semestermål, flyg, boende och bil och what not

Och nu ska jag bada. Jolly!

Stiernhielm och jag

Pyjamas på kroppen. Kaffe i koppen. Ont i knoppen.

Nu blev det rent poetiskt. Kanske ska sluta där så jag inte förtar intrycket.

Varje morgon läser jag Charlotta von Zchwrkberkkghs (äh) blogg om vägen till en hälsosammare livsstil. Det är rena Herkules vid skiljevägen. Liksom han vill hon så gärna, så gärna välja den rätta smala. Men hon trampar ideligen snett in på den breda väg där Fru Lusta med döttrarna Flättja, Kättja och Lättja slår så förföriska lovar kring en förvirrad vandrare.

Jag myser skadeglatt. För jag finns också på den breda vägen. Lite längre bort, bakom kröken. Där Charlotta inte ser mig.

Jobbhål

Jag föll rakt ned i jobbhålet och har inte orkat kravla mig opp än. Interpellationsdebatter, EU-nämnder, kommunfullmäktige, framtidsdagar... det är ingen ände på pratet som via synapser och nervbanor (mina!) och ett visst mått av IT så småningom blir text.

Men det är roligt! Och det känns viktigt. Vägen till min kammare har varit både lång och slingrig men i efterhand känns den fullkomligt logisk. Slumpen är inget annat än en ändlös och bortglömd räcka små vägskäl och beslut på väg från a till ö.

Utmaning

Det finns så många utmaningar därute i verkligheten - men inga är så jobbiga (och oftast ointressanta - förlåt!) som dem som kommer på bloggar. 34 frågor om saker jag inte ens vet om mig själv så varför ska någon annan vilja veta?

Men nu! Lotten frågar om filmupplevelser. Jag snabbspolar bakåt och finner svar på:

1. Min första filmupplevelse: Det var nog någon av Saltkråkefilmerna och året måste ha varit -67 eller -68. Redan då grundlades min uppfattning om huvudpersonerna: Tjorven och Pelle bajservajsriga, syskonen ointressanta, Stina en tämligen schizofren personlighet, Västerman underbart elak och farbror Melker en förebild i behagsjuk oduglighet.

2. Min största filmupplevelse som liten: Bröderna Lejonhjärta. Jag var dödskär i Jonatan. Musiken rör mig fortfarande till tårar.

3. Min värsta filmupplevelse någonsin: När lammen tystnar. Den var så äcklig så jag inte kunde äta upp min överdimensionerade godispåse. Upplevelsen var hemsk, filmen mästerlig.

Om lågpris och lockpriser på konsumtion kan man tänka mycket, men ibland blir man glad. Som när man hittar Das Boot och Easy Rider för 49:- styck nonchalant slängda i en korg på Prix i Brunflo granne med julskinka för halva priset.

Sol i sinne

I alla fall sol ute. Det är så man undrar varför världen är gul i stället för grå. Och genast känner jag piskan vina: Måste ut!

Två ord ska bort ur min vokabulär 2008. Det ena är "måste". Det andra är "hinna".

In ska VILL!

Den du, med smör på

Visst kom jag iväg till köksbutiken! Visst hittade jag en jättesnygg ljusgrå lucka! Och ett ljusgult högblankt kakel! Och handtag i valnöt! Och Perstorpsplattan Virrvarr!

Men bäst var i alla fall att handla två paket crumpets i The English Shop på vägen hem. Smack in i brödrosten och så tjockt med smör på. Mmm.

Nu ska jag titta i golvkatalogen.

Stressigt i ledighetslandet

Puh. Jag hann. Kasta tidningarna alltså. Innan behållarna försvann för den här veckan. Det är kanske inte för mycket begärt att man ska vara uppstigen för elva en alldeles vanlig onsdag.

På göralistan hopas stort och smått. Jag märker att jag har en tendens att peta dit sådant som "svärmor kommer på middag". För det är lätt att pricka av utan egen ansträngning. Jobbigare är det med "skura kylskåp", "städa klädkammare" och "kolla på marbodalkök".

Men jag hugger väl i. Snart.

Nytt år

Det är svårt att helt låta bli nya föresatser när ett nytt år tar sin början. Försåtligt att nyåret kommer precis efter en frossarvecka. Inföll det låt säga i mitten av mars eller varför inte första veckan i juli skulle nyårslöftena bli betydligt mer sansade och mindre ångestfyllda. Kanske rent av mer konstruktiva i stället för som nu - mest botfärdiga.

Nåja. Jag är om inte en renlevnadsmänniska så ganska ordentlig i alla fall. Något slappa triceps, men vad då. Jag fyller ju 44 i år. Inte heller har jag lyckats något vidare med löftet inför 2007 - att dricka mera sprit. Alltså behöver jag inför 2008 inte lova att dricka mindre.

Men självklart lider även jag av dåligt samvete. Miljöööön. Och en alldeles personligt upplevd känsla av äckel inför billig och dålig (?) mat. Ett av mina självförbättrande löften inför framtiden är därför att höja den ekologiska andelen av matinköpen till 30 procent. Den siffran är inte det minsta övertänkt, utan mest ett riktmärke för att ha något att hålla sig i när jag räknar på kvitton i slutet av februari. Här ska det gås vetenskapligt tillväga!

Bilen har vi sålt och på balkongen inrättas snart ett bättre system för skräp i väntan på återvinning. Det nuvarande består av fuktiga kassar med allsköns bråte. Tidigare hade vi grovsoprum med fullskalig sortering. Okej, folk slängde tv-apparater i tidningsbehållarna, men vi ordentliga kunde ju bli av med vårt skräp som tänkt var. I alla fall.

Men sortering av osorterade sopor är dyrt. Soprummet stängdes av de styrande och i hissen satt käcka uppmaningar om att gå samman och hyra bil för skräptransport till tippen. Tro det. De flesta har stora balkonger. Och sopnedkast, inte att förglömma. Genom åren har jag utan framgång drivit frågan om ansvar gentemot hyresgäster och mot miljön och försökt mig på ett och annat konstruktivt förslag. Men icke. Detta var En Principfråga.

Nu har syndaren vaknat, i mediedebattens spår. Självklart, säger styrelsen, måste en ansvarskännande förening erbjuda vissa återvinningsmöjligheter för de boende. Det är ett viktigt led i miljöarbetet. Så nu får vi i alla fall slänga tidningar varje onsdag.

Jag ler i mjugg.