tisdag 18 september 2012

När man öppnar ett riksmöte

Jag ska väl ära traditionen, jag med, och skriva en rad från min kammare just en dag som denna. I och för sig har det som bör sägas angående riksmötets öppnande och vår karl till kung redan sagts å det briljantaste i dagens blad. Jag håller naturligtvis med och applåderar handflatorna röda och svedda åt att det finns vettigt folk som inte förtröttas.

I detta nu tågar hög- och lågdjur in för att ta plats i plenisal och på läktare. På Riksplan spelar Arméns musikkår, i gamla riksdagshusets trapphall ljuder vackra toner från Friedmans Apostlar, det vill säga Handelshögskolans studentkör. Om en stund tar statschefen till orda. Sedan avger statsministern regeringsförklaringen. Före och efter spelas ännu mer vacker musik. Det är värt att slå på tv:n enbart för detta.

Det som gör starkast intryck i dag är dock parentationen, det vill säga talmannens minnestal över riksdagsledamöter som gått bort under året. I kammaren sitter förhållandevis friskt och vitalt folk; därför är det inte ofta vi behöver begrunda livets flykt just i detta sammanhang. Men i år har vi skakats, får jag nog säga, av inte mindre än tre dödsfall under sensommaren. Moderaten Johnny Munkhammar och socialdemokraten Carina Moberg dog i sviterna av cancer, medan den hjärtskärande unge tidigare sverigedemokraten och på senare tid politiska vilden William Petzäll inte klarade kampen mot sitt missbruk. Förfärligt, förskräckligt.

En vacker och värdig stund blev det, med en fin balans mellan det korrekta och det personliga. Måhända klen tröst för de närmaste, ändå en viktig ceremoni för en folkförsamling.

Nu börjar snart maskeraden.

måndag 25 juni 2012

Och igen

Nu kan man vinna en bok hos Kerstin som är konsthantverkare och bor i Värmland. Gån genast dit och inspireras av vackra trädgårdsbilder, stickat, keramik...

måndag 11 juni 2012

Kaka söker maka

Eftersom jag tydligen inte är skrivkunnig längre lägger jag in en till liten tävling! Ida gör så fina grejer, gå genast dit och titta, acka och ooha!

fredag 1 juni 2012

Satsa, vinna

Och nu hoppas jag på den här boken. Jag har redan haft tur och vunnit en fin liten kokbok med underbara bilder från mitt kära Jämtland och goda, rejäla och trösterika maträtter som lagas på La Stella, restaurangen som berättelserna i "bärböckerna" kretsar kring. Du kanske också vill vinna? Gå då till Eva och kör en liten fredagstävling!

torsdag 24 maj 2012

News flash!

Det drösar inte precis av bilder i den här så kallade bloggen, men hey, allt är tillåtet. Jag får ändra mig hur jag vill! Jag kan låta bli att skriva i månader! Jag kan skriva ett halvt inlägg, publicera det och sedan ta bort det och lämna er hängande där, förvirrade! Jag kan försvinna igen, bara för att dyka upp och lägga in en malplacerad och dessutom mer än ett år gammal vinterbild! Men när ni ser den förstår ni ju. Vackrare ungar etc. Och tänk, inte nog med dem, utan jag har en till. Utanför bild. Je suis la plus heureuse.

torsdag 23 februari 2012

En ljusnande framtid?

Begrunda i detta nu att ett sex timmar gammalt barn redan har hela sin framtid utstakad för sig, inte på grund av föräldrarnas ambitioner och turen att födas i en privilegierad klass utan på grund av vårt statsskick, vår grundlag.

Jag såg första avsnittet av det omtalade Game of Thrones i går. Plötsligt känns inte de stränga familjelojaliteterna och barbariska sedvänjorna så långt borta.

torsdag 2 februari 2012

What became of it all

Jag är på ett nästan komiskt moloket humör sedan... ja, sedan månader. Fast ännu lite värre efter jul. The botten will very soon be nådd. Vad som händer då återstår att se.

I en lite allvarligare ton: Vad göra? Jag vaknar om morgonen och har ingen som helst lust att stiga upp. Ligger jag kvar - ja, mitt arbete tillåter ju sånt ibland - börjar det krypa i kroppen och jag tänker trassliga tankar om allt jag borde-måste. Att jag någonsin tränat och känt mig glad och pigg känns surrealistiskt. Det var nog inte jag. Jag gömmer mig i romaner och längtar till kvällen. Då infaller nämligen en timme före läggdags då jag tror att dagen i morgon ska bli av en roligare sort. Och sedan får jag sova.

Nä, hörrni. Det går inte va?

torsdag 19 januari 2012

När allt är för sent

En bloggvän finns inte mer. Bäst man lever skall man dö. Det tror vi gärna inte, men så kommer den där stroken som kanske legat och lurat ett helt liv. Eller en hjärtinfarkt eller en buss som inte hinner stanna. Och på ett par ögonblick är det slut. Det vill jag i alla fall tro.

Nu blir det tyst och tomt i ett hörn av det väldiga internettet. Även i verkliga livet tystnar en frän och rolig bekantskap. Aldrig något smicker men en klar blick, vassa skämt och stundtals rejält obekväma ifrågasättanden. Väldigt stimulerande och väldigt lärorikt för mig som kom till jordelivet 15 år senare. Alla lever vi med vårt, men tack vare andra kan vi få inblick i andra verkligheter och tidevarv som ger lite mer kött på benen åt sådant vi tänker och förutsätter. Eller inte har tänkt på alls.

Vi skulle ha druckit mer öl, diskuterat politik och aktualiteter och jämställdhet och fåfängor. Ondgjort oss. Men det blev för sent. Fånga dagen är en klyscha, men om dagen i dag vet vi åtminstone att vi har den.