Help!

En hel vecka har gått sedan vi kom hem från Japan! Kanske vi aldrig var där!?

Vad som känns är att det är vintertid. Jag blir vilse. I Japan var det visserligen inte ljust på kvällarna, men dagarna, dagarna... Svensk sommarvärme när den är som behagligast och kortärmsväder att flanera i även på kvällen.

MEN FLYTTA DIT DÅ, vill jag skrika åt mig själv. (Det brukar jag ju helt moget göra åt andra som gnäller över svenska årstider, sak samma vilka.)

Närå. Det ska nog bli bra med svensk november och december och januari och... Ja, ni vet. Behöver komma i fas lite bara.

Fredag. Jag tror minsann det blir en tur förbi Systemet. Jag avgav ett nyårslöfte om att dricka lite mer alkohol häromåret, men det går ganska dåligt.



Jomenvisst. Här är jag ju. I Tokyo.

Pip

Titta vilken fin. Man kan tävla om den också.

Först käk

Det jobbigaste med att resa är att vilja berätta och visa efteråt - men drabbas av prestationsångest. Därför inga japaner just nu, utan i stället renskav. Ja, på tallriken alltså. Och potatismos. Och sedan får jag se.

Arigato gozaimas.

Synd om

Nej, det är inte ett dugg synd om mig. Om man jämför. Och ibland ska man faktiskt det, för huvva vad gnälligt det kan bli.

Jag lever, har hälsan, så ock de mina. Det räcker långt, ja, ända fram faktiskt.

Men ändå. Nog kan jag få säga att det var sjuttsingen vad det dråsade in jobb just den här veckan. När jag ska till JAPAN snart och allt. Och dessförinnan ska jag färdigställa ett jätteprotokoll, några småttingar och ett mittemellan. Och ha möte om tekniska lösningar och gå på Pärlfiskarna och så hinna öva in stämmor till Förklädd gud till på lördag. Och sedan ska jag packa och städa och hinna förstå att jag snart ska landa på en annan kontinent.

Men väl där.

Inte då

Ja, jag tänkte ju skriva men nu kom dottern hem och vill ha våfflor. Och då ställer man förstås upp.

På köksbordet torkar hundratals trattkantareller och i högtalarna ljuder Förklädd gud.

Och så lite kaffe på det. Life is pretty much complete.

Ögonblicksvis.

Bokmesa

Egentligen var jag på väg till Kivik och äppelfestivitas helgen som kommer. Men jag borde ju ha fattat att något så trivialt som bromsbrickor när som helst kan sätta käppar i hjulet för en så äventyrlig resa.

Nåväl! Jag är inte den som gråter över sånt. Genast börjar jag tänka vad annat roligt som lurar i vassen.

Bokmässa. Men oj så kort varsel. Och oj vad jag inte har en susning om vad som vankas, mer än öl med bloggare. Vilket i ärlighetens namn drar som fan.

Jag mesar ett tag till och hoppas att det löser sig kemiskt på något sätt.

Lyx på jobbet

Kolla bara in programmet för riksmötets öppnande! (skit i kungen och det)


Brasskvintetten spelar musik under samlingen
Trumpet Voluntary
av Jeremiah Clarke

Kungssången

Sámi eatnan duoddariid (Samelands vidder)
av Nils-Aslak Valkeapää

Talmannen

Hans Majestät Konungen öppnar riksmötet

Fanfar
ur baletten La Péri av Paul Dukas

Fancies, Toys and Dreams
av Giles Farnaby

Statsministern avger regeringsförklaring

Árvas (Árvas tundra)
av Sofia Jannok

Nationalsången

Grande Marche
av Charles Voss


Och alla små skrivtomtar har numera en egen liten tv-skärm!