torsdag 14 april 2011

Där framme i Ölserud

En av de bloggar jag börjat följa relativt nyligen - för de bor så vackert, Kerstin och hennes man, och gör så fina saker.

Nu kan man vinna en bok. Jättefin!

onsdag 6 april 2011

Dox - Joan Rivers

Visst känner jag till Joan Rivers och visst har jag sett henne leverera punchlines i en eller annan pratshow, men på senare år har det sannerligen varit lätt att falla i samma trötta fälla som komikerna, eller "komikerna", på Comedy Central Roast gjorde och bara hänga upp sig på hennes ålder och till oigenkännlighet plastikopererade nuna.

Jag ber om ursäkt för det, Joan, för i Dox-dokumentären om hennes liv och karriär - synonymer vad det verkar - framträder en okonventionell, fulsnygg, självironisk diva med ett stort och varmt hjärta och ett visserligen botoxstelt men ändå helt bedårande kraxande skratt, ofta på egen bekostnad. Vi får följa henne under den senaste karriärsvackan när kalendern gapar i bästa fall halvtom och Joan inte riktigt vet hur hon ska vakna och leva nästa morgon om hon inte får ett gig, vad som helst. Pengar behövs, för även om hennes kök ser ut som i vilken 80-talslägenhet som helst så är salongerna ett förgyllt överdåd i stil med Versailles. Hon har en stab på åtminstone tio personer som hon avlönar, inte snålt heller, samt ett antal släktingar som hon försörjer, förutom att hon också betalar skolavgifter för de anställdas barn.

Joan får ligga i. Hon ringer och säljer sig till reklamkampanjer, uppträder på små hak, åker till Wisconsin och skäller ut en man i publiken som protesterar mot ett skämt om döva, far på kryssning i tre dagar för 125 000 dollar i betalning, gör en grej för Betty Ford-kliniken i Palm Springs, delar ut middagar till mindre bemedlade på Thanksgiving, går till plastikkirurgen, skriver en pjäs och åker till teaterfestivalen i Edinburgh med den, får gott mottagande, sätter upp den i London, får betyg tre av fem - och halvkollapsar i ett ögonblick av klarsyn, för det hon allra, allra helst vill är att bli erkänd som skådespelerska och London var en temperaturmätare. Gick det strålande skulle hon sätta upp pjäsen i New York och VISA DEM!!!

Men nej. Joan orkade inte utsätta sig för det. Och där någonstans blev jag riktigt orolig, för vid det här laget vill man se Joan triumfera, jag menar, hårt arbete ska löna sig, eller hur? Inte minst är hon för jävla rolig, och man nästan hisnar över klippen från 60- och 70-talet där hon i en tid när hemmafrun hyllades - och hon ser ut som en Stepfordfru! - men helst skulle vara modest i hemmet uppträder höggravid och grovskämtar om sex och aborter! "Jag har en väninna som gjort 14 blindtarmsoperationer blink blink*"

Jag har spoilat det mesta redan, men utelämnat alla bitar om hennes halvtragiska och slitsamma äktenskap som i och för sig gav henne både arbetsgemenskap och en älskad dotter som inte verkar alltför skadad, jag menar,vilken måttstock ska man använda?

Parallellt med allt rastlöst farande hit och dit över den amerikanska kontinenten under programmets senare del pågår tävlingen "Celebrity Apprentice", där både Rivers och dottern Melissa är med. För Melissa slutar det i förödmjukelse och utröstning; tigern Joan framhärdar tävlingen igenom samtidigt som hon suckar över vad man får nedlåta sig till nu för tiden för att stay on top.

Det sägs att hajar sjunker och dör om de slutar simma.