fredag 21 maj 2010

Helg och grejer

Åh, dessa sega dagar med värme som säkert kommer att utmynna i ett hejdundrande åskväder. Sover dåligt, äter som en kratta, tränar håglöst - ja, det är ingen ände på i-landsproblemen.

Nu stundar helg och redan om ett par timmar ska jag träffas på en filt i Vasaparken och dricka sånt med bubblor i och prata och skratta.

I morrn ska jag först vara lite purken och sedan ska jag gräva, så och vattna på lotten och därefter är det vårtjosan hemma hos Anna och det ska bli så trevligt, så trevligt.

Nu ska jag bara orka lyfta på ändalykten och ta mig hemåt.

onsdag 19 maj 2010

Hotel Ukraina no more

Läste i bladet att Hotel Ukraina i Moskva, en av Stalins skrytskrapor, öppnat efter en lyxrenovering som hette duga. Ja, för 300 miljoner dollares får man förstås en del bling. Billigaste rummen kostar i dag runt 3000 kronor natten. The sky is the limit för de dyrare, i dubbel bemärkelse. Från våning 20 och upp får man vara beredd att punga ut.

2005 var vi där, jag och maken, alltså ett par år innan hela rasket stängde för extreme makeover. Vi bodde på 23:e våningen med fantastisk utsikt över ett fruset Moskva. Rummets trädetaljer var hårdlackade i mörkbrunt. Mycket var original, om än uppfräschat. Fast på ryskt vis, så "fräscht" leder kanske tanken fel. I frukostmatsalen stod uniformerad personal längs väggarna utan att dra på smilbanden vid mina blyga försök till spasiba.

Vi strosade runt i de centrala delarna i dagarna tre, och visst fanns det spår av lyx. Folktomma butiker med pälsar, väskor och smycken. Och alldeles intill en rullande kiosk där en gumma sålde frukt. Hon hade förstås fler kunder än lyxbutiken.

Jag missade DDR. Men Moskva så sent som 2005 var en resa bakåt i tiden, förstår jag nu.

måndag 10 maj 2010

Mycket synd om

Här sitter jag på min kammare och skriver om hela eftermiddagens arbete som mystiskt försvann mellan här och där.

Jävla jävla Lotus Notes.

onsdag 5 maj 2010

Så här blir det

När man (jag) har en man som reser i jobbet, om så bara nån dag i veckan, blir man (jag) kvar på hemmaplan med Bestyren.

När maken kommer hem är jag sugen på att hitta på något. Men maken vill, förståeligt nog, vara hemma med sin offspring. Och går jag ut själv är det jag som får dåligt samvete som inte Prioriterar Familjen.

Ekvationen har även ett led bestående av mitt kvällsjobb som håller mig borta ganska många aftnar.

Livet, livet.

En rävsax.

On a happier note

Den som råkar se vad jag har för mig på Facebook vet redan att vi har blivit med odlingslott. Men riktigt hur fina fisken det är vet ni inte förrän ni kollat in.

tisdag 4 maj 2010

Årets dummaste

Kristi Him stundar och därmed fyra dagar ledigt. Då brukar vi åka till Skåne och liksom veva igång sommaren med luncher ute och iskalla dopp och skir grönska. Syrener om vi har tur (knappast i år).

Maken säger nix, det funkar dåligt i år med alla andra resor vi har gjort och ska göra. Jag får panik och bokar biljetter i alla fall, till mig och valda delar av barnaskaran. (Den äldste ska tillbringa helgen i Köpenhamn med 100 andra gymnasister, men det kan jag inte ens tänka på, då dör jag.)

Så i flera dagar var jag stornöjd.

Ända tills en gammal gymnasiekompis hojtade på Facebook och bara tog för givet att jag skulle på jätteklassfestbaluns, jag också.

Årets dummaste är jag. Jag ska vara medelålders i Skåne tillsammans med mina ungar - inte ens min älskade man - i stället för att festa med killar.

Decenniets dummaste. Vid nästa jubileum är jag 56.

This and that

Mitt liv är så innehållsrikt. Hör bara:

I går förmiddagsryggläge med en bok som jag oddly enough började uppskatta på allvar först när det var ungefär 20 sidor kvar. När den var slut ville jag egentligen genast läsa om den. Jag är inte flickan för komplicerade berättarstrukturer, skiftande perspektiv och fragment egentligen - och ändå har några av mina största läsupplevelser faktiskt varit just sådana romaner.

För den som vill läsa eftertänksamt och kanske till och med lära sig något ur vår digra historia rekommenderas härmed Ola Larsmo. Den jag hänvisar till ovan är Himmel och jord må brinna om arbetarkamp, hunger, strejker och sjukdomar i en baktid som faktiskt inte är avlägsen ens i vårt land. Och som är överskådlig framtid i många låglöneländer.

Därefter skuttade jag iväg till jobbet och hämtade upp lite smått och gott som skulle möjliggöra hemarbete. Ja, lite sånt blev det också.

Middag och därefter konsert med J:s musikklass. Härligt sväng med allt från Birger Sjöberg till Tina Charles och Miles Davis. Jag har givetvis världens duktigaste gitarrklinkare, tro inget annat.

Sedan full galopp mot stadshuset och kommunfullmäktige.

I dag skiner solen. Lillungen kom just hem efter att ha haft en hälsobefrämjande förmiddag med löpning i skolan. Snart ska jag få nöjet att eskortera den unga damen på shoppingtur hit. Möjligen behöver jag uppdatera ett eller annat skodon till mig själv, men jag misstänker att jag likt Dagobert Krikelin helst vill sitta på en pall med hatten för ansiktet medan blondinen går loss i butiken.