onsdag 31 mars 2010

Moules frites

Efter ett halvt kilo musslor i vitt vin med grädde och vitlök, en jättehög med frites och hemmalagad majonnäs (även middagssällskapets) samt två Guinness och en trea Calvados är man inte precis mätt vid den här tiden nästa dag.

Magen skriiiiiker på mer av samma sort, det vill säga fett och salt och kolhydrater. Alkohol är jag konstigt nog inte så sugen på.

Men i kantinen vankas det påskbuffé!

Det måste vara bönhörelse.

tisdag 30 mars 2010

Jag ville jag vore

Till jobbet, över trottoargruset, man sladdar i alla kurvor värre än i vintras, och skorna är för hårda mot asfalten och benhinnorna lider redan. Vädret är grått men det är plusgrader och över Riddarfjärden jagar sol och skugga, sol och skugga.

Skriver några timmar på kommunfullmäktigeprotokoll. Där avhandlas bland annat vinterns synder i form av utebliven plogning av konstgräsplaner för fotboll och nejsägande till hall för isbandy (som det numera heter sedan teknologtidsfördrivet innebandy liksom ockuperat bandydomänen i hjärnan).

Bruna bönor och fläsk. Tisdagsmaten är fläsk eller fisk. Ibland är det raggmunk till fläsket.

Skriver och sneglar på klockan, skyndar mot EU-nämnd, lyssnar på statsministerns långa och på ytan rediga meningar. Det är alltid klurigt att redigera.

I gången mellan husen, i nivå med Strömmen, stannar jag till och betraktar isflaken som flyter förbi. Det är väldigt muntert med drivande isflak. Och bakom mig hojtar någon "Bonjour" och det är en bekant från UD och franskakursen i Nice för något år sedan; vi sågs i det blå ljuset just före soluppgången varje morgon och gick mycket snabbt först åt ena och sedan åt andra hållet på Promenade des Anglaises. Jag avslutade med ett dopp i det tandkrämsblå havet och varje morgon träffade jag samma farbror med sjungande accent och stor mustasch. Han tog långa Tarzansimtag i den sugande dyningen. Hans lilla tant hade vit nypressad blus och lagt hår och badade aldrig.

Min bekant har driv i steget och ska träffa ett gäng vietnameser på besök och säger i förbifarten att franskan måste piggas upp, för i höst flyttar hon med hela familjen till representationen i Bryssel.

Och jag känner en fläkt av karriär och längtan ut och kanske ett litet sting av inte precis avundsjuka för jag är inte lagd åt det, men av min egen oförmåga kanske.

Jag tänker på Nice och vilken härlig vecka det var.

Ikväll ska jag äta musslor på belgiskt vis, med majonnäs och pommes frites.

Lite Bryssel.

onsdag 24 mars 2010

Sen kväll på jobbet

Här sitter jag på tionde timmen och skriver och skriver och skriver. I dag har det bland annat debatterats "vissa mineralpolitiska frågor" och då vet man vad klockan är slagen: uranbrytning. Många talare talade länge och alla begärde de replik på varandra. Många är de centerpartister som vrider sig som maskar; stackarna har det inte lätt den här mandatperioden och många lägger av efter valet i höst med diverse förklaringar och hummanden om annat i livet som måste få plats.

Tror jag det. Egentligen begriper jag inte varför inte fler centerpartister insåg vartåt det lutade och tog klivet över till Miljöpartiet medan tid var. Där finns - fanns - tillräckligt många liberalt sinnade mittenpolitiker och kanske hade vi kunnat ha ett lite annorlunda politiskt landskap än vi har i dag. Ett marginaliserat centerparti som övergett flera hjärtefrågor och ett icke alls särskilt vänstersinnat grönt parti som plötsligt sitter i knäet på Lars Ohly var kanske inte riktigt vad vi såg framför oss för några år sedan.

På hemmaplan ligger en 14-åring och kvider med blå fötter efter ett eller annat stolleprov i skolan i dag. Skutt i stentrappa. Eventuellt blir det en tur till Astrid Lindgrens akut i morrn bitti.

Är det inte det ena så är det det andra. Fortfarande.

tisdag 23 mars 2010

Några nyanser av grått

Och i lägenheten pågår ombyggnad, på fjärde femte veckan. Jag är i det läge där man inte längre ser att det står ett datorbord och sex kartonger i köket utan bara vantrivs i största allmänhet. Städning betyder att lägga saker i raka högar, då blir jag genast lite gladare.

I går meddelade snickaren att han råkat göra sängarna 210 långa. Djupandning. Ja, det finns sådana sängar, min bror har en eftersom han själv är två meter, men jag har ingen lust att specialbeställa madrasser för att snickaren fått hjärnsläpp. Men det fixar sig. Det blir en liten finurlighet i den ände som står mot det platsbyggda skrivbordet, en liten låda med ett lock för pennor och andra ting, ungefär som i min första skola.

I morse vabbade han förresten, snickaren, så jag fick äntligen en morgon som jag är bortskämd nog att ha vant mig vid: ensam med tidning och P1, symaskin och för all del tvättstuga. Drack kaffe och lyssnade på Ring P1 (varför kan man undra, men jag ser det som en övning i zen), sprättade bort en ful krage på en okej skjorta och sydde dit lite spetsar i stället. Gjorde en jeansblommebrosch, en så kallade corsage, ja, kanske något mindre spektakulär än bildens och gift är jag för övrigt redan, och sprang lite upp och ned i tvättstugan.

Sedan kollade jag på Vera Drake och blev både rörd och upprörd som sig bör när Mike Leigh är inblandad. I vår del av världen kan vi dra en lättnadens suck; i stora delar av världen lever kvinnor fortfarande i skräck för ovälkomna graviditeter. Klassperspektivet och dubbelmoralen gör mig illamående. Mycket se- och tänkvärd.

En kortis i kammaren blev det, debatt med finansministern angående eventuell beskattning av det ideella föreningslivet. Alla kulörer tycktes överens för ovanlighetens skull.

torsdag 18 mars 2010

Sudda sudda

Eländiga inlägg som det förra kan ju inte få vara aktuella hur länge som helst, så jag vill bara meddela att i dag är det andra bullar bestående av sovmorgon (betyder tidningsläsning modell längre), fika , långprommis till jobbet, tidig eftermiddag, hämta silversandaler, sjunga i kör och dricka öl på Svejk.

tisdag 16 mars 2010

Somliga dagar

Vissa dagar börjar med snickare, möbelflytt och tvättmaskin. På det följer stressigt skrivande, och sedan blir man högst aggressivt utskälld av en kollega för både gammal och färsk ost.

Andra dagar är liksom lugnare, och tur är väl det.

-------------------------

Iakttagelse efter utskällning i både höga och låga tonarter: frossbrytning, försvunnen hunger, flammig hals och domnade fingertoppar.

Kanske lite voodoo?

-------------------------

Nu har jag bastat och ätit och andats djupt. Två timmar av mitt liv försvann bara vips på grund av den gränslösa människans övertramp eller snarare nedtramp.

För dyrt.

lördag 13 mars 2010

Melodifestivalen - en spaning

Puderrosa. Och så mittbenat locktångat blont hår.

Ska man tydligen ha.

Ge mig Andreas Johnssons gröna skinnjacka i stället.