söndag 20 juli 2008

Inte Provence

Det är ganska intressant att sommarbo på Österlen och ta del av vad som skrivs om denna skånska hörna i de tjusiga trycksaker som nog försörjer rätt många fotografer och mer eller mindre begåvade skribenter. Det är vackra bakverk, böljande backar, lavendel, smakrika ostar, delikata marmelader, pittoreska fiskelägen, rosenträdgårdar och kulturplagg i linne sida upp och sida ned.

Och det stämmer förstås. Men som alltid, och det ska man komma ihåg när man förförs av liknande alster om platser man själv inte känner, finns en annan högst vardaglig verklighet. Ruckliga biografer med obekväma stolar. Sunkiga loppisar med grejer som först filtrerats ut till sommarstugan och sedan till marknadsbordet. Konditorier som bara serverar vanligt kaffe som dessutom stått på för länge. Inte så goda masariner - som man förstås köper ändå. Outletlador med picknickfiltar för 35 spänn och servetter i New England-stil. Svindyra Icaaffärer som säljer tasmansk vinterlök mitt i den svenska sommaren.

Frågan är om jag inte gillar den sidan av det vackra livet bäst ändå.

(För liknande funderingar rekommenderas filmen En lanthandel i Provence.)

tisdag 8 juli 2008

It's raining, it's pouring

... the old man is snoring.

Nu var det slut på vackervädret. Kaffe och helgens DN hann jag i alla fall med i trädgården innan det drog ihop sig. I går kväll kom förebud om väderväxling i form av dramatiska blixtar och avlägset muller över bukten. Vackert vid elva på kvällen då himlen och tillvaron i övrigt är vid och tyst.

Övriga familjen spelar spel och själv överväger jag en tur till Erikshjälpen i Tomelilla. Denna vår har jag haft en sagolik tur och fyndat hur mycket snyggt som helst. Personligen tror jag att det är folks shoppinggalenskap som sätter avtryck - de lämnar bort för att kunna handla nytt. Och där kommer jag in i bilden.

Storsonen har vi skickat till LA för språkkurs. Innan jag fick det första sms:et om att han var framme och installerad kulminerade alla helvetes kval i en halvtimmes nattpromenad på heden med tårar och snor. I sådana lägen kan jag åkalla vem som helst, och vem som helst lyssnade mycket riktigt och såg till att jag hade ett meddelande på mobilen när jag smög in igen. Så här skriver en snart femtonårig kille till sin ömma moder efter en resa över Attilanten och lite till:

sorry att jag inte skickat sms har ar allt lugnt

Dåså.

Besvärjelse för dagen: Rain, rain, go away, come again some other day.

måndag 7 juli 2008

I denna ljuva sommartid

Ibland får jag känslan av att det som omger mig inte är på riktigt, att det är en avspegling av en dröm, något man tar till och målar upp när man tänker sig det ljuvligaste, mest romantiska... ni vet.

Men så ser mina dagar ut här vid havet. Ett snett solljus silar in genom handblåsta fönster, björkar susar och vattnet glittrar. Sanden är varm, den vitkalkade väggen sval. Latten smakar fantastiskt, alla böcker är läsupplevelser (nä, nu ljög jag. Fast jag läser inte ut de dåliga!).

Barnen läser och badar, hoppar och simmar, blir solbruna och ibland lite röda - folkhälsorönen påverkar inte precis sommarlovslediga yrhättor på tio tolv år. Jag springer efter med krämen.

Vi äter som hästar och dricker vitt vin och lättöl. Halv fem på morgonen vaknar jag av sol i ansiktet eftersom vi ännu inte har några rullgardiner. Då kan det hända att jag tar en lång promenad över heden och hoppar i havet som gud har skapat mig. Man soltorkar inte så fort vid den tiden på morgonen. Å andra sidan kan man ha med sig en handduk. Men spontaniteten är lite grejen.

Nu blåser det 18-gradiga vattnet ut i Hanöbukten, hej då för den här gången. Vi tar en tur till närmaste insjö istället. Där fínns en kiosk där man kan få en kopp snabbkaffe för en femma till sin Pärontopp.

Ljuva liv!