torsdag 27 november 2014

11. Månadens färg är givetvis…

... turkos! Jag köpte ett par Kavatkängor som jag tänker använda tills jag döden dör.


Inte riktigt så gröna i verkligheten.

måndag 10 november 2014

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

Stackarn.

9. 5 saker jag borde ta tag i

Lätt! Jag borde se till att få undan de sista av Kinakartongerna. Då kanske jag även hittar de där fina presenterna som jag för mitt liv inte kan förstå var de är. Och hårtorken. Vidare borde jag sätta någon sorts påminnelse i god tid innan fars dag och andra (och viktigare) bemärkelsedagar så att jag inte varje gång måste gratta med ett sms och säga att det kommer något fint i posten någon dag senare. Fast på det viset blir i och för sig firandet lite mer utdraget och det kanske är roligt? Jag borde förstås kasta bort de numera vissna men tidigare helt fantastiska gladiolusarna som står i vardagsrumsfönstret och slukar det lilla som finns av dagsljus. Och så borde jag det där gamla vanliga: äta bättre och sova mer.

Det blir som det blir.

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

... människor av typen sagt-och-gjort. Människor som aldrig sitter fast i soffan, med tidningen, med mobilen, med ännu ett avsnitt, som aldrig tänker "borde" utan bara gör. Fast sådana människor kanske inte finns?

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.

På väg till jobbet genom Gamla stan


6. Månadens djur är givetvis…

Ojoj, jag ligger så efter redan, men att månadens djur är DAMMRÅTTAN torde inte komma som någon överraskning. Härligt mörker, dunkla vrår, förlåtande stearinljus och sena kvällar - perfekta livsbetingelser för dammråttor. Och mig.

onsdag 5 november 2014

5. Hepp! Dagens boktips!

Allt av Kjell Westö. Kort och gott.

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

Himmelsblå
En av de där dagarna i somras då det regnade åt alla håll samtidigt, när det inte var uppehåll i fyra sekunder eller en halv minut åt gången, tog jag bussen till Simrishamn för att gå på museum och äta lunch med en kollega och fin vän. På museet var vi ensamma, men på den lilla krogen var det varmt och folkligt. Vi åt urgoda vegetariska pizzor från vedugnen och drack kaffe och mumsade på några riktigt goda biscotti efteråt.

Det var som sagt var inte precis något promenadväder, men ett varv runt stadens lilla, lilla centrum hann vi ändå med. Och där, om hörnet, under en missvisande skylt om konsthantverk, hittade vi en liten secondhandaffär. Innehavaren var en ung farbror som möjligen verkade lite forlorn i regnet och kanske även affärsmässigt eftersom Södermalm inte riktigt hittat hit ännu.

Desto bättre för mig. Ett par himmelsblå, nästan oanvända Converse i rätt storlek för blott en tvåhundring. Sommarglädje!

måndag 3 november 2014

3. Ibland tänker jag att jag borde...

... säg snarare vad jag inte brukar älta att jag borde. Jag sysslar sällan bara med det jag för tillfället har för händer, nej, i huvudet pågår allt möjligt annat och jag överger inte så sällan till exempel kaffemalandet för att gå och bädda sängen för att på vägen dit sortera lite tvätt och kanske... Ja.

Jag önskar att det vore färre borde i mitt liv. Antingen gör jag det jag gör eller så gör jag helt enkelt något annat. Det jag borde.

En bloggrubrik för varje dag i november

Ni trodde väl inte att jag började skriva alldeles spontant och oprovocerat? Onekligen är det mer fart på; nu ger hon oss slöskrivare en chans igen:

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

söndag 2 november 2014

2. Fem saker jag har tänkt på i dag.

Att jag trots allt är en sådan människa som springer bättre med något distraherande i öronen. Men aldrig musik. I dag var det Medierna och Obs Magasin. I det senare programmet talade en ung man om uppbygglig konst på ett sätt som gjorde den här gamla tanten alldeles skrajsen.

Att jag måste hitta ett vettigt förhållningssätt till mina vuxna och snart vuxna barns alltmer självständiga liv så att jag inte kväver dem i överdriven och oombedd omsorg.

Att jag tydligen får andliga behov i allhelgonatid. I dag var det tredje dagen i rad som jag gjorde mig ärende i kyrkan. Mozarts C-mollmässa har jag möjligen bara hört i sin helhet en enda gång förut. I dag var sopransolisten Elin Rombo, numera hovsångerska, och hon är fantastisk - se där ett tips!

Att det har varit oerhört skönt med en ledig vecka fylld av kultur och umgänge. Jag lever upp.

Att jag saknar Kina. Varje dag tänker jag på en känsla, en doft, en smak, en omtumlande upplevelse eller bara vardagen i all sin frustrerande vanlighet. Nära, långt bort.




lördag 1 november 2014

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus i dag.

Romans lilla täppa
Det låg ett grågult täcke över staden som gav ett ganska intressant ljus innan det slutligen försvann alldeles någon gång strax efter fyra. Men då satt jag redan inne i Maria Magdalena kyrka och lyssnade på bön över själar och sjöng Härlig är jorden. Så tände jag ett ljus och gick och köpte middagsmat. Det blir oxrulader med gräddsås och potatismos.

onsdag 23 april 2014

Dag 24. En grej jag borde ta tag i.

EN grej jag borde ta tag i? Haha. Mitt liv består av ej itagtagna ting. Snart sagt hela mitt liv befinner sig i konstant flux, det vill säga flyter omkring i olika stadier av halvfärdigt och ofärdigt.

Saker jag klarar bra är att tvätta, laga mat och baka. Jag läser snabbt och jag levererar ofta precis på deadline med bra kvalitet.

Saker som kan skjutas upp i det oändliga är städning, garderobsrensning, frisörbesök, fotfilning, träning, mathandlande och klädinköp.

Jag är en hållningslös och snål pleasure seeker.

Dag 23. Hepp! Dagens musiktips.

Jag är ingen musiklyssnare. Inte nu, inte förr. Men jag gillar musik vid rätt tillfälle. Det betyder väldigt sällan så kallad skvalmusik, det vill säga musik som bakgrund till annat jag gör. Om jag inte målar väggar. Då lyssnar jag gärna på mässor. Om någon annan sätter på jazz tycker jag oftast att det är behagligt, men jag skulle aldrig komma på tanken själv. Idealet är tystnad där min inre monolog kan pågå ostörd.

Jag har ingen musiksmak. Jag gillar olika. Beatles, Stones, Håkan Hellström, Ted Gärdestad (utom hans halvsexistiska trallåtar, som Angela), The Avett Brothers, Evert Taube (igen, inte prostitutionsromantiken och gubbsjukheten), Bellman i Fred Åkerströms tolkning, konstmusik där jag får lyssna efter annat än melodi och harmoni, många klassiska verk, Jussi Björling, Buena Vista Social Club. George Brassens, Piaf, Juliette Gréco. Men inte Kent.

Ni hör. Få ihop det där, den som kan. Jag sticker ned handen i den imaginära hatten och drar ... Mumford & Sons. I Will Wait. Live i magnifika Red Rocks i Arizona. Ren eufori.



måndag 24 mars 2014

Dag 22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Jag är ju inte vid min bokhylla. Och favoriter är jag så dålig, så dålig på att utnämna. Men om jag tänker på en annan bokhylla, den som står och svajar av ålder och överlastning i sovrummet i Vitemölle, då finns det en favoritbok där. Kring Sandhammaren av Frans Löfström. Han var folkskolelärare och amatörhistoriker och dog redan 1941. Boken består av berättelser och intervjuer med gammalt folk på Österlen, främst vid kusten kring just Sandhammaren - notoriskt svårseglade vatten med många skeppsbrott och tragedier. Här finns berättelser om höststormar och sandrevlar och utsiktslösa räddningsaktioner, om hjälpsamma kustbor men också om pirater som tände vilseledande fyrbåkar på stranden för att lura skeppen i kvav så att de kunde plundras. Jag läser om oskiftade marker och radbyar, ett landskap som inte längre finns, som inte funnits på länge.

Bästa sättet att läsa Frans Löfström är att vänta till en kväll när pålandsvinden får havet att brusa, när vinden är ljum och augustimörkret sveper in över byn. Då lägger jag mig i det minsta rummet och öppnar den övre dörrhalvan ut mot det vilda och tänker att det är skönt att inte vara ute på havet och inte vara säker på att få komma hem.

Dag 21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen

HIGH FIVE! En bitter dag sparar jag sånt vrålande tills håglösa tonåringar kommit upp och ut ur huset. Det är ingen hög ambitionsnivå. Det senaste året och mer har det varit lite för många såna dagar.

Gud vad jag är less på den här listan. Undra på det. Men jag kan ju inte överge den nu.

lördag 15 februari 2014

Dag 20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

... så skulle det vara uppföljaren till In the Loop, världens eventuellt roligaste film med de mest ärelystna och osympatiska människor som tänkas kan i ett absurt makt- och mediespel. Och därför så trovärdiga och mänskliga.

Se den!

Dag 19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Tokyo. Vad ser ni framför er? Innan jag själv var där var det en bild av ett hysteriskt kvarter med tokigt klädda ungdomar och stressade storstadsbor som jäktade fram under stora flimrande reklamskyltar. Det finns. Shibuya och Shinjuko är stadsdelar där pachinkohallarna skräller och vrålar och musiken dunkar från karaokebarer och butiker. Svårt att tänka en redig tanke, ännu svårare att komma ihåg vad ett eventuellt ärende består av.

Men Tokyo är kontrasternas stad. En smal gränd från det larmande infernot kan man plötsligt befinna sig i ett litet radhusområde där barncyklar och lösa prydnadsföremål får stå oantastade.

I ett av dessa gränsområden i Shibuya ligger Tokyu Hands, ett belamrat varuhus som är en blandning av Panduro, Clas Ohlsson och Åhléns. Och Fredells. På olika våningar och halvplan samsas toalettofflor och matelasserade pyjamasar med småskaligt möblemang och hantverksprylar, toppluvor med allehanda massageföremål för en vacker ansiktshy och -form och köksredskap med en liten brädgård för finsnickare.

Tokyu Hands är i sig ett fynd, och den här gången kom jag därifrån med denna osannolika pjäs: en mandolin i ådrad mintgrön plast.

Finstrimling är en nationalsport i Japan, nu tar jag upp kampen.

tisdag 28 januari 2014

Dag 18. Hepp! Dagens filmtips.

Det finns så oerhört mycket bra film. Samtidigt har jag aldrig varit den riktiga cineasten som ser "allt" och har åsikter om allt från lätta komedier till svarta dramer men själv föredrar minimalistiska, existensiella kammarspel från de forna öststaterna. Eller sydkoreansk action. (Klichéer.)

Jag tror att många ser på Woody Allen som någon man älskar eller hatar. Inget däremellan. Men jag befinner mig just däremellan. Jag älskar somligt som jag kan se hur många gånger som helst. Annat är jag helt oberörd inför, ja, jag kan till och med stänga av filmen på grund av en överdos gubbighet och ännu en historia på temat ung vacker flicka, kanske med lite dåliga nerver och/eller lätt på glid, frälser sturig och neurotisk farbror som glömt bort vad Livet är och hur man lever det. Stön.

Men! Två stycken vill jag rekommendera, trots att åtminstone den ena av dem ingalunda går fri från dessa teman. Finessen är väl just i utförandet och själva perspektivet. Hannah and her Sisters är från 1986 och är ett familjedrama kring tre systrar som befinner sig på olika platser i livet, som sliter med kärleken, med yrkeslivet, med familjerelationer och varandra. Vasst, varmt, aldrig sentimentalt. Många utmärkta skådespelare.

Husbands and Wives kom 1992 och är en ganska sjaskig historia kring två par i övre medelåldern, vänner sedan länge, och vad som händer när det ena paret bestämmer sig för att i all vänskaplighet separera efter ett långt förhållande och barn tillsammans. Fantastiskt skådespel, långa intellektuella replikskiften, handkamera och fejkat dokumentära inslag där de olika personerna intervjuas och får ge sina oemotsagda synpunkter på det som händer. Fruktansvärt rolig, mycket svart. Mia Farrow och Woody Allen som spelar det ena paret i filmen genomgick under denna tid en smutsig skilsmässa och det är förstås omöjligt att inte läsa in deras privata relation som en mörk underström i filmen.

I övrigt är allt som utspelar sig i rymden jättebra!

fredag 24 januari 2014

Dag 17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

... Saint Agur. Om vi ska tala om blåmögelostar och det ska vi göra. En riktig gomkliande Stilton är inte heller fel. Och hårdostar gillar jag nästan alla utom Grevétyp. Det är något med de där svettiga hålen. Kittostar som taleggio och tomme är också goda när jag är på det humöret. Getost är fruktansvärt gott, både vit och röd, hård och mjuk.

Lustigt. När jag var barn var jag paniskt rädd för all ost utom just röd mesost, som vi sa, och den fullkomligt meningslösa hårdosten som vi köpte i femkilosbitar på våra shoppingturer till Norge, jo, för det här tilldrog sig på den tiden som det var värt resan att åka femton mil och mer för att handla mjöl, socker, margarin och ost i vårt västra grannland. Var det en riktigt bra dag och föräldrarna var på gott humör kunde det dessutom vankas en flaska champagnebrus - en exotisk läskupplevelse för en syskonskara som annars brukade få dela på en julmust, Champis eller Trocadero när det skulle vara riktigt festligt.

onsdag 22 januari 2014

Dag 16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

Vi har ett riktigt sjyst sovrum här på lägenhetshotellet. Det är stort med eget badrum med både dusch och badkar. Ingen lyx direkt, men bekvämt nog. Det kommer jag nog att sakna när jag är tillbaka i Sverige igen. Där klämmer vi nämligen in oss i ett av de två små sovrum som så tydligt är tänkta för de två standardbarnen. Det är knappt man kommer runt sängen vid fotänden, särskilt inte för att dammsuga, och badrummet ligger i andra änden av lägenheten. Okej, det rör sig om kanske sju meter.

The master bedroom. Mina bokhögar till vänster i bild.

Dag 15: En grej som gör mig vansinnig i vardagen

Jag är tyvärr en människa som lätt hetsar upp mig. Jag har inte särskilt mycket vardagstålamod. Vattenautomaten som vi har här i Kina har inget särskilt tryck i sig - jag småhoppar otåligt medan jag väntar på att tre deciliter vatten ska rinna ned i måttet så att jag kan koka havregrynsgröt. Jag ställer en fråga eller riktar en uppmaning och förväntar mig svar innan jag själv dragit efter andan efter den sista stavelsen. En lång kö till en postlucka får mig att vända på klacken. För att inte tala om alla vinflaskor jag inte köpt eftersom det varit så många före mig på Systemet.

Vad som gör mig uppriktigt vansinnig i min nuvarande vardag är KINESISKT INTERNET. En riktig no-brainer, dessutom välkänd på förhand. Men vad hjälper det. Kapaciteten är näst sämst i världen bland länder man mätt, detta oräknat censuren som förstås är helt bisarr och föga verkningsfull eftersom alla kineser som bryr sig om omvärlden och det egna samhället (många!) vet precis hur de ska göra för att kringgå The Great Firewall. När det händer saker som orsakar nyhetsrubriker och som potentiellt kan skapa oro, till exempel bilbomben på Tiananmen Square för några månader sedan då några uigurer från Xinjiangprovinsen sprängde sig själva och några turister i luften, då märks det direkt. Sirapströgt, avbrott. Den brittiska tidningen The Guardian blockerades för någon vecka sedan och ingen vet riktigt varför. Ofta följer sådant på att tidningarna eller sajterna undersökt till exempel korruption och maktmissbruk i det kinesiska ledarskiktet - något som kineserna helst vill göra själva och sedan styra nyheterna för maximal effekt, det vill säga politiskt statuera exempel på ett ofta våldsamt eller förödmjukande sätt. Att arbeta i riktning mot ett verkligt rättssamhälle är de inte ett dugg intresserade av.

Mot bakgrund av det verkliga problemet, att kommunistpartiet mörkar verkligheten för sin egen befolkning och bestämmer rättsliga utslag på förhand, är förstås min irritation över att inte nå Facebook och bloggar utan VPN-anslutning ett i-landsproblem. Likväl vansinnesframkallande.

måndag 20 januari 2014

Dag 14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

... så skulle jag vilja vara Dagmar Friman i Fröken Frimans krig som jag just sett på SVT Play. Ingalunda något bekymmersfritt liv, men ett stridbart och engagerat. Jag avundas drivna människor, särskilt när drivkraften är för en god sak. Förstås. Själv vill jag lägga mig på soffan med en bok mest hela tiden.

Dag 13: Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful...

På St Paulsgatans krön ligger en liten diversebutik som heter Pretty Jo's. Lite gammalt, lite nytt, lite lånat, lite bytt, får man nästan lust att utbrista. Det är en ganska tilltalande blandning av krafs och för dyra barnkläder, designermöbler, en gammal Stig Lindbergservis, ett vägghängt telefonbord i teak. Sånt. Och så en del accessoarer, till exempel från Miss Sixty. "En graffittiplånbok! Åh! Fräsig!" Något sånt tänkte jag väl när jag såg den, köpte den och tog hem till H. Som rynkade på näsan i avsmak. Något så ovärdigt och tillkämpat hippt hade hon aldrig sett, tioåringen.

Och jag som är min mors dotter och ogärna kastar något eller erkänner ett dåligt köp har använt den sedan dess. Ful som den är.


Bister min i mindre smickrande perspektiv. Miss Sixty indeed.

söndag 12 januari 2014

Dag 12: Hepp! Dagens tv-tips.

På Facebook fick jag en uppmaning att skriva om åtta saker som folk möjligen inte kände till om mig. En av dessa saker var att jag knappt sett en enda skräckfilm i hela mitt liv. Det är inte det att jag inte tycker att jag får valuta för pengarna - jag får alldeles för mycket av det goda. Filmen skrämmer mig nämligen inte bara medan den pågår, utan jag mår dåligt i veckor efteråt. På nätterna återupplever jag storyn och uppfinner egna kusligheter. Döingar som kommer tillbaka och djävulen är värst.

Så ironiskt då att den första tv-serie jag kommer att tänka på som jag verkligen vill rekommendera är franska Les revenants - Gengångare på svenska. Okej, döingarna är inte läskiga (till att börja med), det hela sker ganska odramatiskt och oförklarligt, men självklart är det något lurt, annars skulle det knappast hända. Den lilla staden där det hela sker bär på hemligheter, dunkelt förknippade med den dammolycka som inträffade för femtio år sedan och som då dränkte samhället med många dödsoffer som följd.

Jag ska inte avslöja mer än så. Historien är vackert berättad, skådespelarna lysande, obehaget krypande, de långa trygga passagerna många. Gastkramande, trollbindande. Det ska komma en fortsättning, men jag har dubbla känslor. Jag vill åter till den lilla staden och den speciella stämning som vilar över den. Men den hisnande känslan finns ju aldrig i en uppföljare eller en fortsättning.

Kusligt, vackert, hjärtskärande.

lördag 11 januari 2014

Dag 11: Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

Nää! Jag har ju sagt att jag inte kan utnämna favoriter (förutom ostkrokar då)! Jag glömmer bort allt jag någonsin ätit i grönsaksväg, jag får anstränga mig för att överhuvudtaget se en grönsak framför mig.

*rynkad panna, ihopknipta ögon*

Nu så. Jag tror jag måste svara aubergine. Helt enkelt för att den är så underlig, så gräsartat smaklös i sin råa form - och så underbart mångsidig tillagad. Lite som tofu. Ett intet i sig själv, oändliga möjligheter beroende på sällskap.

Den slankiga varianten är vanligast här i Kina

fredag 10 januari 2014

Dag 10: Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Visst är det lockande när en bokhandel skyltar fram titlar som om det vore nyinkomna, riktigt smarriga chokladaskar? Vidsträckta bord och hyllor med oregelbundna travar med härligt färgglada, typografiskt djärva omslag, ordnade efter tema, spelande på livsstilssträngar? Jag erkänner att jag mycket sällan kommer tomhänt från en bokhandel, och visst är det ofta något direkt visuellt tilltalande som fått mig intresserad.

Men om jag ska välja en snygg bok blir jag traditionalist. Då vill jag ha inbundna linnepärmar och stramhet. Den här utgåvan av Shakespeares Sonetter är jättesnygg.

Show me your image in some antique book (sonett 59)

Dag 9: En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Bita på naglarna. Alla gånger. Och så vill jag gärna sluta måla upp katastrofscenarier. Det räcker så bra med livets alla högst verkliga små förtretligheter.

Dag 8: Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Neej, mina vänner, inte Knausgård. Och inte Ranelid. (Någon sade att han är alla bibliotekstanters favorithångel, kan det verkligen stämma?)

Jag tror att jag tar någon som är död så att jag säkert slipper. Albert Camus. Typiskt stilig på ett raggaraktigt vis.


Du och jag, Albert. Sedan kan vi prata lite om döden och moralen.

Dag 7: Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Jag jobbade som frilansande översättare i ganska många år. Även om det förstås var en stor frihet och lockelse i att kunna bestämma sig för att stanna hemma och jobba och slasa runt i figurativ mjukisbralla hade jag oftast kontorsplats på stan. Fem olika faktiskt.

Den första arbetsplatsen, symboliskt oerhört viktig eftersom det var nystart efter uppsägning och föräldraledighet, valfri ordning på det, var ett mycket litet och ganska dragigt rum ovanpå gamla Multi Kulti på St Paulsgatan. Lite olika verksamheter huserade där - en redovisningsbyrå, en eventfirma (som jag hyrde i andra hand av) och så en stylist som ständigt stormade fram och åter med kassar fulla med skinnjackor, lustiga skärp, fjäderboor och chica väskor plus någon liten förmodligen underbetald assistent i släptåg. Jag drog in, ordnade fast telefon (15 år sedan!) och åkte till Ikea och köpte en lång, grå yllematta som fick ligga på diagonalen för att rymmas, en skrivbordsstol och PS datorbord. Sedan rollade jag en vägg djupt hallonröd och ringde Compaq för mitt livs hittills största affär - en bärbar dator. Jag var i gång.

På grund av omständigheter, som alltid, var det dags att flytta ut något år senare. Jag fick tillfälligt rum i det gamla tegelschabraket på Fiskargatan vid Mosebacke där en före detta kollega till M och ett par kompisar till honom äntligen förverkligat drömmen om att starta eget inom webbaserade utbildningar. Det var roligt, men när jag blev erbjuden av en gammal frilanskollega att dela kontor med honom på Götgatan nappade jag förstås.

Det var en fin tid. Södermalm var fortfarande bara en liten bit på väg mot det vi i dag känner som hipsterstadsdelen och Götgatan hade fortfarande en kontinental karaktär av det äldre slaget - små tobaksaffärer, bokhandel (den finns kvar), det ganska ruckliga hus som hyste Folkuniversitets konstutbildningar och som sedan blåstes ut och blev Brunogallerian... På morgnarna var där ofta varubilar och det luktade en blandning av avgaser, cigarrettrök, lite bulle från 7-11 och kanske kaffe. En sekund, om jag blundade, kunde jag nästan förflytta mig till Paris. Det låter konstigt i dag.

Åren gick och jag med dem. Kollegan tröttnade på frilanslivet och tackade ja till anställning. Jag kände någonstans att även min tid inom branschen gick mot sitt slut, så jag var inte redo att sitta med eget hyreskontrakt. Jag flyttade igen och sedan en gång till. Den sista lokalen var nyrenoverad, ljus och fin - en gammal lägenhet ovanpå Engelen i Gamla stan. Jag vände mitt skrivbord så att jag såg ut över Strömmen och tunnelbanan som rasslade över bron mot Södermalm. Särskilt när mörkret föll var det fint med ljusen som speglade sig i vattnet.

Det var i början på 2006. Sedan började ett annat liv. Anställd igen. Stor arbetsplats, många arbetskamrater, förmåner. Stimulerande och roligt och framför allt: fortfarande mycket ledigt parat med väldigt mycket jobb mellan varven, språkligt knep och knåp och udda tider. Och fast lön hela året.

Vad har då detta med min bloggplats att göra, särskilt som jag sannerligen inte bloggar särskilt ofta? Jo. Lika lite som jag har en fast bloggplats har jag någonsin haft en fast arbetsplats i hemmet. Inget skrivbord, ingen egen hörna där datorn kan stå uppslagen och blinka välkomnande alternativt avskräckande. Min datorer har i sanning fått göra skäl för epitetet "bärbara", så även nu. Men om jag får välja sitter jag så att jag kan se ut genom ett fönster och gärna också ut i rummet samtidigt. Så här.

Om jag tittar rakt fram i stället för ut genom fönstret ser jag alltså från den öppna matsalsdelen mot vardagsrummet.

Dag 6: Hepp! Dagens boktips

När jag var barn läste jag mycket. Redan då alltså. Och snabbt. Jag visste vad jag gillade och varje tisdag åkte jag och pappa till den lilla biblioteksfilialen där tant Elsa härskade oinskränkt. Jag tyckte om hästböcker och Tvillingdeckarna och så var jag väldigt förtjust i Bengt Linders slängiga crazyserier om Dante och Tvärsan och om Bonnie. Att man kunde vara så oerhört rolig i text, samtidigt som man faktiskt berättade en historia! (Jag har inte vågat läsa om en enda rad sedan jag fyllde fjorton.) Att omslagen tecknades av Hans Arnold var både läskigt (han gjorde ju faktiskt otäcka illustrationer till skräcknovellerna i Hemmets Journal, min mosters husorgan) och härligt gränsöverskridande. Det skilde liksom böckerna från övriga ungdomsböcker.

Allt nog. Trots denna läsglädje och ständiga aptit blev jag ofta ställd när jag klev över bibliotekets tröskel. Vad var det nu för bok? Vilken författare? Vad är det jag ska leta efter? Och var? Jag såg inte träden för bara skog. Och likadant känner jag inför boktips. Plötsligt minns jag inte en enda bok. Eller så minns jag den där boken som någon bloggare skrev om igår som jag eventuellt själv har läst. Eller inte.

Det finns ju så mycket härligt berättande. Så många klokskaper. Så mycket dåligt också som gör en arg och som just därför tål att läsas för att det formar en åsikt och skärper en smakriktning. Dessutom är läsupplevelser så förknippade med rumtid. Jag tror inte att jag vill läsa Alice Lyttkens hemma i Stockholm bland mina egna dammtussar och odiskade kaffekoppar och skrynkliga påslakan. Men i trädgården vid havet, med ett litet glas rött och ett par kex med god ost och en bit choklad, allt medan solens sista värmande strålar hittar in mellan grannens syrenbuskar, då passar det som annars avfärdas som lättviktiga mossigheter hur bra som helst.

Riktigt otäcka saker (som Jurtjyrkogården av Stephen King, usch, jag vågar knappt skriva titeln!) läser jag helst på tåg eller flyg. Jag vill inte ha några sådana läsminnen förknippade med mitt hem och min vardag. Där försjunker jag helst i välberättade tjocka romaner, gärna med historiskt anslag. Det är rumtiden igen, nu mellan pärmar.

Därför blir mitt boktips Vi, de drunknade av den danske författaren Carsten Jensen. En gastkramande kollektivroman, oavbrutet intressant och hjärtskärande om fiskar- och sjöfartssamhället Marstal där författaren själv växte upp. Fysiska vedermödor, mänsklig strävan, moral. Den håller för omläsning.

Dag 5: Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

Jag tackar inte nej när det bjuds. Jag är den som äter upp det äckliga godiset andra lämnar. Snacksskålarna töms i ett nafs när jag är i närheten, nästan oavsett vad de innehåller. Men om jag tvingas välja (svälja skrev jag först) så blir det OSTKROKAR. Gamla hederliga OLW.

Klassikern. (bild från OLW)

Dag 4: Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Nå, det är noga räknat inte mitt vardagsrum. Vi hyr möblerat och försöker stöka ned så gott vi kan. Det är hyfsat ljust och ganska vilsamt. Tycker ni att möblemanget verkar oeuropeiskt och inredningssmaken konstig säger jag bara: You know nothing. Den köttfärgade ottomanen i konstmocka skymtar i bildens utkant, till vänster.

Vardagsrummet, The Canton Place

torsdag 9 januari 2014

Dag 3: En grej jag skulle vilja lära mig

Hur ska jag kunna välja? Jag borde förstås svara att jag vill lära mig mandarin, nu när jag är här och allt. Men jag orkar inte. Så enkelt är det. Jag orkar inte med tanken på nybörjarkurs i språk.

Jag skulle gärna vilja kunna spela gitarr. Och så önskar jag att jag var lite flinkare med nål och tråd, garn och stickor. Jag vill kunna väva och baka tunnbröd också. Ja, över huvud taget gammalt hantverk som riskerar att försvinna med min generation.

Ja. Det blir mitt svar. Hantverkskunnande. Traditionell kvinnokraft.

Dag 2: Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken

De som känner mig vet att jag gillar att sjunga i kör och att jag gärna går på konsert och andra tillställningar där det vankas musik. Däremot är jag ingen musiklyssnare, och uppmaningar att nämna tio låtar eller plattor - hupp, det ordet avslöjar vilken generation jag tillhör - som betytt mycket för mig under något skede i livet får mig att böja huvudet i oklar skam och smyga undan.

Därför har jag ingen theme song (minns ni Ally McBeal?) och heller inga små låtrader som STÄMMER SÅ HIMLA BRA OCH BARA ÄR SÅ SANNA som till exempel Kentfans brukar utbrista. (Det är ett smärre under att jag över huvud taget vet något om Kent.)

Låtcitat i svanken känns därför ganska långsökt. Å andra sidan behöver jag ju inte vara trogen någon favorit. Here comes the sun tror jag det får bli. Jag blir glad av den låten, den har ett enkelt tilltal och en optimism som jag gillar. Efter mörker kommer ljus. Det är så sant som det är sagt. Och vårvintern är ju min favoritårstid.

Det kan tänkas...

... att jag börjar skriva igen. Åtminstone i januari. Listan är förstås välbekant vid det här laget, det har ju ändå gått en vecka och mer av det nya året. Jag rejsar ikapp och visar alltså en bild som jag hittade i min telefon.

Skidspåret från Brattåsen till Löfsåsen, sydväst om Östersund

Vi firade påsk i Jämtland, jag och barnen. M hade åkt till Kina strax innan och det var skönt att komma iväg från packfrenesi och avsked. Killarna smittades av H:s förkylning och orkade inte med några större prestationer. H var på bättringsvägen och hängde med i det fina milspåret som går över myr och genom skog och mynnar ut i en liten by där hembygdsgården serverar våfflor. På bilden även systerdottern och min mor. En härlig dag!


Här är hela listan:1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.
2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…
3. En grej jag skulle vilja lära mig.
4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.
5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…
6. Hepp! Dagens boktips.
7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.
8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…
9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.
10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…
12. Hepp! Dagens tv-tips.
13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..
14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…
15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.
16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.
17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…
18. Hepp! Dagens filmtips.
19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.
20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...
21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.
22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.
23. Hepp! Dagens musiktips.
24. En grej jag borde ta tag i.
25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.
26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…
28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.
29. Hepp! Dagens middagstips.
30. En grej jag är himla bra på.
31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...