Cecilia N förstod inte alls varför jag skulle ha chokladdoppad blodpudding i handväskan. Möjligen hoppade jag över ett eller ett par led. Så är det att vara kvicktänkt.
Det hela tilldrog sig på den tiden min Argaste Kompis pluggade i Uppsala och hängde på V-Dala bittida och sent. Rörde i grytorna, hängde på Räkrocken, drack andras överblivna/bortglömda slattar (den så kallade VRÅKEN) och betedde sig så som studenter gör.
Självklart skulle hon även vara behjälplig vid Halloweenfirandet. Spöktema, svart sidenklänning, hår från Vampyrernas natt. Och spöklika snacks.
Tänkarmössa på.
På festen gled Argaste Kompisen runt med sitt mest skräckinjagande leende och bjöd från brickan. Festförtjusta studenter fnissade och åt och mumsade och ... funderade. Gott. Lite sött. Lite kryddigt. Och log bruna kladdiga leenden.
Givetvis hov någon party pooper upp sin stämma likt det beskäftiga barnet i sagan om kejsarens nya kläder. Så var det slut på det roliga.
Men historien är odöd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, varför inte? I Mexico doppar man ju kycklingen i choklad.
Tack för tipset förresten. Vi ska ju ha spökfest snart.
Den var rolig!
Skicka en kommentar