Jag har ju gnällt lite över det ringa antalet fester i mitt liv. Och utgjutit mig över hur jädrans orättvist, rent av orättfärdigt, det är att de två fester som trots allt uppenbarade sig denna blekmörka höst infaller på samma dag.
Men.
I morse hittade jag ett orange kuvert i mitt duvhål här på jobbet. Namnet var rätt, hemvisten (konstitutionsutskottet) helt fel. I kuvertet låg en inbjudan från "Vännerna på Svensk Inredning", och det handlar om en jättebaluns i kuslighetens tecken. Kul!
Men.
Jag har inga vänner på Svensk inredning. Och på KU finns ingen med mitt namn. Vad har hänt? Och vad kommer att hända om jag klär upp mig i mitt vackraste leende (ni vill inte veta!), laddar handväskan med chokladdoppad blodpudding och kvastar i väg i sällskap med "en vän"?
Fortsättning följer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tycker absolut att du ska kvasta iväg! Och vifta med inbjudan lite i förbigående!
Good luck! *Suckar avundsjukt*
PS. Word verification: yamepari.
Något för Lotten?
Gå dit såklart! Om inte annat så för att skaffa lite vänner på Svensk Inredning, när de nu verkar ha så kuliga fester.
WV understryker allvaret i detta: accenti
Om nu ett brev med ditt namn, om än konstig adress, hamnar i din hand med inbjudan till kulig fest - varför skulle du då inte gå?
Det handlar väl inte om nåt intimt 50-årskalas där alla känner ... åtminstone 50-åringen.
Chokladdoppad blodpudding är dock en kulinarisk sensation som jag tror jag avstår. Fick man inte mat på festen, eller? *förstår inte*
Skicka en kommentar