måndag 23 juni 2008

Nattmössa

Det skymmer. De svaga klagosjunger om att nu vänder det. Jag har aldrig fattat det där. Tiden är ju rund, alltså är vi på väg mot ljusare tider var vi går. Eller mörkare, beroende på hur svartalfiga vi känner oss för tillfället.

Ensam hemma. Eftersom jag inte är hänvisad till ensamståndet blir de få ensamma stunderna med lagda barn och egna tankar en stillsam lyx. Jag är lite på upphällningen nu. Jobbar på övertid, ja, inte bara jag förstås. Oppositionen är debattglad. Tyvärr har många av de som ställde dessa frågor på sluttampen redan gått på semester själva. Ser kanske inte så bra ut, men debatterna blir kortare när de skickar ersättare att ta statsrådens svar.

Om ett par dagar är det dags att styra söderut till ett nyrenoverat hus utan trappa men med stege i ett hål till övervåningen. Mycket spännande och ack så efterlängtat. Ja, renoveringen förstås, det gäller ju att leva upp till det man fått i knäet när det nu ligger så fint, men ledigheten, ledigheten... I vanliga fall brakar jag oftast på i överljudsfart hela första veckan och bakar, syr och står i, men i år ska jag kraftanstränga mig för att göra platt ingenting. En tur till bibblan i Kivik. En och annan kvällspromenad i den lena sjungande sanden.

2 kommentarer:

Malin B sa...

Jag är också en sådan som brukar "gå på högvarv" de första lediga dagarna... "Förstår" inte att jag är LEDIG!
Låter mycket klokare att njuta av de fria dagarna, det ska jag banne mig göra!!!

Cecilia N sa...

Sjungande sand låter bra. Övertid är tristare. Jag är där jag med nu. Ville man bli bedömd för att i tid få ut papper inför hösten skulle man varit klar för tre veckor sen. HURDÅ? är min fråga ang det. Jag har just släppt första frågan och tagit tag i andra, av fyra. Nåja, jag behöver inga papper inför hösten.