Grand Canyon

Vi lämnade Las Vegas på förmiddagen utan större saknad; A blev dock pokerbiten av blotta miljön och har inhandlat en Hold'Em-bok som ska ge honom insikter och pekuniär belöning. Det är bara att önska lycka till, men jag har sagt att den dagen ryker studiebidraget. Sån är jag.

Det blev en lång körning genom ett landskap som redan gjort oss lätt blasé: slätterna, dalgångarna, bergskedjorna. Lite varierade med större och mindre buskar, lite olika bergarter - men i huvudsak mer av samma. Resans behållning var kinesbuffén i Kingman där vi åt oss proppmätta hela familjen för endast 35 dollar.

Mot kvällen närmade vi oss nationalparken och vi blev lite överraskade över hur pass grönt och skogigt det är på den södra kanten. Vi hade bokat campingplats och det var i grevens tid vi kom och hann få upp tältet. Det mörknar snabbt här på trakten. Vi kokade påsrisotto lite i blindo och grillade goda italienska korvar som vi köpt på det sista snabbköpet innan den relativa vildmarken och gav bort nästan alla till paret som campade bredvid och sov i sin bil och åt konservburk som de värmt på elden som de tänt med många skvättar tändvätska. Första kvällen på en ny camping är så spännande.



Som vanligt på ett nytt ställe sov jag som en kratta och inte blev det lättare frampå morgonkvisten när korparna satte igång med sitt underligt mänskliga låtande. Lite andra visselkonserter var det också, så vid halv sex gav jag och M upp och kröp ut i värmen. M tog kameran och gav sig av mot the canyon i morgonljus medan jag höll vakt och läste Dennis Lehane utanför tältet. Jag var jättespänd på alltihop för vi hade fått en liten, liten känning på kvällen när vi åkte särskilt nära kanten med bara en liten tallskogsremsa emellan.

Åh, vad häftigt det är! Okej för att det är hur stort som helst och man inte hinner se nästan någonting om man ser det så, men samtidigt ser det ju ut så. Överallt. Storslaget och inbjudande på en och samma gång och väldigt fantasieggande. På ett par ställen ser man vandringslederna som tar en ned till botten och upp på andra sidan, och det handlar alltså om två tre dagar i rätt bra tempo. Det ser förrädiskt nära och välordnat ut, så många har råkat illa ut när de försökt gå hela vägen ned till Colorado River och upp igen på en och samma dag, ofta med otillräcklig skaffning och vatten. Sommartid blir det väldigt varmt och stillastående när man kommer en bit och man bör ha med sig flera liter vatten på de leder som inte har färskvatten för påfyllning.

Många av nationalparkerna är väldigt välordnade med informationscenter, gratis föreläsningar, vandringar med rangers, lägereldssamlingar, gratis shuttle buses mellan intressanta ställen, väl anlagda och tillgängliga leder och stigar mellan de mest populära sevärdheterna och allt möjligt. GC är inget undantag. Längs kanten går en ungefär 15 kilometer lång fin och bred led där man kan strosa och ta fina bilder eller bara njuta av den majestätiska utsikten. Vi gick några kilometer på förmiddagen när vi ätit frukost och sedan fortsatte jag ytterligare en bit och tog shuttlen tillbaka när det blev för varmt. På kvällen körde vi till Grand Canyon Village och kollade bland annat in Mary Colters spännande arkitektur för Hopi House, Bright Angel Lodge och The Lookout Studio. Hon var något så ovanligt som en kvinnlig arkitekt i början av 1900-talet och ritade många hus influerade av indianernas kultur och boställen och med respekt för omgivningens särart, allt i kontrast till tidens viktorianska pepparkakshus och neoklassiska stil. Grand Canyon var magnifik i kvällssolen, och som kronan på verket åt vi en riktigt god middag på restaurangen i stället för att åka hem till tältet och få igång spritköket och spaghettin. Och tur var det, för när vi kom ut började det faktiskt regna - en pigg kontrast till solsken och 40 grader varmt som vi börjat vänja oss vid.

Nästa morgon steg jag, J och M upp tidigt för att gå en bit ned på en av vandringslederna och det var intressant att få en känsla för hur kort eller långt man hinner på någon timme och hur jobbigt det faktiskt är att stadigt gå uppför i flera kilometer, även om det inte är så brant. Stadig frukost på det och så utcheckning och kompassen ställd mot Los Angeles via Lake Havasu City.