Okenvandring - Death Valley

Att vakna i Death Valley ar att vakna till 35 grader och illande sol redan sju pa morgonen. Da ar det latt att bestamma sig for att stanna inomhus nagra timmar och vanta ut hettan - men a andra sidan far man da vanta till langt in pa kvallen.For att fordriva tiden en smula kan man ata langfrukost pa det ganska medfarna etablissemanget, komplett med fuktrosor i taket och rappning som langsamt singlar ned. Inte for att jag har varit i Kolonialafrika, men stallet hade en atmosfar av Doris Lessings sjalvbiografier - hetta, ett stillsamt forfall och samtidigt ett uppratthallande av vanor och traditioner. Alltsa at vi trots hettan cooked breakfast med pannkakor, bacon, stekta agg och korvar och drack manga stora koppar svagt kaffe och stora baljor apelsinjuice innan vi kollapsade for lite vila pa maten.

Efter lunch drog vi sa i vag i den 47-gradiga varmen. Tack och lov for luftkonditionering, aven om den knappt orkar med under sadana forhallanden. Vi bodde ju precis vid dalens vastra utkant sa for att komma till sjalva centralslatten/oknen aker man over en av de otaliga sma bergskedjorna som tycks genomkorsa USA pa alla ledder och bredder. Vi sag Mesquite Sand Dunes, fina i kvallssolen pa vagen tillbaka och killarna och jag vagade oss ur bilen for en kort vandring till ett naturligt sandstensvalv i en liten canyon nagra kilometer fran Badwater. Surrealistiskt - det kan kannas nastan okej med hettan sa lange man ar ute och ror pa sig, men nar man sitter still gor svettningarna en nastan galen. Badwater ska vi inte tala om - en milsvid, kritvit saltoken 86 meter under havet. Kann pa den i middagshettan.

Nar vi hade klarat av dessa fascinerande masten mer eller mindre flydde vi tillbaka till motellet med bilder av salta godsaker och kalla drycker pa nathinnan. Och restaurangen var lika lagmalt trevlig och somnig pa kvallen som till frukost. Hundra sorters ol hade de i kylen och det var bara att ga och plocka som i vilken 7-11 som helst och betala efterat. Vi testade nagra lokala sorters ale till var chili. Ungarna gick hem till tv:n och M och jag satt kvar en stund..

Enda missodet pa denna etapp var att jag glomde mobiltelefonen under kudden och kom pa det forst nar vi stankat uppfor forsta berget och hunnit en mil. Lite sammanbitna miner dar, men vi vande och den var kvar. Hejda, Death Valley!