Ankomst till San Francisco

Ja, nu är vi här! Flygresa med allt vad det innebar av tidig uppstigning och färd till Kastrup med bil och Öresundståg klaffade och det var bara sista etappen med inrikesflyg från Atlanta till SF som kändes seg. Allra längst bak hamnade vi med våra långa ben. Toaletten bakom oss stank, personalen var snipig och maten kostade dollares.

Men sånt kan man strunta i och titta ut genom fönstret i stället. Oändliga bergskedjor, karga platåer, ökenlandskap, slingrande vägar och någon enstaka farm. Och så en sommarstängd skidort vid en sjö, mitt i det ogästvänliga ingenstans.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig av San Francisco, men jag håller med lilla H som säger att det inte känns som att vara i USA. Kulligt och backigt, soligt och svalt, en låg skyline med enstaka skyskrapor varav den högsta är Transamerica Building med 260 meter vilket ju inte är mycket att komma med i jämförelse med många andra storstäder.

När vi kom fram till hotellet hade vi varit på benen, eller i alla fall vakna, i 24 timmar så då var vi möra. Vi bor vid Fisherman's Wharf vilket avfärdas som turistfälla i alla skrifter men ibland är det praktiskt. Vi åt fish'n chips och clam chowder och åt Boudins berömda surdegsbröd som verkligen var ganska surt. Ungarna var vid det laget rätt gröna i ansiktet så vi gick hem och la oss tidigt.

Och vaknade tidigt. Halv sex närmare bestämt. M och jag gick ut i morgonsolen och det var väldigt vackert med långa skuggor och ett lätt dis över bukten. Även om hamnområdetär turistigt finns det fortfarande en fungerande fiskehamn och vi nickade godmorgon till ett par väderbitna fiskare med rutiga flanellskjortor och stora kaffemuggar.

Vid Aquatic Park finns ett gammalt badhus som har öppet för medlemmar på morgonen och vi såg flera som långsimmade i den lilla hamnen som också har en fin sandstrand. Allmänheten får komma in och använda omklädningsrummen efter elva. Jag ska försöka hinna med en simtur i morgon innan vi hyr cyklar för att utflykta över Golden Gate Bridge och till Sausalito.

När vi kom hem igen var ungdomarna vakna och vi gick ned på hörnen och åt fläskfrukost med sötpannkakor på IHop. Där fick vi också vår första glimt av en Pennsylvania Dutch- eller mennonitfamilj som jag sedan ramlade på både vid Union Square och vid Coit Tower.

När man är i SF åker man såklart cable car. Klang och dunder och brant stigning från Aquatic Park till Lombard Street där vi steg av och knallade upp och ned och tog bilder som sig bör på prunkande blommor, pittoreska hus och snirklande bilfärder. Lite shopping vid Union Square hann vi med liksom en tur i Chinatown innan M och övriga ville hem och vila. Jag var obegripligt pigg och strosade runt ytterligare ett par tre timmar och turistade i denna väldigt gåvänliga stad.

Vi har pool på hotellet och H som är ett baddjur ville ta ett dopp så jag hängde med och satt i solen en stund. Då hade det börjat blåsa åtminstone kuling och vinden var kall som en högsommardag i Brunflo, även om solen fortfarande sken. Jag tog också ett dopp och höll på att huttra ihjäl mig innan jag fått på mig kläderna och kunde störta in och krypa ned under täcket.

På kvällen åt vi middag i North Beach som traditionellt är SF:s Little Italy. Nu tränger sig kineserna långsamt på, men i trakten av Washington Square finns många italienska restauranger. Vi gick in på en som visade sig vara väldigt trevlig och prisvärd och åt bruschetta, linssoppa, fettucine med lammsås, lasagne och pizza, allt väldigt gott. Särskilt barnen känner sig fortfarande lite jetlaggade så det blev ännu en tidig kväll.