Alcatraz

Gårdagens stora grej vad förstås besöket på Alcatraz. Att besöka något så mytomspunnet kan kännas lite uttömt redan på förhand, men det var ett väldigt lyckat besök med ett effektivt upplägg. Amerikanerna är bra på sånt. Båtturen från pir 33 tar ungefär en kvart och bara på den lilla biten hinner man bli fullständigt genomblåst och iskall om man står i vinden. Man förstår utan problem att det är mycket farliga vatten och besvärliga förhållanden för den som ger sig ut i en för liten farkost eller ännu värre, försöker simma...

Alcatraz fungerade som fängelse i knappt 30 år, från 30-talets början till 1963. Dessförinnan hade ön fungerat som ett av forten till beskydd för San Francisco, eftersom det var viktigt att behålla kontrollen över staden i guldrushens dagar - den som kontrollerade SF kontrollerade hela Västern. Det kom dock aldrig något anfall och befästningen hamnade lite i bakvatten med allt omodernare utrustning och rostiga kanoner. Man använde ön som militärfängelse ett tag, men i och med 30-talets våldsamt ökande brottslighet i samband med depressionen och förbudstiden såg man nyttan av ett rymningssäkert fängelse för de farligaste brottslingarna.

Knappt 1600 fångar satt här under de knappa 30 åren. Cellerna är 1,5 x 3 meter stora och säkerheten var maximal. Exempelvis bar vakterna varken vapen eller nycklar på sig, allt för att minimera risken för övermanning, upplopp och rymning.

Fyra rymningsförsök med totalt fjorton fångar inblandade gjordes. Vad man vet har dock ingen kommit levande från ön - viss osäkerhet kvarstår kring de tre som med ett oändligt tålamod och en uppfinningsrikedom utöver det vanliga lyckades fly upp på taket via ett underhållsschakt mellan cellkorridorerna. Var de tog vägen vet ingen; mest troligt drunknade de i det iskalla, strömma vattnet men det finns de som tror att de klarade sig till Sydamerika. De läste spanska i fängelset alla tre.

Något jag inte visste var att amerikanska indianer i protest mot fördrivning och reservatsförvisning ockuperade Alcatraz efter att ön upphört att vara fängelse. Ockupationen pågick i nästan två år och skapade stor uppmärksamhet för indianernas sak, och aktionen hjälpte till att ge indianerna viss upprättelse med återlämnande av land och så vidare.

Det var alltså ett lyckat besök, inte minst för att introduktionsfilmen och audioguiden var så välgjorda. Att gå i grupp och lyssna på en guide i en och en halv timme är väldigt bentröttande, tycker åtminstone jag, men att ha hörlurar med autentiska berättarröster (fängelsevakter och före detta fångar), ljudeffekter och riktiga, mänskliga historier samtidigt som man guidas runt – fortsätt framåt till dörren, gå höger, stanna framför fotona – skärper uppmärksamheten och intresset. J, A och H hade varsin och knallade runt hela utan prut. Ett gott betyg när man känner tonåringars tålamod för museer... Clever Americans!

När vi kom tillbaka till stan strosade jag runt lite på Pier 39 som är ett rejält bygge med restauranger och butiker, främst för turister och andra besökare. Här finns bland annat Bubba Gumps räk- och skaldjursrestaurang, en ganska förskräcklig historia egentligen men med goda grejer om man gillar friterat och sydstatskök. Filmen Forrest Gump rullar oändligen på tv-skärmar och servitriserna är service-minded tills man vill be dem dra åt skogen. Vi åt cajunkryddade räkor, suffed trout, friterad kattfisk, hummerklor med smält smör och pommes frites.

Efter en sån middag är det bara att rulla hem till hotellet och gå i säng, så det gjorde vi.