Huvva vad det kan regna i Skåne. Ändå har vi varit förskonade i år. Förra året regnade det så mycket en viss dag i juli att en stackars tant drunknade i sin bil. Den dagen tyckte vi passade för en utflykt med tåg runt Öresund. Redan i Köpenhamn dröp vi, och ja, vi reste medsols. Och tro inte att vi nöjde oss med wienerbröd och bullar i Christianshavn – ack nej, även Louisiana ville ha besök av oss. Där regnade det åt alla håll samtidigt och jag minns bäst påsen med tröstgodis vi var tvungna att unna oss i väntan på några inställda tåg.
I år har vi sluppit dylikt, på det hela taget. Kulingen gör visserligen sitt bästa att skrämma upp havet i dag, och regnet yrar omkring när man minst anar det. Jag bidar min tid tillsammans med bokhögarna. Några fler dopp ska det bli innan vi styr hemåt på fredag.
måndag 4 augusti 2008
söndag 20 juli 2008
Inte Provence
Det är ganska intressant att sommarbo på Österlen och ta del av vad som skrivs om denna skånska hörna i de tjusiga trycksaker som nog försörjer rätt många fotografer och mer eller mindre begåvade skribenter. Det är vackra bakverk, böljande backar, lavendel, smakrika ostar, delikata marmelader, pittoreska fiskelägen, rosenträdgårdar och kulturplagg i linne sida upp och sida ned.
Och det stämmer förstås. Men som alltid, och det ska man komma ihåg när man förförs av liknande alster om platser man själv inte känner, finns en annan högst vardaglig verklighet. Ruckliga biografer med obekväma stolar. Sunkiga loppisar med grejer som först filtrerats ut till sommarstugan och sedan till marknadsbordet. Konditorier som bara serverar vanligt kaffe som dessutom stått på för länge. Inte så goda masariner - som man förstås köper ändå. Outletlador med picknickfiltar för 35 spänn och servetter i New England-stil. Svindyra Icaaffärer som säljer tasmansk vinterlök mitt i den svenska sommaren.
Frågan är om jag inte gillar den sidan av det vackra livet bäst ändå.
(För liknande funderingar rekommenderas filmen En lanthandel i Provence.)
Och det stämmer förstås. Men som alltid, och det ska man komma ihåg när man förförs av liknande alster om platser man själv inte känner, finns en annan högst vardaglig verklighet. Ruckliga biografer med obekväma stolar. Sunkiga loppisar med grejer som först filtrerats ut till sommarstugan och sedan till marknadsbordet. Konditorier som bara serverar vanligt kaffe som dessutom stått på för länge. Inte så goda masariner - som man förstås köper ändå. Outletlador med picknickfiltar för 35 spänn och servetter i New England-stil. Svindyra Icaaffärer som säljer tasmansk vinterlök mitt i den svenska sommaren.
Frågan är om jag inte gillar den sidan av det vackra livet bäst ändå.
(För liknande funderingar rekommenderas filmen En lanthandel i Provence.)
tisdag 8 juli 2008
It's raining, it's pouring
... the old man is snoring.
Nu var det slut på vackervädret. Kaffe och helgens DN hann jag i alla fall med i trädgården innan det drog ihop sig. I går kväll kom förebud om väderväxling i form av dramatiska blixtar och avlägset muller över bukten. Vackert vid elva på kvällen då himlen och tillvaron i övrigt är vid och tyst.
Övriga familjen spelar spel och själv överväger jag en tur till Erikshjälpen i Tomelilla. Denna vår har jag haft en sagolik tur och fyndat hur mycket snyggt som helst. Personligen tror jag att det är folks shoppinggalenskap som sätter avtryck - de lämnar bort för att kunna handla nytt. Och där kommer jag in i bilden.
Storsonen har vi skickat till LA för språkkurs. Innan jag fick det första sms:et om att han var framme och installerad kulminerade alla helvetes kval i en halvtimmes nattpromenad på heden med tårar och snor. I sådana lägen kan jag åkalla vem som helst, och vem som helst lyssnade mycket riktigt och såg till att jag hade ett meddelande på mobilen när jag smög in igen. Så här skriver en snart femtonårig kille till sin ömma moder efter en resa över Attilanten och lite till:
sorry att jag inte skickat sms har ar allt lugnt
Dåså.
Besvärjelse för dagen: Rain, rain, go away, come again some other day.
Nu var det slut på vackervädret. Kaffe och helgens DN hann jag i alla fall med i trädgården innan det drog ihop sig. I går kväll kom förebud om väderväxling i form av dramatiska blixtar och avlägset muller över bukten. Vackert vid elva på kvällen då himlen och tillvaron i övrigt är vid och tyst.
Övriga familjen spelar spel och själv överväger jag en tur till Erikshjälpen i Tomelilla. Denna vår har jag haft en sagolik tur och fyndat hur mycket snyggt som helst. Personligen tror jag att det är folks shoppinggalenskap som sätter avtryck - de lämnar bort för att kunna handla nytt. Och där kommer jag in i bilden.
Storsonen har vi skickat till LA för språkkurs. Innan jag fick det första sms:et om att han var framme och installerad kulminerade alla helvetes kval i en halvtimmes nattpromenad på heden med tårar och snor. I sådana lägen kan jag åkalla vem som helst, och vem som helst lyssnade mycket riktigt och såg till att jag hade ett meddelande på mobilen när jag smög in igen. Så här skriver en snart femtonårig kille till sin ömma moder efter en resa över Attilanten och lite till:
sorry att jag inte skickat sms har ar allt lugnt
Dåså.
Besvärjelse för dagen: Rain, rain, go away, come again some other day.
måndag 7 juli 2008
I denna ljuva sommartid
Ibland får jag känslan av att det som omger mig inte är på riktigt, att det är en avspegling av en dröm, något man tar till och målar upp när man tänker sig det ljuvligaste, mest romantiska... ni vet.
Men så ser mina dagar ut här vid havet. Ett snett solljus silar in genom handblåsta fönster, björkar susar och vattnet glittrar. Sanden är varm, den vitkalkade väggen sval. Latten smakar fantastiskt, alla böcker är läsupplevelser (nä, nu ljög jag. Fast jag läser inte ut de dåliga!).
Barnen läser och badar, hoppar och simmar, blir solbruna och ibland lite röda - folkhälsorönen påverkar inte precis sommarlovslediga yrhättor på tio tolv år. Jag springer efter med krämen.
Vi äter som hästar och dricker vitt vin och lättöl. Halv fem på morgonen vaknar jag av sol i ansiktet eftersom vi ännu inte har några rullgardiner. Då kan det hända att jag tar en lång promenad över heden och hoppar i havet som gud har skapat mig. Man soltorkar inte så fort vid den tiden på morgonen. Å andra sidan kan man ha med sig en handduk. Men spontaniteten är lite grejen.
Nu blåser det 18-gradiga vattnet ut i Hanöbukten, hej då för den här gången. Vi tar en tur till närmaste insjö istället. Där fínns en kiosk där man kan få en kopp snabbkaffe för en femma till sin Pärontopp.
Ljuva liv!
Men så ser mina dagar ut här vid havet. Ett snett solljus silar in genom handblåsta fönster, björkar susar och vattnet glittrar. Sanden är varm, den vitkalkade väggen sval. Latten smakar fantastiskt, alla böcker är läsupplevelser (nä, nu ljög jag. Fast jag läser inte ut de dåliga!).
Barnen läser och badar, hoppar och simmar, blir solbruna och ibland lite röda - folkhälsorönen påverkar inte precis sommarlovslediga yrhättor på tio tolv år. Jag springer efter med krämen.
Vi äter som hästar och dricker vitt vin och lättöl. Halv fem på morgonen vaknar jag av sol i ansiktet eftersom vi ännu inte har några rullgardiner. Då kan det hända att jag tar en lång promenad över heden och hoppar i havet som gud har skapat mig. Man soltorkar inte så fort vid den tiden på morgonen. Å andra sidan kan man ha med sig en handduk. Men spontaniteten är lite grejen.
Nu blåser det 18-gradiga vattnet ut i Hanöbukten, hej då för den här gången. Vi tar en tur till närmaste insjö istället. Där fínns en kiosk där man kan få en kopp snabbkaffe för en femma till sin Pärontopp.
Ljuva liv!
måndag 23 juni 2008
Nattmössa
Det skymmer. De svaga klagosjunger om att nu vänder det. Jag har aldrig fattat det där. Tiden är ju rund, alltså är vi på väg mot ljusare tider var vi går. Eller mörkare, beroende på hur svartalfiga vi känner oss för tillfället.
Ensam hemma. Eftersom jag inte är hänvisad till ensamståndet blir de få ensamma stunderna med lagda barn och egna tankar en stillsam lyx. Jag är lite på upphällningen nu. Jobbar på övertid, ja, inte bara jag förstås. Oppositionen är debattglad. Tyvärr har många av de som ställde dessa frågor på sluttampen redan gått på semester själva. Ser kanske inte så bra ut, men debatterna blir kortare när de skickar ersättare att ta statsrådens svar.
Om ett par dagar är det dags att styra söderut till ett nyrenoverat hus utan trappa men med stege i ett hål till övervåningen. Mycket spännande och ack så efterlängtat. Ja, renoveringen förstås, det gäller ju att leva upp till det man fått i knäet när det nu ligger så fint, men ledigheten, ledigheten... I vanliga fall brakar jag oftast på i överljudsfart hela första veckan och bakar, syr och står i, men i år ska jag kraftanstränga mig för att göra platt ingenting. En tur till bibblan i Kivik. En och annan kvällspromenad i den lena sjungande sanden.
Ensam hemma. Eftersom jag inte är hänvisad till ensamståndet blir de få ensamma stunderna med lagda barn och egna tankar en stillsam lyx. Jag är lite på upphällningen nu. Jobbar på övertid, ja, inte bara jag förstås. Oppositionen är debattglad. Tyvärr har många av de som ställde dessa frågor på sluttampen redan gått på semester själva. Ser kanske inte så bra ut, men debatterna blir kortare när de skickar ersättare att ta statsrådens svar.
Om ett par dagar är det dags att styra söderut till ett nyrenoverat hus utan trappa men med stege i ett hål till övervåningen. Mycket spännande och ack så efterlängtat. Ja, renoveringen förstås, det gäller ju att leva upp till det man fått i knäet när det nu ligger så fint, men ledigheten, ledigheten... I vanliga fall brakar jag oftast på i överljudsfart hela första veckan och bakar, syr och står i, men i år ska jag kraftanstränga mig för att göra platt ingenting. En tur till bibblan i Kivik. En och annan kvällspromenad i den lena sjungande sanden.
lördag 3 maj 2008
Forum för fnattiga föräldrar
Jag har hängt på Aff (Allt för föräldrar) i en herrans massa år. Långt innan den bytte namn från Föräldranätet till det nuvarande faktiskt. Ja, ända sedan min tioåring var bebis. Småbarnsföräldraidentiteten var alldeles underbar och jag ska nog erkänna att jag hängde mig kvar som förståsigpåare i somliga snack även sedan mina ungar för länge sedan lämnat just det stadiet...
Nu har jag känt mig överårig och passé bra länge. Och så kommer Christina och lanserar en sajt för tonårsföräldrar! OK, den är inte uppe och hoppar förrän på måndag - men sedan.
Be there or be square!
Nu har jag känt mig överårig och passé bra länge. Och så kommer Christina och lanserar en sajt för tonårsföräldrar! OK, den är inte uppe och hoppar förrän på måndag - men sedan.
Be there or be square!
Vårruset
Nu ligger alla i startblocken, och vissa är redan iväg. Våren är här. Med allt vad den innebär av fler soltimmar, musörade träd, vackra lökar (?), glitterblått vatten, loppisar, idrottsaktiviteter, släktbesök och inte minst KU-utfrågningar och debatter som ska klaras av helst innan maj månads utgång. I år ska jag pröva en annan taktik och inte falla in i klagovisorna över den strimlade och fragmenterade tid som ska forceras fram till midsommar. Nej nej. Med högburet huvud och schvung i steget ska jag vara en positiv plåga för omgivningen. Jobbigt? Nänänä. Kul? Jajamensan!
Den 3 juni är det förresten dags för det rubriken antyder, nämligen det riktiga Vårruset. Många tanter ska lunkaskuttagåhoppajogga sig runt fem kilometer i Guds vackra natur. I'm in it for the goody bag - när man går i mål får man både lightleverpastej, strumpor och dasspapper om jag inte minns fel. Eller kanske är det lite mer alerta sponsorer i år, vem vet. Anita på jobbet handlar dunkvin, det går så bra till picknickkorgens polarkaka.
Den 3 juni är det förresten dags för det rubriken antyder, nämligen det riktiga Vårruset. Många tanter ska lunkaskuttagåhoppajogga sig runt fem kilometer i Guds vackra natur. I'm in it for the goody bag - när man går i mål får man både lightleverpastej, strumpor och dasspapper om jag inte minns fel. Eller kanske är det lite mer alerta sponsorer i år, vem vet. Anita på jobbet handlar dunkvin, det går så bra till picknickkorgens polarkaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
