Är det nu...

... man ska smyga ut i köket här på kontoret och snatta en liten mugg glögg som blivit över från mötet i eftermiddags?

Det kan vara så.

Krafttag. Kragtag.

Nu är det bråda tider. Inte på något vis känns det mindre stressigt trots att det är bara vi fem i familjen som ska fira i år, i hemmets vrå. Inga biljetter som blir för dyra, inte det där slitet mellan jaget, egen familj och ursprungsfamilj som brukar överväldiga mig redan på julaftons morgon.

Fast givetvis känns det plötsligt övermäktigt ändå. Nu är ju ansvaret mitt. Det är jag (ja, vi är två, men en av oss stressar sällan upp sig) som ska se till att allt blir trevligt och mysigt. Det hänger på mig och julgardinerna.

Alltså har jag från och med i går föresatt mig att göra Två Julsaker varje dag tills jag blir ledig mot slutet av nästa vecka. Oräknat det jag redan gjort i form av stjärnor och belysningar och en och annan hyacint.

I går kokade jag fudge, i vår familj känd som faster Bojan-kola och så gjorde jag snittkakor som skulle ha haft saffran i sig men i stället fick ingefära (den burken har fyllt år många gånger i skafferiet), kanel och kakao. Och i dag har jag beställt ett knippe julklappsböcker på Adlibris.

Egentligen skulle det räcka med städning, musik, en massa tända ljus och så god mat. Det är inte svårt; det är verkligen inte något man bara gör till jul heller.

Nu får det gärna snöa

Bistra vindar och fukt som gör asfalten förrädiskt hal är inget vinterväder att stå efter när man kan få bättre. Det behöver förstås inte bli snöyra och trafikkaos för att jag ska bli nöjd, även om det bara behövs en bil på tvären någonstans för att flödet ska bryta ihop i storstaden.

Vinterhatarna är inte riktigt nöjda ändå. För det KAN ju hitta på och komma snö. Någon gång framöver. Och då. Blir det eländigt, precis som vi visste!

Alltså, jag vet inte.

Lön för mödan

Jag har haft lönesamtal i dag, premiär på denna förnämliga arbetsplats, och då är det skönt att kunna dra en lättnadens suck efteråt. Inga överraskningar. Men visst vore det trevligt att överraska sig själv någon gång!

Mindre flyg och fläng, mer kontroll, färre vindlande utflykter på egna tankespår och mer... petnoga. Å andra sidan är jag hjärtans glad över att sådant jag själv sätter värde på - uppenbarligen, eftersom jag känner mig just glad - uppmärksammas och bekräftas.

Stillsamt tjoho.

Lista

Brukar du komma i tid? Det är tyvärr lite skralt med det. Jag är tidsoptimist eller kanske snarare gå-hemifrån-förlamad. Men jag är sällan mycket sen, och jag missar inte tåg och sånt.
Har du bra kondition? Ja, om jag använder den till att gå snabbt. Annars har jag nog lite väl klent blod igen, tror jag. Otänkbart att springa just nu.
När blev du fotad senast? När jag simmade i Årstaviken i torsdags!
Hur känner du dig nu? Lätt stressad och ganska eftermiddagsdippig.
Vanligaste färg på dina kläder? Grå, svart, ljung. Åtminstone höst- och vintertid. Gladare på sommaren, vilket ju är bakvänt egentligen.
Blir du bra på bild? Oh no.
När och varför grät du senast? En skvätt i går kväll när jag inte kunde somna på två minuter som jag brukade utan började tänka på allt som är grått och som kan gå snett.
Var det pinsamt att svara på det? Nä.
Hade du en bra kväll i går? Ja, rätt så. Sjöng för första gången i en ny kör, franskspråkig till största delen. Sedan lite sofftrevnad därhemma.
Din favoritdryck på morgonen? Kaffe.
Kan du laga mat? Jajamensan.
Är du nyttig? Konstig fråga. Nyttig för vem?
Är du blyg? Inte så värst, tror jag.
Vilken tid gick du upp i dag? Kvart över sju.
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Tre snabba pints eller motsvarande antal glas vin? Situations- och formberoende.
Har du spytt offentligt? Inte sedan jag var magsjuk på en tågluff i Frankrike.
Hur många timmar sover du? 7-8 timmar.
Vad sa du senast? Inte riktigt som vanligt ändå.
Var du på festival i somras? Nej, inte ens på O-Ringen till min stora bedrövelse. Fast man kanske får räkna Kiviks marknad?
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Beror ju på vad saken gäller.
Vad skulle du behöva nu? En rejäl kopp kaffe, i och för sig lätt ordnat.
Har du snygga skor? Jag går i alla fall inte i skor jag själv tycker är fula.
Vad var det första du sa i morse? Sånt kan jag inte komma ihåg.
Sov du i din egen säng i natt? Ja.
Har nån annan sovit i din säng i natt? Maken.
Har du körkort? Ja, ett 28 år gammalt.
Är du ensam nu? Yes, på min kammare.
Vad ser du fram emot mest denna vecka? Hm, att det ska bli helg? Att det är en ganska kravfri vecka med bara jobb och inga övernattningsgäster? Ikväll ser jag fram emot en öl med maken och hans engelska hot shot lawyer till kusin.

Lördagspytt

Strålande vacker sensommardag, även om jag får tillstå att det kryper mot höst. Det märks mer på att dagarna blir kortare än på temperatur och känsla än så länge. Jag hoppas på bad in i oktober. Det är nattemperaturen det hänger på.

Nyss gick rörmokaren. Förra lördagen var jag uppe och väntade iförd casual utstyrsel och med kammat hår. Då kom ingen. Och inte ringde någon och avtalade ny tid. Men i dag. När jag just vacklat upp med skrynklig pyjamaströja, hår på ända och inte minst en molande huvudvärk, då ringde det förstås på dörren. Ack. Jag flydde ut på balkongen och djupandades ett par tag.

Dessförinnan hade jag kokat te och konverserat vår ryske gäst som är här på utbytesresa. Vår egen gymnasiegosse var i Novgorod i våras och blev trakterad med te, mackor och bakverk vid alla upptänkliga tider på dygnet. Jag har svårt att hålla jämna steg.

Nu så. Jag är nödtorftigt påklädd. Handdukstorken har numera cirkulerande varmt vatten. Ryssen är på shoppingrunda. Solen skiner. Jag har ett par timmar och ger mig ut på standardrundan med P1 i öronen. Något nordfranskt till middag; i kylen ligger ett Alsacevin och väntar. Däremellan kanske en simtur.

Högtidlig inkonsekvens

I dag är det dags för riksdagens högtidliga öppnande. Stolt och glad över vår moderna demokrati är jag och stor respekt har jag för våra folkvalda och det maskineri som omger beslutsfattandet.

Men nyss klingade Kungssången ut i vår demokratis främsta finrum, riksdagens kammare. Och där får jag problem. Det spelar ingen roll att kronprinsessan är rundmagad och vackert om än trist klädd i bandkantad jacka. Det är tvärtom deprimerande att tänka sig ett foster som är förutbestämt att inneha landets högsta ämbete. En modern demokrati har inte ett oberörbart majestät i spetsen.

Men han eller hon har ju ingen makt, säger någon. Nej. Det hela är ett pråligt garnityr, fullt av inkonsekvenser och hyckleri. Skulle det vara bättre?

Själv firar jag riksmötets öppnande med kallbad och så småningom surströmmingssupé. För Sverige i tiden.