Sjuklägret

Jeg er så forkølet, forpint og besværet,
og det er så synd og så trist,
og jeg er så syg, som ingen har været –
siden jeg var det sidst.

Og jeg ligger i sengen og tænker kun på,
at jeg har det så vederstyggeligt,
og er så elendig og mishandlet, åh!
Og det er i grunden så hyggeligt.

Fast nu är det inte hyggeligt längre. Inte sedan i torsdags har jag varit på benen mer än några minuter i taget. Det värker precis överallt! Inte orkar jag läsa heller. Och inte se på film. Knappt internetta. Hungrig blir jag lite då och då, men det är inget som smakar. Jag skedar i mig lite soppa. Gnager på en brödkant. Varmt vatten med citron och honung är gott, liksom riktigt kall yoghurt med min hemlagade svartvinbärssylt. Men det blir lite tjatigt i längden.

I söndags for M till Guangzhou, så nu är jag gräsänka i fyra månader. Det är ju ingen brist på sällskap med tre tonåringar i huset, men det blir ju annorlunda. De är glada och kärvänliga, mina ungar, men inte direkt några arbetsmyror. Och jag är bäst på att själv ta tag i saker så att det blir gjort snabbt - tålamodet är inte min bästa vän, och därför har jag väl, som det heter, skämt bort min omgivning (nej, inte mannen). Det blir en startsträcka innan vi funnit nya former för hemarbetet nu.

Men först stundar påsk! Jag kom till slut tíll skott och bokade biljetter till Jämtland för oss alla fyra. Hoppas på några fina vårvinterdagar med kaffe vid solig vägg, skidor på sjö och över fält, brasa och kolbulle. Det brukar vara väldigt trevligt och avkopplande.

Oväntad poesi

Det händer då och då att något jag hör i kammaren fångar mitt intresse på ett särskilt sätt. I dag talade en sverigedemokratisk ledamot för första gången i kammaren. Vid närmare påseende visade det sig vara Olle Persson, en tidigare avhoppad SD:are som sedan grundade Härjedalspartiet. Anförandet hölls i en debatt om landsbygdsutveckling och handlade bland annat om värdet av utmarksbete.

Utmarksbete. Jag förlorade mig i tankar och fick associationer till såväl min mormor som varje morgon och eftermiddag cyklade 6 kilometer i vardera riktningen för att mjölka på en fäbod om somrarna när min mamma var liten som till den fantastiska skriften Kring Sandhammaren av Frans Löfström, folkskollärare och amatörforskare från Baskemölla under 1900-talets första hälft.

Internet står till tjänst. Googlar man på "utmarksbete" får man en rad träffar, högt upp ett seminarieprogram från Sveriges Lantbruksuniversitet.

Där hittar jag poesin. Hör bara: Ljunghed/ginsthed. Ås- och sandmarksbete. Sandstäpp. Dynnära betesmarker, t.ex. sandtallskog. Alvar. Kalkrika betesmarker vid kust och i ytterskärgård. Västsvenska fukthedar. Betad fjällbjörkskog på kalk. Renbetesland på kalk. Fäbodbete på kalk. Utmarker med ädellövträd.

Kalkbarrskog.

Vill du mig något så träffas vi där. Eller här. På min kammare.

Den fjällsemester

Det är då farao vad dagarna går. Redan Vasaloppssöndag. Sist jag skrev låg sportlovet framför oss; nu är det avklarat med flaggan i topp. Inga brutna ben, handleder eller skidor. Bara en räcka dagar fyllda av klistervalla, svordomar, blötsnö, vindbyar, kaffe och ostsmörgåsar, björkvedsbrasa, bastu, våfflor, film och after ski.

Gengångare och döda

Jag har lite dåligt med tid att skriva för jag måste knarka fransk spök-tv så fort jag har en liten stund över. Riktigt bra. Högst normala döda som likt den store föregångaren Jesus kommer tillbaka i kött och blod eller kött och ben som de säger i serien, en chair et en os. Inte blir det bara munterhet och glädje, så mycket kan jag säga. Det hade för övrigt blivit en tråkig serie. Gillar man inte bara spöken utan dessutom trista franska hålor omgivna av vackra berg gör det inte saken sämre. Se! Endast på webb-tv, åtta avsnitt som ligger kvar i ett par veckor till.

Månne var det det tragiska och elegiska anslaget som fick mig att börja tänka på James Joyce och The Dead. Jag har Dubliners i en väldigt snygg storpocket som jag köpte just i Dublin 1992. Jag vet att jag har läst den rakt igenom vid något tillfälle, men det är The Dead jag återvänder till. Det är en juvel. Klass, tidsskildring, vackra naturbetraktelser, mänskliga relationer, tillhörighet och utanförskap, politik, äktenskaplig lycka och förlorad kärlek. Läs!

Köttets lust

Nyss åt jag lunch. Den var gjord av en gris, och jag är säker på att den varit väldigt glad i sitt lilla grisaliv, så god som den var. Apropå att vi bör sluta äta äckligt kött.

Frånvaro

Att det ska vara så omöjligt att bara ta itu och skriva igen om man känner för det. Man vill liksom gärna förklara sin frånvaro på något sätt, gärna lite lustigt. Som om allting har en mening. Som om allt har en förklaring. Som om någon bryr sig.

Jag har haft skrivkramp. Jag har haft bekymmer som flugit runt i mitt huvve som... ja, som kajorna som kraxar runt, runt i ett oräkneligt antal över tallskogen om sommarkvällarna. Jag har haft roligt. Jag har rest hit och dit och hem igen (mest till Paris). Jag har talat franska, druckit champagne, ätit havregrynsgröt, slitit med virriga gymnasister och stressade niondeklassare. Jag har varit på fest och jag har dansat mer än på länge.

Jag, jag, jag. Nu är jag här igen.

Utlottning fast inte hos mig:-)

Min blogg är inte ens värd namnet nuförtin, men den kan ju användas i det här goda syftet ändå:-)