onsdag 20 februari 2013

Gengångare och döda

Jag har lite dåligt med tid att skriva för jag måste knarka fransk spök-tv så fort jag har en liten stund över. Riktigt bra. Högst normala döda som likt den store föregångaren Jesus kommer tillbaka i kött och blod eller kött och ben som de säger i serien, en chair et en os. Inte blir det bara munterhet och glädje, så mycket kan jag säga. Det hade för övrigt blivit en tråkig serie. Gillar man inte bara spöken utan dessutom trista franska hålor omgivna av vackra berg gör det inte saken sämre. Se! Endast på webb-tv, åtta avsnitt som ligger kvar i ett par veckor till.

Månne var det det tragiska och elegiska anslaget som fick mig att börja tänka på James Joyce och The Dead. Jag har Dubliners i en väldigt snygg storpocket som jag köpte just i Dublin 1992. Jag vet att jag har läst den rakt igenom vid något tillfälle, men det är The Dead jag återvänder till. Det är en juvel. Klass, tidsskildring, vackra naturbetraktelser, mänskliga relationer, tillhörighet och utanförskap, politik, äktenskaplig lycka och förlorad kärlek. Läs!

2 kommentarer:

pärlbesatt sa...

Så, nu har jag googlat och de allra flesta tycker som jag att slutet är obegripligt, och grymt frustrerande. Det betyder inte att det inte var bra fram till dess. Men 2014.. hallå? Vem vet vem som lever (haha) då?? Nåväl, de ska ha all credd för det narrativa- Sällan varit TVUNGEN att bara titta lite till och lite till... Såg alltså SEX avsnitt på raken. Det var typ dags att gå upp när jag slutade och då bara för att jag hade svårt att hålla ögonen öppna, och nåt viktigt att göra på senare på dagen... Tack för tipset. Hade missat den om du inte sagt till. Ser aldrig på webb-tv. Omodäääärna jag.

cruella sa...

Jag ser mycket sällan på webb-tv, alltså, Play ser jag ofta på eftersom jag missar ordinarie utsändning (det lät omodärnt). Men att luska vad som finns bara som webb har jag inte gjort hittills utan bara gått på rekommendation.

Vi får tåla oss till 2014, men inte tror jag att vi får några klara svar då heller... jfr Lost och Twin Peaks. Den förstnämnda fastnade jag aldrig för, Twin Peaks var oändligt fascinerande åtminstone till en början.