Kristi Him stundar och därmed fyra dagar ledigt. Då brukar vi åka till Skåne och liksom veva igång sommaren med luncher ute och iskalla dopp och skir grönska. Syrener om vi har tur (knappast i år).
Maken säger nix, det funkar dåligt i år med alla andra resor vi har gjort och ska göra. Jag får panik och bokar biljetter i alla fall, till mig och valda delar av barnaskaran. (Den äldste ska tillbringa helgen i Köpenhamn med 100 andra gymnasister, men det kan jag inte ens tänka på, då dör jag.)
Så i flera dagar var jag stornöjd.
Ända tills en gammal gymnasiekompis hojtade på Facebook och bara tog för givet att jag skulle på jätteklassfestbaluns, jag också.
Årets dummaste är jag. Jag ska vara medelålders i Skåne tillsammans med mina ungar - inte ens min älskade man - i stället för att festa med killar.
Decenniets dummaste. Vid nästa jubileum är jag 56.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Kan du inte ställa in resan? Det kanske är värt att förlora pengarna om du inte kan få de tillbaka?
Men ungarna. Och de som blir besvikna för att vi inte kommer. Nej, jag fixar inte sånt
Tack för att du påminde mig, KH tappar jag alltid bort.
56 är inte så dumt. Jag lovar. ;)
JAG tycker det var ett bra val, om det är det som roar dig mest, eller ger mest. Svårt att avgöra, jag vet, och särskilt i förväg. Går det inte att göra plus- och minuslistor, om så bara i huvudet? Jag kan vara behjälplig över en kaffe..
wv är chalv på grönbete
Jag får rysningar bara jag tänker på klassåterträffar, men jag inser att alla inte är likadana. Fast du kan ju låtsas att du är jag och vara jättenöjd med ditt val!
Man kan inte skjuta upp Skåne till nästa helg då...?
Tack för sympatier. Jag är kluven likt ett vedträ. Klassåterträffar per se är jag föga intresserad av, jag menar, dem som betyder något för mig och är roliga har jag ju liksom kontakt med ändå. Men jag festar mycket sällan med mina fina gamla killar, det är helt enkelt där skon klämmer.
Får övertala någon av oss att ha en hejdundrande 50-årsbaluns.
Familjehelg på Österlen är ljufvligt - jag behöver bara tröska och älta lite till.
Åk och strunta i resten. Man kan inte göra allt.
Ullah: Jag är ganska rättskaffens, även om det säkert förvånar både en och annan.
Det var jag som drog igång Österlenidén för mina kids och kusinerna där borta - jag kan inte på allvar tänka mig att ställa in för att åka på, frankly, supkalas.
Men sura får jag göra, en liten stund till. Och fundera över festoutfit, i ett annat liv. Typ skyhöga silversandaletter och trashiga blekta jeans. "Mamma, då skulle de tänka att du är en sån där som inte vill bli gammal."
Nyktra 12-åringar ska man inte drömma tillsammans med.
Om du vill ha flera röster så lägger jag min på Skåne! Finns inget så jobbigt som klassåterträffar...
Sara, jag gillar att festa med gamla godingar. De personer jag inte gillade på den tid det begav sig struntar jag helt sonika i.
Men Skåne it is. Jag ser väldigt mycket fram emot det, nu när jag fått terapera mig lite.
Jag hör min E i din H, hihi...
Skicka en kommentar