När jag ser vilka som försvarar Anders Jacobssons blogginlägg där han ironiserar över ensamkommande flyktingbarn blir jag ju väldigt övertygad om min egen ståndpunkt: att kejsaren av Suneböckerna äntligen befinns vara så naken som jag alltid har ansett. Om man säger så.
Underhållningslitteratur för barn står inte i motsättning till kvalitet, detta svårfångade begrepp. Men vad logementsmentaliteten har i böcker som riktar sig till åttaåringar och strax där över att göra, det begriper då inte jag.
De här gubbarna har upphöjts alldeles för länge. För några år sedan kritiserades Suneböckerna ur ett genusperspektiv; då blev det liv på luckan igen. Sådana däringa feminister står inte högt i kurs, förstås det.
Och nu ska de försvara sig och sitt uttolkande av stort och smått i barn- och vuxenvärlden. Det går väl så där.
Fint sällskap hittar Anders Jacobsson bland annat här.
Raphaël Glucksmann – en möjlig president i Frankrike
7 timmar sedan