Inga inlägg från mig. Det är så att jag blir helt besviken på mig själv till och med. Jag tror och tänker att jag är en skrivande människa (homo scribbulus) men det är blott och bart självbedrägeri.
Ett annat low score är blodvärdet som nått nya bottnar. 94. Inte konstigt att jag går i yrsel och öronsus, har dubbelslag på hjärtat och inte kommer ihåg vad jag åt till lunch i dag. Men jag gillar ju både rödvin, spenat och blodiga biffar så det ska väl gå att åtgärda på ett rätt så roligt sätt.
När jag bläddrar bakåt en månad i kalendern kan jag i och för sig inte svära på att det är mitt tunna blod som föranleder tröttheten. Jestanes! Sedan Valborg har det bara varit 40-årskalas, loppisar, IKEA-shopping, balkonginredning (bara så vi vet varför vädret vände), vårshower, galleribesök (motvillig niondeklassare med betygsvarning), läkarbesök med ungarnas sneda ryggar, nattlig Skånekörning, kalkning av hus, klassresa, Vårruset, mammabesök en hel vecka, sommarkonsert med kören, kostymhandling med niondeklassaren som räddade bildbetyget, skolbalsövervakning, klassresa (nu som medföljare), avskedspicknickar och skolavslutningar med vidhängande frökenpresenter, buketter och kort. Och så jobb förstås.
Men vad fan.
Jag raglar omkring i dessa var för sig jättetrevliga göromål och glömmer dem lika fort. De får inget fäste, jag genomför dem på ytan, sedan stupar jag på spikmattan.
Back straight, eyes front.
I dag har det varit avslutning i riksdagen. Det är en chimär (det också, höll jag på att säga) för i morgon är vi här igen, och på måndag och på tisdag och troligen även på onsdag.
Men våra nyvalda EU-parlamentariker, Affe, Marita och Cecilia, samt grågubben Pär Nuder kan i alla fall känna sig avtackade. Häppåer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jöstanes! Impad! Tänk att du i alla fall orkar kommentera! Skickar lite distansork.
Jadu, fy tusan. När man är mitt uppe i smeten tenderar allt att komma på en gång.
Min vår har också varit fullare än vanligt - och tog ut sitt pris i form av en förkylning som blommade ut just när jag blev ledig...
Men, som min son säger, jag gnäller ännu mer när jag inte har nåt kul för mig.
Hoppas du kommer i ordning med dina värden. Och du gillar spikmatta? Vi funderar starkt på att köpa en, maken och jag. Jag fick provligga en hos massören idag, och det gjorde inte alls ont, nästan skönt.
Decibel: Kommentera är en sak, då har man ju fått det serverat. Liksom. Orken kommer väl till pass!
Bloggblad: Spikmatta är lovely!
Kära nån! Jag får väl sluta klaga på ditt obloggande då. Jag vill också ha en spikmatta, men tänkte vänta på halva priset...
"Jag raglar omkring i dessa var för sig jättetrevliga göromål och glömmer dem lika fort. De får inget fäste, jag genomför dem på ytan, sedan stupar jag på spikmattan."
En briljant sammanfattning. Exakt så har sluttampen på våren varit för mig också. Ha en skön sommar!
Skicka en kommentar