LE är
upprörd. Jag tycker (nästan) alltid att det är intressant att höra röster "inifrån" och ett yrke som skådespelarens både lockar många och avskräcker ännu fler. Tänk vad hemskt att stå där och riskera att komma av sig! Kanske till och med utan kläder, och vem har inte drömt sådana mardrömmar.
Men det är ett konstnärligt val, säger LE. Och det säger jag inget om. Problemet och det som skaver är att debatten faktiskt inte handlar om LE. Eller någon persons eventuella ställningstagande om nakenhet som uttryck eller inte.
Vad det handlar om är att människor, ofta unga, utsätts för påtryckningar och ovälkomna inviter på sin arbetsplats - och tiger om det eftersom de i annat fall betraktas som bigotta manshatare och definitivt inte som goda och följsamma skådespelerskor.
Men den frågan klarar folk inte av att diskutera. Och det är påfallande många män som plötsligt har ett stort intresse för kultur i allmänhet och scenkonst i synnerhet. RABIATFEMINISM! skriker de, helt ovetande om att de just med den sortens "argument" faktiskt gör en hel del nytta för själva saken.
En del är så dumma.