torsdag 11 februari 2010

Förruttnelse, hasta


Ja, så ser den ut, den lille griseknoen.

Men mitt ensliga läger har jag rett alldeles själv. Inte så pjåkigt.

25 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Iiiiih! Vilken skräckbild för en person med allmän fotfobi.

Fru Decibel sa...

Iiiii! Vilken skräckbild för alla män och kvinnor utan fotfobi!!!!!

cruella sa...

Då har du alltså inte sett Sagan om ringen?

cruella sa...

Kommentaren alltså till Ö-H.

Översättarhelena sa...

Jodå. Jag blundar på helt andra ställen än många andra.

/ingrid sa...

shit my goodness! Det var det värstaste jag sett på länge. Stackars dig!

/ingrid sa...

Näe, nu är wv dead!!!!!

Eller vänta, nu ser jag, clead står det. Puh.

Masarinmamman sa...

OMG! Vilken fot! Stackars ägarinna. Och du fick vara både Emil och Alfred samtidigt. Med hopp om snar (men inte alltför snar, det är ju skönt om du hinner läsa en bok eller två) tillfriskning.

cruella sa...

Precis, Masarinmamman, Emil och Alfred samtidigt. Det var nästan det värsta. Hellre en nedbäddad slädfärd än en tur på försenad 55:a som ändå inte går ända fram.

Lotten sa...

MEN HURRA! PRISA FOTOGRAFERINGSKONSTEN!

(Och läkarvetenskapen, får man ju tillägga.)

Lotten sa...

WV säger djaerv. Är det månne en blandning av dvärg och järv och din fot?

Lotten sa...

Nämen nu föreslår WV modern sjukgymnastik, tror jag: tratilys.

cruella sa...

Lotten, bara gymnastiken består av tåvickning i horisontalläge är jag med på vad som helst!

pärlbesatt sa...

Oh helvete!!!

Dö inte ifrån mig!

cruella sa...

Nädå PB. Ingen risk. Modern medicin ska vi vara ytterligt tacksamma för!

M sa...

Ajaj, akta dig. Jag fick en såndär gammal "trevlig" åkomma efter mitt fjärde barn - en alldeles äkta barnsängsfeber som drog ner via ett litet sår i benet med både strepto- och stafylokocker. Hela mitt högerlår såg ut precis sådär och efter fem dagar med antibiotika i olika former fick den lymmeln ny fart, vilket slutade med tre veckor i totalt sängläge och intravenöst penicillin på infektion för min del. Jag fick dock permission efter tre veckor för min systers bröllop...Sen fick jag gå med både strumpor, skor och handskar en hel sommar och akta mig för jord och vatten och alla möjliga baciller..och medicin åt jag i ytterligare tre månader. Om jag nu hade varit klok i läge ett hade jag inte rivit ett växthus, röjt ett garage i yrsel och frossa och sen tjurat mig igenom den lillas barndop med hela släkten boende här när jag upptäckte den lilla kliande hudsprickan på låret. Fast nästa barnafödsel vet jag ju att man inte ska leka med sånt ;)

cruella sa...

Lysande utsikter!

Anna sa...

Krya på dig, sannerligen.

Åsna sa...

Iiiiiiiiih!

Catta sa...

Oh aj, det där såg inte skönt ut. Vi får sända en tacksamhetens tanke till medicinkonsten och utgå från att du slipper amputering.

Allt är konstigt sa...

AJ!!!

Annaa M sa...

Oj oj, jag missade ju pga begravning och resande hela den här dramatiken.

Jag har ett traumatiskt barndomsminne kring spik i foten. Min mamma hade fått en sådan, genom gummistöveln. Hon tog av strumpan för att visa fadern och jag kikade fram och såg av någon anledning fel. I stället för ett sår tyckte jag mig skymta en rejäl borst som kom ut ur foten, ungefär som på en svart skoborste. Jag blev fullständigt skräckslagen och var i åratal framåt övertygad om att om man fick en spik i foten så växte det ut borst! Eftersom jag aldrig fått någon själv så vet jag faktiskt fortfarande inte om det är så. Du kan väl meddela om det växer ut något som inte ska vara där!

Kajsa sa...

Vad vore en sjuksäng utan dator?

Foten kommenterar jag inte. Jag bara ryser. Stackare!

frktjatlund sa...

Läbbigt är bara förnamnet. Hoppas det är bättre.

ab sa...

Men vad i...?

Långt om länge kom man släntrande här och hittar en jättesjuk stackars fot. Hoppas den har magrat! Tack och lov för penicillin.