Forum för fnattiga föräldrar

Jag har hängt på Aff (Allt för föräldrar) i en herrans massa år. Långt innan den bytte namn från Föräldranätet till det nuvarande faktiskt. Ja, ända sedan min tioåring var bebis. Småbarnsföräldraidentiteten var alldeles underbar och jag ska nog erkänna att jag hängde mig kvar som förståsigpåare i somliga snack även sedan mina ungar för länge sedan lämnat just det stadiet...

Nu har jag känt mig överårig och passé bra länge. Och så kommer Christina och lanserar en sajt för tonårsföräldrar! OK, den är inte uppe och hoppar förrän på måndag - men sedan.

Be there or be square!

Vårruset

Nu ligger alla i startblocken, och vissa är redan iväg. Våren är här. Med allt vad den innebär av fler soltimmar, musörade träd, vackra lökar (?), glitterblått vatten, loppisar, idrottsaktiviteter, släktbesök och inte minst KU-utfrågningar och debatter som ska klaras av helst innan maj månads utgång. I år ska jag pröva en annan taktik och inte falla in i klagovisorna över den strimlade och fragmenterade tid som ska forceras fram till midsommar. Nej nej. Med högburet huvud och schvung i steget ska jag vara en positiv plåga för omgivningen. Jobbigt? Nänänä. Kul? Jajamensan!

Den 3 juni är det förresten dags för det rubriken antyder, nämligen det riktiga Vårruset. Många tanter ska lunkaskuttagåhoppajogga sig runt fem kilometer i Guds vackra natur. I'm in it for the goody bag - när man går i mål får man både lightleverpastej, strumpor och dasspapper om jag inte minns fel. Eller kanske är det lite mer alerta sponsorer i år, vem vet. Anita på jobbet handlar dunkvin, det går så bra till picknickkorgens polarkaka.

Sunny day

I am a Daffodil What Flower Are You?

Man kan inte låsa in alla

Nej, Jerzy Sarnecki, det kan man förstås inte. Men man kan ju börja med dem som redan har ett antal överfallsdomar mot tjejer på sig. De har så att säga filtrerat fram sig själva.

Jag känner djup sorg och hett hat i dag.

Finska vinterkriget

Nej. Så får man inte skämta. Men i Finland har jag varit. Och lite sårad har jag blivit. Bäst låta bilderna tala.

Hotell Sokos, Kuusamo

Di blågule

Hm. Mer champagne, anyone?

Menisk på sniskan

Falling down

Det bidde inga skidor ty när jag med raska kliv stegade iväg mot tunnelbanan kände jag hur den ena av mina stayups släppte taget och begav sig nedåt. (Nu garvar somliga.)

Jag ska bespara er bilden av hur jag smyger in i portar och bakom pelare för att i lönn försöka hala upp den förbaskade trasan.

Flurig fredag

Flurig är ett ord jag misstänker har en grov isogloss någonstans i höjd med Söderhamn.

Bra ord. Ursprungsbetydelsen är "oredig", "trasslig" och används för det mesta om hår, as in bad hair day. Men som alla begriper är det ett extremt användbart uttryck för att beskriva andra förtretligheter i vardagen också.

Idag är jag inte bara flurig på knoppen. Jag känner mig ganska flurig i knoppen också. För att inte tala om hur det ser ut på skrivbordet. Och i kalendern. Och hemma.

På söndag bär det av till Sälen. Dessförinnan måste jag inhandla ett par längdskidor. Jag har försökt förtränga det in i det längsta, men i slutet av mars ska jag, inshallah, åka till Kuusamo i nordöstra Finland och spöa nordiska grannar i skidspåret. Parlamentsmästerskapen heter detta komplett okända event, och förklaringen till att jag finns i startlistan stavas j-u-l-f-e-s-t.

Hittills har jag mörkat frånvaro av både form och skidor. Nu är det dags att sätta allt på ett kort, Vasaloppsvecka och allt.

Nog måtte inspiration räcka en bra bit?