onsdag 3 april 2013

Hopp om livet

Ja, mer än så. Jag är så frisk jag kan begära. Nu ska jag bara konvalescera ett tag. Vara ute i solen. Äta närande mat. Sova tidigt.

Påsken var precis så avkopplande och härligt skön som jag hade hoppats. Väder kan man som bekant inte beställa, men just detta månadsskifte kändes ändå ganska säkert. Parkerade högtryck har sina fördelar. Det blev alltså både skidåkning och sol mot varm vägg, våfflor och kolbulle och pladder blandat med valpgullande och fräkniga näsor en eftermiddag när vi hälsade på en av mina gammelbästisar.

Nu är jag tillbaka i stan och känner mig lite vilse. Gräsänkeståndet har börjat sjunka in, och jag tycker allt det känns väldigt länge tills vi är en hel familj igen... och inte ens då. A ska ju inte vara med oss mer än besöksvis. Nya tider stundar.

2 kommentarer:

Min blogg sa...

Ja det är märkligt hur man får ställa om sig, livet rullar på och plötsligt tar det en ny sväng. Det gäller att hänga med - inte se bakåt för mycket utan testa nya stigar. Säger en som lätt hemfaller till nostalgi ...

cruella sa...

Det är svårt det där med att inte se bakåt. Glada och mysiga minnen vill man ju gärna fördjupa sig i, hur skulle det annars se ut? Men man kan ge sig den på att melankolin kommer som ett brev på posten.

Just nu håller jag på med pappersarbete för dotterns skolansökningar. Blankettskräcken snart fullt utvecklad.