onsdag 10 februari 2010

Spik i foten

Efter ett par dagar av träningseskapader började jag känna mig bra ruggig i går eftermiddag. Och så tryckte skon på foten på ett underligt ställe, samtidigt som det kliade lite. Men den känslan hos en person med ständiga hälsprickor försvinner fort i en alltmer tilltagande frossa.

Jag bet ihop, jobbade klart och tog taxi hem. Väl hemma blev jag SÅ SJUK som man bara kan bli när sängen äntligen nalkas, och drogad med diverse piller mot det jag var övertygad om var influensa kastade jag mig omkring i orolig och svettig sömn hela natten. Foten kliade och värkte, men fortfarande var frossan liksom kung och jag tänkte inte så mycket på det.

I morse var jag något bättre i gammelkroppen, men foten skiftade fint i lilarosa. För att slippa se eländet dängde jag på några alsolspritindränkta kompresser, en plastpåse och ett par rejäla strumpor. Såja!

När jag drog av mig strumpan för att inspektera läget efter några timmar såg jag att svullnaden var på väg upp på skenbenet. Hallå! Nu drog äntligen hjärnkontoret i gång (skyller på febern). Blodpropp? Venös insufficiens (här började jag känna mig som killen i Tre män i en båt)? BLODFÖRGIFTNING! Alfred. Emil. Snödrev. Hög feber. På vippen.

Efter lite ringande hit och dit linkade jag medelst buss, svordomar och oknuten gympasko till Söderjouren - gamla Ringens vårdcentral. Bara gud, eller snarare Mammon, vet hur många entreprenörer som prövat lyckan där. Men jag kom kvickt in, mötte en skämtsam doktor som fick något lite mer intressant än småbarnshosta att leka med och gick några minuter senare därifrån med ett inringt recept väntande nere på nya Apoteket Hjärtat (även där har Mammon ett finger med).

Kåvepenin i tio dagar mot rosfeber, för visst led jag av samma åkomma som drängen Alfred, bara inte lika långt gången. Streptokocker i foten, hårt jobbande lymfa som kilar upp och ned för benet för att transportera bort de Onda.

Influensan var förstås inte alls någon influensa, utan allt kom sig av det lilla, lilla såret - som man ju inte ska förakta.

Mot frossa behandlar jag mig själv med varma bad, ingefärsté, hot port, duntofflor och vetekudde. Bara fantasierna om snar hädangång förångats är det inte så dumt att vara sjuk.

18 kommentarer:

Lotten Bergman sa...

Men hur fick du såret in the first place? Rabieshund, björnfälla eller skavsår?

Och var är alla inflammerade bilder med sprutande var?

(Det här tyckte jag var jättejättespännande! Jag känner mig hemma i krokarna också, försökte i två år att just på Ringens Vårdcentral ge bort mitt blod. Men det var för dassigt, sa de varje gång.)

Lotten Bergman sa...

Förresten ger WV dig denna medicin: dozym.

Fru Decibel sa...

Ojojoj. Stackare. Påminner mig om när Händige Herrn fick en sticka i foten en sommar. Jag kunde inte hitta den, så vi hoppades bara på det bästa. Efter en veckas linkande och ytterligare grävande, kunde jag dra ut en hel knappnål!

Översättarhelena sa...

Blodförgiftning! Vilken exklusiv sjukdom liksom! Jag trodde knappt den fanns på riktigt. Nu borde du egentligen ge dig ut och åka släde i snöstorm.

Översättarhelena sa...

Krya på dig, förresten.

Anonym sa...

Men shit, vilken grej? Så snabbt? Jag minns iofs hur min salig far råkade ut för slikt ganska ofta, men då hade han brukat tappa en hammare i foten o så hade han ju cancer... Hmmm.

Uttrycksförmågan har det iaf inte skadat, alltid nåt. :)

KRYA på dig!!

PB som är oinloggad, tydligen.

cruella sa...

Lotten: När jag självdiagnosticerat mig tillräckligt länge genom att genomsöka Internet efter information om blodpropp, bensår, kallbrand och just venös insufficiens kändes en eventuell bild på min sjuka fot liksom... futtig.

Dozym låter verkningsfullare än Kåvenpenin. 30 tabletter verkar lite mycket.

Tror som sagt att de Onda hittat in, eller dit, via en av mina hälsprickor. Jag har förhårdnader som en hobbit, fast tydligen inte lika tåliga.

Tack för deltagande. Nu ska jag dricka te och glo på gammal riksdagsdebatt.

Monet sa...

God bättring önskas dig också från Provence. Tur att du kom dig för att låta doktor titta på det hela.

Låter läskigt och som du säger: små sår är inte att förakta. Min medicin till dig är wv: oxyll. Den hjälper nog till lite den också! (och jag fick en till: tenerec, ännu effektivare förstås:-)

cruella sa...

Tack Monet. I Frankrike hade jag alldeles säkert kommit hem med fler än en medicinförpackning:-)

/ingrid sa...

Blodförgiftning! ojojoj. Jag hade tänkt föreslå promenad och/eller lunch när jag ska jobba hemma i morgon. Men du kanske sitter orubbad i boet? Jag kan kvista förbi på mina friska raska ben med a little something om det är läge :)

wv skräddarsydd för dig: talsted
Jo, bra på att tala!

Catta sa...

Jaha, rosfeber. Det hade lilla W för några år sedan, och jag har inte en aning om var det kom från. Vilken tur att du inte behövde kapa benet!

cruella sa...

Ingrid, tror inte mirakelmedicinen hinner verka så snabbt, men så klart är du välkommen hit för en kaffe eller slikt!

Bloggblad sa...

Men kära nån! Jag minns ännu med fasa när min mamma fick rosfeber -65 när vi var på husvagnssemester i Funäsdalen. Hujeda mig - ingen trodde att hon skulle överleva, hon yrade och skakade av frossa och brorsan och jag fick sova i bilen... Inte tålde hon penicillin heller, så det var en hemsk sommar som följde på en hemsk hemresa.

Hennes började i foten, nåt litet sår som hon inte visste om, och gick längre upp på benet innan rosen slog ut.

Hoppas verkligen att du mår bättre snart.

cruella sa...

Bloggblad: Ruskigt för er alla, penicillin äger som det heter. Jag mår redan mycket bättre.

Lule-Anna sa...

Rosfeber har min oäkta man haft jag vet inte hur många gånger. En gång blev han riktigt dålig men den på Clas Ohlson inköpta febertermometerna visade bara 38,2. Typiskt manligt gnäll tyckte jag men satte honom i bilen och uppsökte akuten. Deras något bättre termometer visade 40,8 första gången men då de tyckte att han var för pigg för den tempen mätte de en gång till och då hade han 41,2. Då bad jag dem sluta mäta. Sen blev det antibiotikadropp på infektionskliniken några dagar. Nå, krya på dig!

Cecilia N sa...

oh, shit!

Otäckingar som kommer in i foten via sprickor och ger blodförgiftning?

Ursäkta en dum en, men jag trodde att stelkrampssprutan satte stopp för sånt som blodförgiftning. Jag är tydligen felunderrättad och ska genast sluta luta mig trygg mot den.

För att sen bli av med sprickor och förhårdnader kan jag rekommendera Yves Rochers lavendelfotsalva.
Den enda biverkningen är att när man smörjer ofta så blir även fingernaglarna mjuka med tiden ...

Wv är för mig väldigt passande: religi. Jag ber på't.

cruella sa...

Ja, lite handpåläggning i form av bön skadar säkert inte!

Kajsa sa...

Nej men AJ SOM FAN! Ja, förlåt, men AJ! Stackare. Tur att du kom iväg till doktorn, mammon eller ej.

Krya på dig!