Igår gick jag hem från julbord i Gyllene salen och över allting låg ett florsockertunt strö av knappt snöflingor. Luften var full av samma små små korn och det var så dämpat och fint. Och tomt. Jag var den första att gå på de vita gatorna nästan överallt fast klockan bara var halv elva.
Och i dag vaknade jag till snö på riktigt. Mössa, de rejäla stövlarna och tjockaste vantarna. Vinterkappan invigde jag redan i söndags när jag sålde julgranar i ett isande blåsigt Hammarby Sjöstad.
Jag log hela halkpromenaden ned på stan, till jobbet. Med tiden brukar jag tröttna på att halka i modd eftersom jag ständigt har så bråttom att jag inte kan gå som folk, men den här första snön är så härlig.
Nu ber jag snällt att den ska få stanna över jul och en bra bit in i mars. Förresten, den kan hejda sig lite en stund i januari och så ber vi om sträng kyla så att sjöarna fryser till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag ska göra vad jag kan.
Åh vad härligt det låter. Här är det grått, grått, grått och regn.
Bara den stannar hos er. Här klarar vi oss så bra utan.
Jag var så glad idag att jag kunde gå hela vägen från T-Centralen upp till Kungsbron i stort sett under tak så att jag slapp eländet. Men sen skulle jag 200 meter till, jävlar vad lång tid det tog, vad trist det var. Nu har jag ont i varenda led och muskel av all ansträngning att hålla mig på benen. Men vitt är det ju.
Skicka en kommentar