Äntligen, frestas man utbrista. Nu är det julefrid. Det är så tyst, så tyst att jag tror att jag har öronpropparna i som vanligt. Men det har jag inte. Storsnarkaren anländer ju först i kväll.
Efter vindögd och vinbemängd granskning av de sista texterna, samtidigt som jag åt buffé och sjöng Beatleslåtar tillsammans med kollegerna, var det dags att slå in och stuva ned de sista julklapparna, klia sig i håret över den evigt svåra frågan om det är någon vits att ta med träningsprylar (ofrivillig kompromiss blev det - kläder men nix skor) och så djupandas en aning och försöka komma till ro några korta timmar innan revelj.
Att åka tåg från Centralen halv sju innebär att man vaknar till först vid niosnåret, och det är ju en sorts barmhärtighet i det. Ungarna sov, jag drack kaffe och läste bok. Byte i Sundsvall, väntan på iskall perrong där vi pantomimade alla vintersporter vi kunde komma på för att inte ben och armar skulle ramla av av pur stelhet. Klassisk skidåkning är bra, slalom funkar också fint, snowboard är svårare - viss fara för att drulla ned på spåret. Konståkning ser intressant ut utan glid.
Lilla stånktåget mot Östersund och Norge var smockfullt och inte särskilt avpassat för fullskalig julpackning MEN jag fick ändå årets julklapp, för vem satt bakom oss om inte gamla gymnasiekompisen U som jag har haft så fruktansvärt mycket roligt med men ändå lyckats tappa kontakten med under de 25 år (hu!) som gått sedan vi skildes åt! Instant report.
Och så landar man i föräldrahemmet. Det är STORT och TYST. Det vill säga allt som mitt eget hem aldrig är eller blir. Ute glittrar snön och det är närmare -18. Uppackning, middagslur, kaffe, kvällsmat och så övning med julkören i kyrkan.
Kroppen är lite otacksam, för den fattar tydligen inte att det är ledigt nu. Vakna många gånger, drömma att man glömt julklappar till ett av barnen, att de obetalda räkningarna har kommit bort, att sånt jag beställt har kommit på avvägar och inte kommer fram...
Man går på frihjul ett tag helt enkelt. Här i frijulen.
Fridjulen. Julfriden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ha en underbar jul däruppe i norr! Kramar från oss
Hallå där, vart tog inlägget med boklistan vägen som syntes i min RSS-läsare? I vilket fall som helst så tänkte jag säga att du vill läsa To Kill a Mockingbird.
Så magnifikt ändå med snön, kylan och tystnaden. Ha en riktigt skön jul!
Ja ditt föräldrahem ligger verkligen långt från storstadshetsen.
Hälsa om du ser nån jag känner.
Wv ska visst äta vit sill i år: vitsili
Skicka en kommentar