måndag 23 november 2009

Ranting and raving

I går kväll bakade jag och H minst 35 pepparkakor. J kom insvansande och snodde deg, A såg vi inte till över huvud taget.

A har studiedag i dag. Hemma hos pepparkakorna. Och nu är de slut.

Ja, jag blev förmodligen alldeles opropotionerligt arg i luren. Hörde något om "big d..." innan mitt gormande överröstade.

Suck.

10 kommentarer:

Fru Decibel sa...

35 var ju inte så många ändå. Jag vill minnas att vi bakade 500 när jag var i pepparkaksåldern.
Tänk om han sa i stället(varför tror jag att det är en han?):
-Ja, mamma, baka kan du i alla fall inte.
Bättre?
Nä. Om igen!!!!!

cruella sa...

Men när 35 är de enda som finns är det litet trist. En halv rulle färdigdeg.

Ivana sa...

Jag köpte den första burken med pepparkakor idag. Något säger mig att burken kommer vara tom inom 24 timmar. :)

Tessan sa...

Ibland FÅR man överreagera - annars är man ju inte mänsklig!!

Anna sa...

Tricket är att baka pepparkakor med för tonåringar generande former. Då får man behålla dem själv.

cruella sa...

Men ja! HUR kunde jag glömma p*ppark*karna?? Fast minns jag rätt så var Ö-Helenas ätteläggar helt ogenerade förra året. De har nått en högre grad av utveckling förmodligen.

cruella sa...

Alla: Jag antar att det är alla kakors öde att bli uppätna. Trots allt.

Anna sa...

Just det, det var hos Ö-Helena man såg dem först, innan de sipprade ut och blev en del av den allmänna extelligensen. Nu måste jag genast dit och leta bilder!

Ullah sa...

Min bästis gjorde p*ppark*k*r redan på åttiotalet.

Cecilia N sa...

nidres säger wv. Det betyder nog nedrans pepparkakstjuv.

Nå, det kunde kanske ha varit värre om ni pillat ihop ett pepparkakshus och det blev uppätet bara sådär.