Homer och Flanders

Inlägg från september -05 på annat ställe:

"Vi har en rätt ny granne här i huset. Kom i samspråk häromdagen, i tvättstugan (var annars). Hennes dotter är i H:s ålder och så snackade vi lite så där som man gör. Hon verkar väldigt rejäl, hennes man är snygg på ett helylligt sätt och verkar också rejäl och så berättade mamman (Lolita, Lenita, minns ej, det var liksom inget namn som liknade nåt annat) att ungarna står i kö till Maria Elementar för där är det ju så bra etc. Och jag i gympabralla och stripigt hår, nickade och log lite stelt för mina ungar går i flumfriskola och jag kände mig plötsligt helt ambitionsbefriad.

Ikväll blev det väl ytterligare kufvarning för när vi var på väg ut för att företa begravning (ja, orientera och basta lite också) så stötte vi ihop med henne och ungarna och jag hör mig själv säga "ja, här i påsen har jag två döda hamstrar som vi ska begrava, tihi" och hon "va, dog de båda på en gång" och jag "nej, den ena har legat i frysen i två år" och hennes ungar "åhhhh, får vi se" och så av med locket... Ja. Jag behöver öva på att vara lite mindre... spontan? Frispråkig? Socialt begåvad?

Jag lär inte bli bjuden på kafferep i första taget.

Cruella, i Sverige, i verkligheten."

Jajamensan. De är frireligiösa förstås, därav det där präktiga som skavt och irriterat fast de är hur trevliga som helst.

Och jag är Homer Simpson. Ingen överraskning. Det heller.