En ljusnande framtid?

Begrunda i detta nu att ett sex timmar gammalt barn redan har hela sin framtid utstakad för sig, inte på grund av föräldrarnas ambitioner och turen att födas i en privilegierad klass utan på grund av vårt statsskick, vår grundlag.

Jag såg första avsnittet av det omtalade Game of Thrones i går. Plötsligt känns inte de stränga familjelojaliteterna och barbariska sedvänjorna så långt borta.

What became of it all

Jag är på ett nästan komiskt moloket humör sedan... ja, sedan månader. Fast ännu lite värre efter jul. The botten will very soon be nådd. Vad som händer då återstår att se.

I en lite allvarligare ton: Vad göra? Jag vaknar om morgonen och har ingen som helst lust att stiga upp. Ligger jag kvar - ja, mitt arbete tillåter ju sånt ibland - börjar det krypa i kroppen och jag tänker trassliga tankar om allt jag borde-måste. Att jag någonsin tränat och känt mig glad och pigg känns surrealistiskt. Det var nog inte jag. Jag gömmer mig i romaner och längtar till kvällen. Då infaller nämligen en timme före läggdags då jag tror att dagen i morgon ska bli av en roligare sort. Och sedan får jag sova.

Nä, hörrni. Det går inte va?