Som vanligt konstaterar jag yrvaket att det är dags för tillkännagivandet av årets litteraturpristagare. Jag läser gärna, fort och mycket men just Nobelpristagarna brukar ju vara lite så där. Jag är så ytlig. Fast Lessing gillar jag och Le Clézio. Och några till.
När det gäller själva tippandet brukar jag bli helt tom i huvudet, ungefär som när jag kommer in på biblioteket eller varför inte besöker Internet. Vad var det nu...? Men i år överraskar jag mig själv genom att vilja gissa på Haruki Murakami. Jag är inte ett dugg ensam om att påstå att denne skygge japan kan vara Nobelmaterial, men just i årets diskussioner är han frånvarande. Desto roligare att gissa då. Har man inte läst något av honom kan jag rekommendera Fågeln som vrider upp världen. Där får man en fin provkarta på det som gör honom speciell: hyperrealistiska vardagsskildringar av precis ingenting, bisarra möten, besattheter, japanskt samhällsliv och grym historia.
I övrigt fyller jag burk efter burk med torkad trumpetsvamp och kokar krusbärsmarmelad med stjärnanis. Ikväll tar jag nattåget mot Umeå där jag inte har varit på mer än tio år. En vän har det krångligt.
Uppdaterat: Jaha. Vargas Llosa. "Den stygga flickans rackartyg" heter en bok som står i vår bokhylla och som jag för länge sedan bestämde mig för att inte läsa. Mina onda aningar bekräftas av kulturpratarna i radio. Bordeller och gubbsjuka. Gäsp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Murakami ligger i alla fall två på oddslistan på Ladbrokes :)
Själv säger jag Pynchon, mest för att säga något. Eller Magris, för att jag brukar säga det.
Aj då. Du ser, så med är jag.
Tack för tipset! Om herr Japan, alltså. Ska bli ett besök på biblioteket i helgen.
Och hälsa Västerbotten från mig.
Ytlig och ytlig. Maken och jag diskuterade imorse hur många av de pristagare som utsetts under vårt medvetna liv som vi hade känt till innan de fick Nobelpriset. Jag kunde komma på Dario Fo.
Jag har absolut inga ambitioner att känna till vilka namn som är heta för världens kulturelit men anser mig inte som ytlig för den skull. Och när pristagaren blivit föräntligad (om uttrycket förstås; det gör det nog) känner jag mig inte heller tvungen att läsa vederbörandes verk. Ibland gör jag det, ibland inte.
(Blir det Murakami i år så känner jag i alla fall till honom: Fågeln ... ligger i väntehögen över sängen. Fast jag tror inte det blir han.)
Note to self: Läs Murakami! (Hur kan jag inte ha gjort det ännu? Men boken ser ju så tjock ut.)
Enligt uppdateringsspalten hos Elisabet-i-Halland ska det finnas ett senare inlägg än detta, om liggvagnsåkande.
Men det går inte att se.
*?*
Cecilia N: (om du nu läser här .., nu, menar jag ..) vad då? Liggvagnsåkande? Handlade det om Martin Ljung? Kanske gick inte filmen att lägga in och så tog jag bort hela inlägget?
Skicka en kommentar