Äntligen!

Då har jag öppnat riksdagen en gång till då. Bakom kulissen alltså, i mitt lilla rum, för mig själv. Det är en ganska speciell känsla att gå till jobbet en dag som denna, med musikkår utanför och en och annan förbiskyndande ledamot på väg till gudstjänsten i Storkyrkan.

Just det inslaget har jag mycket svårt att förstå över huvud taget. Kyrkan är skild från staten. Det borde ha satt punkt för detta anakronistiska inslag. I have a theory, which is mine, som går ut på att det handlar om kungens inblandning i det hela. Han är ju skild från makten men har fortfarande den protestantiska bojan om foten. Och eftersom denne maktlöse statschef, som i detta sekulariserade land ändå måste vara protestant, ska inleda ceremonin etterpå så finns det måhända en alldeles egen logik i att hela spektaklet inleds i kyrkan.

Underhållning har vi alltid här i riksdagshuset på öppningsdagen, men i år tjyvstartade Jimmie och de Principfasta kompisarna det lättsammare inslaget genom att tåga ut ur kyrkan med buller och bång när prästen, som präster plägar, predikade tolerans och medmänsklighet. Våra nya demokratins förkämpar känns igen på gången, så att säga.

Nästa undring var varför både drottningen och kronprinsessan var sorgklädda. Någon sådan dresscode finns inte; nog måste man kunna vara värdig, neutral och högtidlig i något annat än burkhatt och stram, svart dräkt?

Regeringsförklaringen kändes ovanligt lång. Mer än 12 minuter, eller var det sekunder, kan ingen människa lyssna aktivt så han kan ha sagt vad som helst, Reinfeldt. De utmönstrade statsråden innebar inga överraskningar, och de nya känns inte som några skrällar, de heller. Fast jag ser fram emot att DN:s reporter frågar Ulf Kristersson hur lång han är. Det var ju en fråga som var viktig att ställa till Sofia Arkelsten här om dagen. (För den som inte har klämt på dessa människor lajv kan jag meddela att Kristersson är i Pagganformat och Arkelsten snarast toppar Reinfeldt.)

Nu är det tyst i tv:n. Från lunchrummet hörs skrattsalvor, så jag får väl ta mig en titt. Klockan fem bjuds lite förtäring för oss fattiga stackare som saknar inbjudan till finminglet. Jag håller ut.