Här sitter jag på tionde timmen och skriver och skriver och skriver. I dag har det bland annat debatterats "vissa mineralpolitiska frågor" och då vet man vad klockan är slagen: uranbrytning. Många talare talade länge och alla begärde de replik på varandra. Många är de centerpartister som vrider sig som maskar; stackarna har det inte lätt den här mandatperioden och många lägger av efter valet i höst med diverse förklaringar och hummanden om annat i livet som måste få plats.
Tror jag det. Egentligen begriper jag inte varför inte fler centerpartister insåg vartåt det lutade och tog klivet över till Miljöpartiet medan tid var. Där finns - fanns - tillräckligt många liberalt sinnade mittenpolitiker och kanske hade vi kunnat ha ett lite annorlunda politiskt landskap än vi har i dag. Ett marginaliserat centerparti som övergett flera hjärtefrågor och ett icke alls särskilt vänstersinnat grönt parti som plötsligt sitter i knäet på Lars Ohly var kanske inte riktigt vad vi såg framför oss för några år sedan.
På hemmaplan ligger en 14-åring och kvider med blå fötter efter ett eller annat stolleprov i skolan i dag. Skutt i stentrappa. Eventuellt blir det en tur till Astrid Lindgrens akut i morrn bitti.
Är det inte det ena så är det det andra. Fortfarande.
Regeringen Barnier kan snart fällas
15 timmar sedan
3 kommentarer:
Men tänk när alla händelser är slut?
Inte roligt det heller.
jag tycker miljöpartiet har många sunda åsikter.
Ja, Miljöpartiet har många sunda åsikter men min poäng var att det liksom inte hjälper så mycket eftersom de är i så dåligt sällskap numera.
Frau D: Det var en mycket klok synpunkt!
Skicka en kommentar