En varm sensommar. Eller tidig höst. Eller vad man vill kalla det. Jag njuter i fulla drag. Vinden var varm i går kväll när vi satt utanför Folkoperan och vindelpratade och drack öl och åt moules frites.
I dag blåste den varma vinden hårt i ansiktet när jag trampade iväg till Reimersholme för en stilla timme eller två, bara jag och boken. Och, visade det sig, två gigantiska flytetyg - Östanvik och Nordanvind. Poetiskt värre, fast de bara var lastade med grus.
Le Clézio går att läsa på franska fast det inte går så fort. Och hans böcker är ju heller inga man bör hetsläsa.
Lillungen som inte längre är så liten är hemma från skolan. Det ger kvalitetstid. Ofta i form av Twilight och Ugly Betty om man frågar henne, men också som pladdrigt fikasällskap. Det är mer och mer som konkurrerar om vår tid med barnen. Det är antagligen meningen i ett utvecklingsperspektiv, men jag kan ju få tycka att det är lite tråkigt ändå.
Ikväll är det fyrverkerimusik på KTH och jag hoppas att jag har både ork och sällskap. Men först potatismos och korv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härligt!!
På tal om franskan, lyssna gärna på den där som du sa hade egna extrabokstäver, dvs det jag länkade till på Fejan, Zaza Fournier. Bra övning för franskan, och myspys-musik. :)
Var det skämt det där om expediten, eller har du träffat honom och det är empiriskt, ditt uttalande?
wv är dadists. Vad stod de för, tro?
När man läser dina bloggar känns det alltid så varmt och trevligt!!!!! Njut av tiden med "lillan" :)
Skicka en kommentar