Och familjen är samlad, hela den vidsträckta, utsträckta, utvidgade. Tolv personer drar in sand, skrattar högt, slår tårna i trösklar, äter njutningsfulla mängder mat och somliga dricker vin. Eller en liten whiskypinne. Alien-algerna har flutit ut igen men värmen i vattnet är kvar. Saligt. Vi funderar stillsamt över när mudderverket kommer för nu är det endast en knapp meter djupt i hamnen. Åskan mullrar på avstånd och endast ett par droppar i utkanten av den våldsamma skuren hittar vår väg.
På badhotellet spelar man soft jazz. Blonda flickor talar skånska bak disken och tre pensionärer lyfter skedar från tallrik till mun. Är det här blomstrande business, verkligen? Men jag klagar inte.
Quiet days in Clichy. Fast utan vilda orgier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilda orgier som i Clicy hade ju annars verkat spännande... Det låter som en skön tillvaro, ungefär som jag tror att det kommer att bli när vi åker upp nästa vecka. Fast jag har redan börjat reta mig på mamma och den ständiga diskussionen om hur och när stugan ska städas.
Efter två dygn tillsammans med massor av människor, släkt och vänner, har maken och jag återigen konstaterat att vi nog är ena riktiga enstöringar. De andra, 3 familjer, hade varit på ön i en hel vecka tillsammans... fast i olika hus.
Oh, jag läser då hellre dig än Henry Miller, så tack för att jag slipper nuppandet här! Eller, vanligt nuppande kan du väl få skriva om, om du vill. Men Clichy-varianterna inger mig bara dåliga minnen av tonårigt svårmod och småstad.
Skicka en kommentar