För en vecka sedan hade jag storstilade planer på att fira Paddy Day som sig bör, det vill säga på lokal med skrål, storbilds-tv, hellre-än-bra-sång (Molly Malone, Rose of Tralee, Irish Rover) och förstås Guinness och Smithwicks (som Kilkenny heter på hemmaplan).
Men icket.
Jag har dråsat ned i en märklig sörja av oföretagsamhet, obeslutsamhet, felbeslutsamhet, oklar depp och svårigheter att möta minsta motstånd eller deadline.
Så Paddy får klara sig utan mig. För allas vår skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känns bara alltför vanligt på något vis.....
Aj då!
Jag får slänga ut en bogserlina och dra upp dig från sörjan! =)
Och jag försöker peppa mig att jag ÄR jättepigg efter en timme i soffläge.... jag HAR lust att tömma diskmaskinen... jag HAR lust att skriva grejer jag måste till jobbet...
Och så är det så himla enkelt att klicka in sig på en ... två... tre... bloggar.
Hej! Jag orkade inte heller ut på lokal igår, men jag tog mig ett glas vin och firade St Patrick lite hemma :). Skulle dock ha varit en Guiness istället. Hoppas du kommer upp ur deppet snart! Ha det!
Fast nu har dom äntligen bestämt sig för att Smithwicks och Kilkenny är två helt olika drycker - som jag alltid hävdat, Kilkenny är ju mycket mer aleliknande. Nu finns det kranar med båda två på välsorterade turistbarer i alla fall!
Skicka en kommentar