tisdag 26 augusti 2008

Näsdöv

För ett par år sedan drabbades jag av en sjujäkla bihåleinflammation med tillhörande huvuddunk, luktsinnesbortfall och annat trevligt. Dunket och svullnaden gick ned som sig bör - men luktsinnet har varit påtagligt försämrat sedan dess. Märkligt nog tycks obehagliga lukter ha en förmåga att väcka de slumrande luktlökarna medan behagliga har svårare att göra sig gällande. Mycket, mycket trist, särskilt som jag alltid berömt mig av och uppskattat mitt fina väderkorn.

Men så i dag! Efter att ha tvättat golv, gnuggat köksstolar och gjort lite annat planlöst hushållsarbete gick jag mig ut på promenix. Vanliga rundan runt Årstaviken vilket också kan ses som en rejäl och trevlig omväg till djuraffären och Åhléns dit jag hade ett par ärenden. När jag kom över på andra sidan och in i skogen insåg jag att jag kände mig förunderligt Här och Nu på ett sätt som jag sällan är, tyvärr. Där och då och i framtiden och i min egen skalle är jag allt som oftast, inte så lite tröttsamt. Och hur kommer detta sig, undrade jag förstås, och insåg i samma stund att jag KÄNDE DOFTER! Tallbarr, sötvatten, mossa, en svag doft av svamp... det var knappt jag vågade dra näsan full av rädsla för att detta bara var en illusion, ett minne.

Och nu gick jag ut på balkongen och stack näsan djupt i en pelargon! Det är väl inte precis den sötaste väldoft när det kommer till blommor, men den är omisskännlig och somrig.

Det här gör mig glad en sensommartisdag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju exakt vad som hände mig! Jätteinfektion och sedan doftdövhet, och glädjen när man plötsligt kunde känna en och annan doft - som regn, tallbarr och stekt fisk!

Tyvärr är jag inte helt återställd. Jag kan ibland känna lukten av gurka, men inte av katturin eller lök - märkligt, så starka lukter. När det händer tåras inte heller ögonen av löken. Parfymer är för det mesta bara otäcka syntetiska dofter.

Men grattis! Kanske finns hopp för mig också? Men jag är glad för det som har kommit tillbaka!

cruella sa...

ab: Jag är inte på långa vägar återställd - men jag blev så himla glad i dag. Just mer subtila naturdofter har gått mig förbi ett par somrar och det förtar helhetsintrycket.

Jag läste en artikel, kanske i Icakuriren, för några månader sedan om en kvinna som råkat ut för samma men som fått... kortisonspray kanske? Och blivit bättre. Kan stämma, för när jag drabbades av en sådan värstinginfektion första gången fick jag ett helt batteri med tabletter och sprayer, bland annat kortison, och doktorn (en annan) poängterade hur oändligt viktigt det var att slutföra HELA kortisonkuren - för annars kunde det sluta illa. Typ.

Jag ska ringa någon öron-näsa-halsspecialist endera dagen!

Anonym sa...

Grattis! Jag önskar att syrsorna också kunde komma tillbaka, men det brukar visst inte ske.
Jag känner en som ALDRIG haft något luktsinne. Så utomordentligt trist.

Anonym sa...

Jag har också en "jakthundsnäsa" (om jag var en sådan som trodde att jag levt flera liv kunde jag gissa på just jakthund, bra näsa och trogen! ;) ).
Det är så himla skönt när man blir sig själv igen!

Anonym sa...

Orup har inget luktsinne. *råkar veta och delar med sig av kunskaper*