onsdag 14 december 2011

Krafttag. Kragtag.

Nu är det bråda tider. Inte på något vis känns det mindre stressigt trots att det är bara vi fem i familjen som ska fira i år, i hemmets vrå. Inga biljetter som blir för dyra, inte det där slitet mellan jaget, egen familj och ursprungsfamilj som brukar överväldiga mig redan på julaftons morgon.

Fast givetvis känns det plötsligt övermäktigt ändå. Nu är ju ansvaret mitt. Det är jag (ja, vi är två, men en av oss stressar sällan upp sig) som ska se till att allt blir trevligt och mysigt. Det hänger på mig och julgardinerna.

Alltså har jag från och med i går föresatt mig att göra Två Julsaker varje dag tills jag blir ledig mot slutet av nästa vecka. Oräknat det jag redan gjort i form av stjärnor och belysningar och en och annan hyacint.

I går kokade jag fudge, i vår familj känd som faster Bojan-kola och så gjorde jag snittkakor som skulle ha haft saffran i sig men i stället fick ingefära (den burken har fyllt år många gånger i skafferiet), kanel och kakao. Och i dag har jag beställt ett knippe julklappsböcker på Adlibris.

Egentligen skulle det räcka med städning, musik, en massa tända ljus och så god mat. Det är inte svårt; det är verkligen inte något man bara gör till jul heller.

11 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Vet inte vad övriga fyra tycker, men kan det inte vara ganska skönt att fira väldigt nertonat? Alla får välja två--tre favoriter som absolut måste vara med, och så ansvarar var och en för sina grejer. Och så gör man lite lagom extrafint omkring sig men i övrigt så lite som möjligt. Det är ju inte rimligt att en person ska dra hela lasset, inte annat än om vederbörande verkligen är julgalning och älskar bestyren.

cruella sa...

Så är det ju tänkt. Det är bara jag som går igång på alla cylindrar, precis som min mamma alltid har gjort i alla år och som jag inte orkar med.

Miss Gillette sa...

Men kära mänska. Sluta genast med det då. Cold turkey tror jag inte på, men nertrappning. (Mest och först i huvudet, förstås.)

cruella sa...

Ja, vem tusan vill bli sin mamma, i alla fall i det avseendet;-)

Nu har jag slutat. Ska bara göra det som är roligt.

Elisabet. sa...

Jag drömmer om att fira en jul någonstans långt borta ..., kanske sitta på en strand och bada till efterrätt och inte ett dugg skulle jag bekymra mig om julmaten ,-)

Det gör jag väl kanske inte nu heller. Egentligen. Vi tar det oerhört piano.

Miss Gillette sa...

cruella: Bra!

elisabet: Jag vill också det! Men Maken flyger inte, och jag vill hellre vara med honom än att inte fira jul. (Var det inte nån som sa att man kan få allt? Det verkar ju inte stämma.)

Anneli sa...

Alltså. Jag brukar tokfixa till jul. Förr. För andra året i rad finner jag ingen lust. Och jag tror ta mig sjutton att det blir jul ändå.

cec sa...

Allt jag vill kommentera är detta: fudge. Hur gör man för att få en god fudge? Min är såhär, det blir liksom sockerkorn i den - nasty!

Om du vill kan jag komma med tantutrop även, såsom: det blir jul ändåååå!

cruella sa...

Jag TROR att du, cec, kan testa recept med glukossirap. Såna finns har jag sett. Jag gillar det där sockriga och sönderfallande, jag.

cruella sa...

Tror också att tricket är att inte koka för länge och inte i för djup kastrull. Tempa till 120 grader, inte mer. Vattenånga kan göra att det kristalliserar sig, tror jag.

Ullah sa...

Min mamma gjorde allt minimalistiskt redan på 70-talet, så jag har mitt på det torra om jag skall jämföra mig med henne. Pappa gjorde ingenting, vad jag kan minnas, mer än accepterade att vi gick hem till min moster på julaftonskvällen för att få lite julstämning.