tisdag 22 februari 2011

Across the universe

Nej, men över Östersjön mot Helsingfors. I eftermiddag. Planeringsresa med jobbet. Förra våren fick vi en ny och ambitiös chef, och nu är tanken att ruska liv i den gamla kollektiva kropp till kansli som hänger såsom en appendix i organisationsschemat. Vi rapporterar ingenstans, ingen rapporterar till oss. Same procedure as last year kunde vara vårt motto, men det rör sig nu. Det rör sig. Små rörelser och kanske inte direkt framåt. Men ändå.

6 kommentarer:

Miss Gillette sa...

Blindtarmsjobb låter väl inte så engagerande. Hur har det kunnat bli så?

cruella sa...

Analogin håller inte hela vägen ut i tomheten, medges.

Anders sa...

Fyllefärjorna är på flera sätt att betrakta som en annan planet, så i den delen är jag helt med dig. Vare sig Venus eller Mars, får man väl tillägga. Hedonismens planet, kanske?

Musikanta sa...

Läste just nu din kommentar hos Miss G. om att börja skolan. Hade en kollega som var förgrymmad och klagade för att en pojke i ettan nästan hade räknat ut sin räknebok redan i oktober.

Han fick inte ta hem den i fortsättningen - hon visste inte vad hon skulle sätta i händerna på honom i så fall.

En annan pojke fick jag ha specialundervisning i engelska med några lektioner i veckan eftersom han var så mycket bättre än de andra.

Många lärare som jag haft som kollegor tycker det är oerhört jobbigt med begåvade barn som de inte kan stimulera på rätt sätt eftersom de har så många mindre begåvade att ta hand om samtidigt i klassen.

Trevligt med planeringsresa till Helsingfors. Lycka till med nya chefen!
Ingrid

cruella sa...

Anders: Mitt i veckan till Helsingfors i A-hytt ger ett visst skydd mot fylla och skrän. Ändå var det rätt många finska sportlovsungdomar på båten. Förunderligt hur de här flytande hotellen sväljer folk åt alla håll och kanter.

Dom Dummaste var förstås de två medelålders farsor som sent på natten, i ungdomsbaren (och vad gjorde jag själv där;-)?) skröt över sina pappakvaliteter som innebar att de en gång om året tog ungarna på kryssning. Den äldsta tio år... De var i hytten och såg på DVD medan papporna höll låda i baren. Deprimerande är som det heter bara förnamnet.

Musikanta: Mina ungar har gått i F-3-klass så där har det ju varit helt självklart att ungarna varit på olika nivåer, både uppåt och nedåt. Jag tycker att ålderssammanhållna klasser känns ganska förlegat och mest som en administrativ fördel egentligen.

Annaa M sa...

Måste bara hänga på den senaste kommentaren. Jag har ju bara en erfarenhet från F-3, de andra gick i ålderssegregerat. Men jag såg inte att det gjorde någon skillnad. Barnen i Pojkens klass hade totalkoll på vilka som gick i vilken klass, även fast de så gick att säga gick i samma allihop. Om någon trea satt med ettans uppgifter så märktes det lika väl som om någon gjorde det i de "vanliga" klasserna.

Äldsta gick ju i vanlig klass, hatade skolan men den enda individanpassning som fanns var "forskning". Eftersom hon inte var den lilla välanpassade vetgiriga låtsasforskare som skolan väntar sig av "duktiga" barn så fick hon helt enkelt något slags anpassad skolgång från femman, vilket innebar att hon fick vara hjälpfröken i en F-3:a några timmar i veckan i stället för att vara i klassen.

Tror det handlar mer om att det är snålt med utrymmet för de som inte stämmer in i ramarna. Anpassbarheten är a och o!