"Sippa". Lägg av med det hörrni. Smutta på glöggen i stället.
Ingen dager synes än. Trött, trött, skriv, skriv, slumra, spring, spring. Och så lite fest, lite ljusning. Elva nätter före jul.
Och så ned i kolkällaren igen. Två skoliosdrabbade ungdomar, korsett i julklapp till den 17-årige sonen. Lillsyrran får respit i ytterligare någon månad innan dom faller.
Mörkret får gärna ta och flykta snart. (Jag vet att det finns de som har det värre.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Skolios är inte att leka med.. hade problem med det på högstadiet och jag har inte upplevt någon mer uttröttande smärta än den...
Nej men! Stackars. Bättre upptäckt än inte, men vilken klen tröst.
Och jag säger att jag tvär-snippar in till grannen och det blir ju helt fel på sthlms-vis ....
Ja, jag vet, det har inget med sippa att göra.
Elisabet igen: jag trodde nästan inte att Skolios fanns ännu? Och värk i skelettet är pest och pina ..., även om andra har det värre.
Det hjälper liksom inte.
Hihi, jag tänkte på dig idag när jag läste att nån sippade på vad det nu var. :) Så kom jag inte på vad du ville ha det ersatt med...
Och det där med ryggarna var ju allt annat än kul. :(
Om du vill ta en vråltidig lunch på torsdag så kan du få höra om annat tråk att distrahera dig med, så kan jag se om jag funkar bättre än Askungens systrar med att ärva skor (läs prova de där snöskorna du talade om).
Jag ska vara vid Rådmansgatan vid tolvdraget.
När jag var liten så var man sipp om man var bäng och inget av det hade med smutta att göra.
Nej, den enes smärta blir varken större eller mindre för att den jämförs med en annans.
Jag hoppas att korsetteriet snabbt ger resultat och att det räcker med denna vända.
Min klasskompis fick korsett, glasögon och tandställning (även ett tag med båge utanför munnen) inom ett halvår.
Läppjar gör man ju också med fördel på just varma drycker. Det är ett ord jag kramar allt jag orkar.
Otroligt tråkigt med skoliosen. Inte för att det på minsta sätt hjälper de drabbade, men det ger i alla fall mig större distans till mina egna små futtkrämpor vilket förhoppningsvis gör mig till en lite lite bättre mänska.
Alla: Tack för tyck-synd. Jag vidarebefordrar det i tanken till sonen. Han är inte direkt pepp just nu.
Skolios är nog varken vanligare eller ovanligare än förr - däremot är man mer vaksam och remitterar till röntgen och liksom för upp det på dagordningen. Problemet är att man inte kan sätta in behandling för tidigt och när man väl ser att det är dags brinner det i knutarna och kan faktiskt även vara för sent.
Fasiken också, hade hoppats ryggarna skulle räta till sig själva. Vet att du/ni varit inne på diverse undersökningar men sluppit skoliosdomen tidigare. Hoppas H slipper korsett och att A inte behöver dras med den så länge.
Tråååkiiigt.
Är också in i märgen trött och julstressen lackar och decemberförkylningen rosslar. Och hemma har vi oväntat fått två nittonåringar inneboende i en vecka. Nånstans i sin röriga packning lär det ligga en kyckling de inte kan hitta ... Varde ljus!
Ni har det jobbigt nu - usch, stackars er!
Att andra har det värre gör det inte alltid lättare. Och prövningar är inget att glädjas över.
Har du läst om Barbara Ehrenreichs korståg mot positivismen?
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hon-vagrar-vara-glad-for-cancern_5808471.svd
Själv dricker jag glöggen så snabbt jag kan medan den är varm. Om man sippar, smuttar eller vad fan man än gör långsamt så blir den ljummen och ännu äckligare.
Var kommer alla floskler ifrån och vem för dem vidare? Jo, det är dumheten som bär dem på sina axlar och när dumheten breder ut sig via nätet så blir det fler och fler som bär.
Bläh för korsetter, värk och elände. Här har vi en pojke med gammal whiplash i nacken, inte roligt, inte roligt. Prövningar är som sagt inget att glädjas över.
Så tråkigt med skoliosen... liksom någon annan här, trodde jag nästan att det inte fanns längre. När jag var barn hörde jag oftare talas om det.
Jag skulle också önska att det gick att stoppa anglifieringen, jag kämpar på i det lilla, men hör att jag ibland faller och tar till mig nya uttryck. Men å andra sidan... plockar vi bort alla franska och tyska "gamla" låneord, så blir det nog inte mycket kvar. Å tredje sidan lär engelsmännen ha fått en del från de gamla vikingarna också...
Skicka en kommentar