Jag har en varm och glad och generös och engagerad person i min tangentbordsnärhet. Christina heter hon. Hennes liv är knökfullt upp över taknocken, men hon har den där okuvliga energin man bara kan önska sig i sina tröttaste drömmar.
Nu har hon skrivit en bok. En som aldrig kommer ut mellan två hårda eller ens mjuka pärmar, för någon annan och kändare hann före.
Sådant händer så klart hela tiden. Men klicka och förmedla. Gratis är alltid gott, men det här är ett kap på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har sparat länken - OCH skickat vidare till en mamma med tre tonåringar där det finns lite kriser just nu.. så TACK för tipset. Tacka din väninna också!
Vad bra! Och känner hon för att sprida den vidare, exempelvis till skolan som temamaterial eller bara för utdelning så går det alldeles utmärkt det också! Vill man att författarna ska komma och prata så finns uppgifter om hur man kommer i kontakt med dem hos Christina!
Tack rara du - och förresten, mejlar du lite Alvarapport?:-)
Åh, vilken bra länk! Den ska jag skriva ut och dela ut till döttrarna. Toppen! tack!
Cruella är en vän som få. Tack sötaste. Du betyder mkt för mig.
Och alla ni som läser här. Jag ser i kommentarerna och är glad att den kommer tillo användning. Kontakta mig om någon skola är intreserad - typ i arbetet med "livskunskap" eetc. Så kan jag kopiera upp i större antal. Utan kostnad förstås. Som sagt, på något sätt skulle jag velat ge den här till min yngsta en gång. Det var en tung tid och tänk om det kan hjälpa en enda att lite mer studsa på tonårsvågarna istället för att nästan drunkna ;)
Hejja Christina säger jag bara! =)
Jag har snabbtittat genom länken och ser att den äger.
Eller hur är det nu tonåringarna säger? ;)
På tal om pappor så kan de självklart fixa matsäck de också, de gör saker mycket mera verklighetsförankrat dessutom. Det är bara jag som hönsmamma som alltid "drar på" för att det SÄKERT ska räcka. ;)
Skönt att komma hem till färdiglagad middag utan att ha förberett förresten!
Men jag är glad att jag har det som jag har det, trots allt. =)
Jag känner inga tonåringar, men jag kanske ska göra övningarna själv. Min tonårskris började när jag var fyra och verkar aldrig gå över. Eller den kanske har övergått i 40-årskris nu, men det var rätt sömlöst isf.
Skicka en kommentar