Nu ligger alla i startblocken, och vissa är redan iväg. Våren är här. Med allt vad den innebär av fler soltimmar, musörade träd, vackra lökar (?), glitterblått vatten, loppisar, idrottsaktiviteter, släktbesök och inte minst KU-utfrågningar och debatter som ska klaras av helst innan maj månads utgång. I år ska jag pröva en annan taktik och inte falla in i klagovisorna över den strimlade och fragmenterade tid som ska forceras fram till midsommar. Nej nej. Med högburet huvud och schvung i steget ska jag vara en positiv plåga för omgivningen. Jobbigt? Nänänä. Kul? Jajamensan!
Den 3 juni är det förresten dags för det rubriken antyder, nämligen det riktiga Vårruset. Många tanter ska lunkaskuttagåhoppajogga sig runt fem kilometer i Guds vackra natur. I'm in it for the goody bag - när man går i mål får man både lightleverpastej, strumpor och dasspapper om jag inte minns fel. Eller kanske är det lite mer alerta sponsorer i år, vem vet. Anita på jobbet handlar dunkvin, det går så bra till picknickkorgens polarkaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Smitta mig med allt det positiva! =)
I maj månad brukar det snurra rejält i mitt huvud, fotbollsmatcher, träningar, skolresor, utflykter, matsäckar som ska packas och det ena med det fjärde...
Swisch så är det juni. =)
Hej Malin och välkommen:-) Självklart snurrar det även här, men om man tolkar det som något glatt och roligt... vilket det ju ofta är... så kanske det blir lättare. Hoppas kan man alltid!
tyväääääääärr kan jag inte vårrusa i år (heller), ska på spritfest i kolonistuga nämligen (ej den egna utan en annan mer dold uppe på berget). Men det kan väl också klassas som en typisk våraktivitet?
Ingrid: Spritrus är förstås ännu bättre!
Här i Göteborg rusades det i tisdags, men då rusade jag ju omkring i Paris. Annars har jag nog minst 15 medaljer från tidigare vårrus.Det börjar bli olidligt nu, 19 000 fruntimmer som ska ta sig runt i den ganska lilla Slottsskogen. En gång hade jag med mig en liten flaska Champagne, men ingen i laget fick upp den så jag fick gå hem med den igen och låta Händige Herrn öppna och sedan drack jag upp den själv.
Nu har jag inget lag längre och det är lite trist. Men det finns ju Champagne.
Anne Marie: Inte visste jag att du var så hurtfrisk:-) Något antiklimakteriskt med en champagneflaska man INTE FÅR UPP! Grr, jag hade blivit tokig och förmodligen slagit av halsen med ett välriktat bajonetthugg (tänk salig Carl Lidbom).
Å andra sidan hade jag kanske inte haft någon bajonett. Heller.
Skicka en kommentar