Dag 22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Jag är ju inte vid min bokhylla. Och favoriter är jag så dålig, så dålig på att utnämna. Men om jag tänker på en annan bokhylla, den som står och svajar av ålder och överlastning i sovrummet i Vitemölle, då finns det en favoritbok där. Kring Sandhammaren av Frans Löfström. Han var folkskolelärare och amatörhistoriker och dog redan 1941. Boken består av berättelser och intervjuer med gammalt folk på Österlen, främst vid kusten kring just Sandhammaren - notoriskt svårseglade vatten med många skeppsbrott och tragedier. Här finns berättelser om höststormar och sandrevlar och utsiktslösa räddningsaktioner, om hjälpsamma kustbor men också om pirater som tände vilseledande fyrbåkar på stranden för att lura skeppen i kvav så att de kunde plundras. Jag läser om oskiftade marker och radbyar, ett landskap som inte längre finns, som inte funnits på länge.

Bästa sättet att läsa Frans Löfström är att vänta till en kväll när pålandsvinden får havet att brusa, när vinden är ljum och augustimörkret sveper in över byn. Då lägger jag mig i det minsta rummet och öppnar den övre dörrhalvan ut mot det vilda och tänker att det är skönt att inte vara ute på havet och inte vara säker på att få komma hem.

Dag 21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen

HIGH FIVE! En bitter dag sparar jag sånt vrålande tills håglösa tonåringar kommit upp och ut ur huset. Det är ingen hög ambitionsnivå. Det senaste året och mer har det varit lite för många såna dagar.

Gud vad jag är less på den här listan. Undra på det. Men jag kan ju inte överge den nu.