Dag 23. Hepp! Dagens musiktips.

Jag är ingen musiklyssnare. Inte nu, inte förr. Men jag gillar musik vid rätt tillfälle. Det betyder väldigt sällan så kallad skvalmusik, det vill säga musik som bakgrund till annat jag gör. Om jag inte målar väggar. Då lyssnar jag gärna på mässor. Om någon annan sätter på jazz tycker jag oftast att det är behagligt, men jag skulle aldrig komma på tanken själv. Idealet är tystnad där min inre monolog kan pågå ostörd.

Jag har ingen musiksmak. Jag gillar olika. Beatles, Stones, Håkan Hellström, Ted Gärdestad (utom hans halvsexistiska trallåtar, som Angela), The Avett Brothers, Evert Taube (igen, inte prostitutionsromantiken och gubbsjukheten), Bellman i Fred Åkerströms tolkning, konstmusik där jag får lyssna efter annat än melodi och harmoni, många klassiska verk, Jussi Björling, Buena Vista Social Club. George Brassens, Piaf, Juliette Gréco. Men inte Kent.

Ni hör. Få ihop det där, den som kan. Jag sticker ned handen i den imaginära hatten och drar ... Mumford & Sons. I Will Wait. Live i magnifika Red Rocks i Arizona. Ren eufori.