Gengångare och döda

Jag har lite dåligt med tid att skriva för jag måste knarka fransk spök-tv så fort jag har en liten stund över. Riktigt bra. Högst normala döda som likt den store föregångaren Jesus kommer tillbaka i kött och blod eller kött och ben som de säger i serien, en chair et en os. Inte blir det bara munterhet och glädje, så mycket kan jag säga. Det hade för övrigt blivit en tråkig serie. Gillar man inte bara spöken utan dessutom trista franska hålor omgivna av vackra berg gör det inte saken sämre. Se! Endast på webb-tv, åtta avsnitt som ligger kvar i ett par veckor till.

Månne var det det tragiska och elegiska anslaget som fick mig att börja tänka på James Joyce och The Dead. Jag har Dubliners i en väldigt snygg storpocket som jag köpte just i Dublin 1992. Jag vet att jag har läst den rakt igenom vid något tillfälle, men det är The Dead jag återvänder till. Det är en juvel. Klass, tidsskildring, vackra naturbetraktelser, mänskliga relationer, tillhörighet och utanförskap, politik, äktenskaplig lycka och förlorad kärlek. Läs!

Köttets lust

Nyss åt jag lunch. Den var gjord av en gris, och jag är säker på att den varit väldigt glad i sitt lilla grisaliv, så god som den var. Apropå att vi bör sluta äta äckligt kött.

Frånvaro

Att det ska vara så omöjligt att bara ta itu och skriva igen om man känner för det. Man vill liksom gärna förklara sin frånvaro på något sätt, gärna lite lustigt. Som om allting har en mening. Som om allt har en förklaring. Som om någon bryr sig.

Jag har haft skrivkramp. Jag har haft bekymmer som flugit runt i mitt huvve som... ja, som kajorna som kraxar runt, runt i ett oräkneligt antal över tallskogen om sommarkvällarna. Jag har haft roligt. Jag har rest hit och dit och hem igen (mest till Paris). Jag har talat franska, druckit champagne, ätit havregrynsgröt, slitit med virriga gymnasister och stressade niondeklassare. Jag har varit på fest och jag har dansat mer än på länge.

Jag, jag, jag. Nu är jag här igen.

Utlottning fast inte hos mig:-)

Min blogg är inte ens värd namnet nuförtin, men den kan ju användas i det här goda syftet ändå:-)