Gud förbjude

ETT enda inlägg hittills i augusti, nää. Jag skärper mig i den sista svirrande, darrande, skälvande sekunden av sommarmånad.

Igår sprang jag minsann TJEJMILEN. Jomen. Härnäst blir det väl Ladies Night (Gud förbjude).

Jag valde startgrupp med viss omsorg för att kunna masa mig fram utan att störa andra. Vad händer, tror ni? Just det. Bredbakande kvinns från Sparbanken i Västervik spankulerar i godan ro framför mina fötter, I BREDD, utan en tanke på ett enda löpsteg. Höll på att sänka Tjejmilens hela vara och credo (vi brudar är finfina på att ha det myyyyysigt ihop fast det är tävling) genom att väsa "Välj en annan grupp för faaaan" men insåg ju hur himla utstraffad jag skulle bli då. Krokbenad. Bespottad och begabbad. Despised and rejected.

Nåja. Jag armbågade och krumbuktade och efter nån kilometer gick det ju att snigla sig fram i den fart som är mitt signum: 6,5 på kilometern, vare sig det är en eller tio. Vare sig jag är otränad eller otränad eller har ett hb på 86 eller 115. Jaja.

Medalj till alla. Och ostkaka. Snabbätartävlingen vann nog jag, för fem minuter efter målgång hade jag ätit en banan och en låda ostkaka med sylt samt druckit vatten, en kopp kaffe och en Chiquitasmoothie.

I övrigt denna augusti har barnen börjat skolor och jag har läst franska i en intensiv vecka som nog inte precis gjorde underverk men gav mig lite mer inspiration. Jag har orienterat i regn och i sol, ätit bröd, ost och vin i regn och sol, sett Varieté Giraff i Vitabergsparken och fikat hembakt på kolonisternas trädgårdsdag. Jag har varit loppismadame och barnvakt, jag har umgåtts med min man och jag har köpt Asimovs Stiftelsetrilogi i en underbart vacker och sliten pocketutgåva. Jag har sett om Sagan om ringen och fnissat och suckat mig igenom Augustilunch i Rom. Jag har städat badrummet och hittat sexton pennor, sju nagelknipsare och två linjaler. Bland annat.

Det är ju lite inne att gilla hösten, men jag gör det på riktigt.

Back in town

Ojojoj, vad man får flänga när det är semester. Just hemkommen efter en vecka i Jämtland som innehöll ungefär allting utom surströmming, vilket i och för sig var synd.

Axplock: fransksnackande, tvååringsgull (på franska), kräftor, kubb, hammock, grill, insjöbad, fjällvandring och bärplockning gånger två. Löpning i gamla fina elljusspåret och 1000 meter i Storsjöbadets utebassäng alltmedan ungarna stojade nerför de nya rutschkanorna. Och en massa fika och promenader.

Jag är helt slut.

Festival

Bråda tider när man har semester vill jag lova. Är man inte i Hultsfred och lyssnar på The Hives och Metallica tillsammans med 35 000 andra så springer man orientering med 12 000 nylonklädda skogstomtar av alla kön och tjocklekar. Och gör man inte det så har man kommit hem och tvättar maskin på maskin med sumpluktande och knappt identifierbar tvätt.

Men annars så. Är det ganska avkopplande med sommarledigt.

Och regnet

Ett säkert tecken på att semesterbotten is nådd är när trettonåringen efterlyser utflykter. Han är den som inte kräver så mycket annat av livet än en gitarr och en fotboll. Men nu får det liksom vara slut på trädgårdsliv och masiga dopp i hamnen. Tycker han.

Som tur var började det just regna.

Elvaåringen har hamnat i ett bakskov. Det vill säga, vi bjuds ett par gånger om dagen på chokladkaka, muffins, kardemummabulle, paj... Gubbashortsen som jag hittade i boden förra sommaren börjar spänna lite i midjan. Får flytta hyskan.

Drömmer om Köpenhamn, en flaska champagne och ett hotellrum. Ja, och så äkta hälften. Drömma kan man alltid; verkligheten stavas O-ringen. Sju nätter i tält med tre ungar.

Men först hamnfest och vänbesök. Och fler kardemummakakor.

Så var det juli

Och familjen är samlad, hela den vidsträckta, utsträckta, utvidgade. Tolv personer drar in sand, skrattar högt, slår tårna i trösklar, äter njutningsfulla mängder mat och somliga dricker vin. Eller en liten whiskypinne. Alien-algerna har flutit ut igen men värmen i vattnet är kvar. Saligt. Vi funderar stillsamt över när mudderverket kommer för nu är det endast en knapp meter djupt i hamnen. Åskan mullrar på avstånd och endast ett par droppar i utkanten av den våldsamma skuren hittar vår väg.

På badhotellet spelar man soft jazz. Blonda flickor talar skånska bak disken och tre pensionärer lyfter skedar från tallrik till mun. Är det här blomstrande business, verkligen? Men jag klagar inte.

Quiet days in Clichy. Fast utan vilda orgier.

Intresseklubben noterar

Varmt och soligt, packning i högar men ej i väskor. Än. Håret ropar på färg, magen på mat. Barnen på vift. Fadren likaså. Eftersändning, tidningsflytt, tågbiljetter, överblivna konsertbiljetter, medusiner.

16.15 går tåget söderut.

På återhörande.

Visst vill ni veta

Ahahahalla utom jag har fått sommarlov här på firman. Jag sitter och skriver ett urtråkigt sista yttrandeprotokoll från sista sammanträdet tvärs över vattnet. Lokalpolitik kan få den mest intresserade att vissna och dö. Efter att först har skrikit i frustration. Ack vad barnsligt.

Hemma sprudlas det av sommarlovslediga barn, eller ja, dotern. Det gås på Eriksdalsbadet, cyklas till Långholmen, has picknick... ett elvaårssommmarlov i all sin ljuvliga enkelhet. Trettonåringen borde hoppa höjd och skutta häck men har drabbats av blues eller kanske bara utmattning efter att ha kickat bollar i olika storlek på foten i sisådär fyra dygn. Det finns liksom ingen hejd när han kör in på smalspåret. Femtonåringen kutar i sicksack upp och ned för en fjällsida och hittar kontroller på långt håll. Pannbandet han absolut inte behövde ligger hemma och nyss ringde han och behövde ett litet förskott för att köpa ett pannband. Jomenvisst.

I morrn drar jag och elvaåringen hit för ett par dagars fladdriga väggar och stånkande på hårt underlag. Håll tummarna för att jag i afton (efter Barnaby så klart) hittar: tält, ryggsäck, spritkök, rödsprit, badkläder, liggunderlag x 2, sovsäckar, kuddar, varm tröja, shorts och myggstift.

Från busshållplatsen är det minst 4 kilometers promenad. Det blir intressant.