Förbjudet!

Härmed bannlyser jag ordet "krispigt" i alla användningar utom när det gäller skorpor eller knäckebröd. Men tag er i akt även där!

Så där ja.

Skönt.

Utlottning

Nänä, inte hos mig, vad trodde ni, utan hos Kajsa som har bloggen Radhustankar.

Jag var ju så lyckosam och vann en fin kokbok härförleden, så nu har jag blodad tand.

Favorit som fallit i glömska

Dagens lokaltidningsbesvikelse.

Ung och bortskämd

Vilket jävla skämtprogram. Och vad gör det i SVT? Föräldrarna verkar helt lobotomerade, ungarna utvecklingsstörda.

Ajö.

The gloom

Om jag någon gång gör en skräckfilm ska den heta det, och den ska tilldra sig i huvudet på en medelålders kvinna med begynnande gäddhäng, ful frisyr och ett par kilo för mycket på mitten. I huvudet virvlar föresatser om bot och bättring som vilsna löv om hösten, lågfrekvent ångest över otillräcklighet, uppväxande och snart inte alls behövande barn, kladdiga köksgolv, uteblivna prestationer, obefogad snäsighet och insikt om att vänskaper inte alltid ger det man trott dem om. Och så minimal sexlust men ett allt större sug efter alkohol.

Den filmen blir man ju fett sugen på.

Hon tänker va fan

Efter att ha drivit min 12-åring till tårar, mig själv till ett rödrandigt vansinne, matteläraren till ett snipigt svar ("jag har inte tid att gå igenom det en gång till i dag, även om hon var borta i går" fast inte citat as in direktciterat) och köksbordet till ett smuligt kaos med ett halvpajat tusenbitarspussel med motiv av Hendrick Avercamp, "Winterlandschap met schaatsers" (1608), tallriksunderlägg, halvöppnad post, trasiga kuvert och små flagor av cheddarost, varav en del tydligen hamnat i brödrosten med tanke på lukten, gick jag småmorrande och svartsynt och faktiskt även mumlande för mig själv ut på stadens gator.

Återlämning av försenade böcker (inte så illa som jag trodde, tjugo pix bara, låt oss säga att jag sett den siffran åtminstone femtiodubblad en gång - och överlevt, konstigt nog), utkvittering av ett stycke bokpaket från Adlibris (ibland hamnar de hos Lolas Spel och tobak, ibland hos företagspostkontoret på Åsögatan - man får anta att omväxling förnöjer) och så en långsam och ännu mumlande promenad mot min kammare.

Och även om jag fortfarande känner mig som svartalfen och liksom lite bottenlös och uppgiven så hjälpte promenaden så till vida att jag faktiskt tänker ge fasiken i mattetjatet (ändå ingen idé så här i elfte timmen) och föreslå trevligheter i stället. Muffinsbak och hallongrottor.

Nu ska jag gå och lyssna på statsministern.

Don't try this at home

Om man har en matteovillig men samtidigt självöverskattande sjundeklassare som har matteprov på torsdag och har missat den sista genomgången på grund av nödvändigt sjukhusbesök, då kanske en mor med pedagogisk klumpfot ska låta bli att "hjälpa till" med en rad mattetal vid frukosten.

Å andra sidan blir jag fullständigt förtvivlad över den nya mattepedagogik som visserligen har stora poänger i det att man tillämpar mer och sätter saker och ting i sitt sammanhang. Men att sätta upp notbladet på pianot och hanka sig fram genom stycket en gång är inte tillräckligt för att kunna säga att man behärskar det. På samma sätt räcker det sannerligen inte att med stöd, uppmuntran och mycket möda utföra en matematisk metod som till exempel subtraktion med lån. Öva, öva, öva, öva. Räkna sjuttiofem tal. Spela stycket om och om igen. Det motverkar inte förståelsen; tvärtom lösgör man tankekraft till själva problemlösningen.

För övrigt är persiennsnörena ohyggligt äckliga, Riksbanken har höjt styrräntan varpå vår rörliga boränta hoppade upp en bra bit och så har jag sju försenade biblioteksböcker.

Mmmmff.