Torsdag

När man jobbar pang mitt i stan och plötsligt får en långlunch till skänks, ja, då kan det hända att man tar en rövare och iklär sig sin lilla jacka med trekvartsärm och strosar iväg i solskenet, bara för att konstatera att man nog borde ha haft långvantarna på i alla fall.

Sedan köper man strumpor av olika modisjanger och så går man till Kulturhuset och ser en väldigt fin fotoutställning.

Kloka ord och dumheter

Man ska pröva allting en gång. Har man ju hört. Så för några månader anmälde jag mig som BUZZADOR.

Hur tänkte jag? Jag som har så svårt för konsumism och reklam. Den här idén är ju som tv-shop fast med stackars privatpersoner.

Nåja. Duschkrämen är riktigt trevlig och luktar gott. Synligt vackrare hud kan jag helt ärligt säga att jag inte har fått. Men min hud var å andra sidan snygg från början.

April, april

I dotterns veckobrev förra veckan fanns en liten passus om att Apple som ska leverera skolans datorer skulle komma till skolan och demonstrera maskinparken just i dag. Tio nya IPhones skulle lottas ut bland de 50 första eleverna som dök upp.

Jag höjde på ett eller annat ögonbryn, men hade som vanligt annat att tänka på.

Men alla är inte oengagerade cyniker som gärna vill ha en IPhone.

Pang, sa det i mejlboxen. Nä nu! Skolan! Eleverna! Fristad!

Helt rätt, naturligtvis.

I dag kom ett nytt veckobrev där det hela uppdagades som det skämt det var. Jag misstänker att vi inte hört sista ordet ännu, för känner man sig dum vill man gå till attack och gärna placera struten på någon annans huvud.

Jag funderar mest över varför IPhone-scenariot över huvud taget känns trovärdigt.

I have a theory

När det gäller aprilskämt har jag en teori som går ut på att indignationen måste slå till innan hjärnan kopplas på - då kan nästan vilka vansinnigheter som helst passera. Jag har gjort ett litet experiment på en blogg som tyvärr måste förbli hemlig, och det ska bli väldigt intressant att se vad som händer.

Moules frites

Efter ett halvt kilo musslor i vitt vin med grädde och vitlök, en jättehög med frites och hemmalagad majonnäs (även middagssällskapets) samt två Guinness och en trea Calvados är man inte precis mätt vid den här tiden nästa dag.

Magen skriiiiiker på mer av samma sort, det vill säga fett och salt och kolhydrater. Alkohol är jag konstigt nog inte så sugen på.

Men i kantinen vankas det påskbuffé!

Det måste vara bönhörelse.

Jag ville jag vore

Till jobbet, över trottoargruset, man sladdar i alla kurvor värre än i vintras, och skorna är för hårda mot asfalten och benhinnorna lider redan. Vädret är grått men det är plusgrader och över Riddarfjärden jagar sol och skugga, sol och skugga.

Skriver några timmar på kommunfullmäktigeprotokoll. Där avhandlas bland annat vinterns synder i form av utebliven plogning av konstgräsplaner för fotboll och nejsägande till hall för isbandy (som det numera heter sedan teknologtidsfördrivet innebandy liksom ockuperat bandydomänen i hjärnan).

Bruna bönor och fläsk. Tisdagsmaten är fläsk eller fisk. Ibland är det raggmunk till fläsket.

Skriver och sneglar på klockan, skyndar mot EU-nämnd, lyssnar på statsministerns långa och på ytan rediga meningar. Det är alltid klurigt att redigera.

I gången mellan husen, i nivå med Strömmen, stannar jag till och betraktar isflaken som flyter förbi. Det är väldigt muntert med drivande isflak. Och bakom mig hojtar någon "Bonjour" och det är en bekant från UD och franskakursen i Nice för något år sedan; vi sågs i det blå ljuset just före soluppgången varje morgon och gick mycket snabbt först åt ena och sedan åt andra hållet på Promenade des Anglaises. Jag avslutade med ett dopp i det tandkrämsblå havet och varje morgon träffade jag samma farbror med sjungande accent och stor mustasch. Han tog långa Tarzansimtag i den sugande dyningen. Hans lilla tant hade vit nypressad blus och lagt hår och badade aldrig.

Min bekant har driv i steget och ska träffa ett gäng vietnameser på besök och säger i förbifarten att franskan måste piggas upp, för i höst flyttar hon med hela familjen till representationen i Bryssel.

Och jag känner en fläkt av karriär och längtan ut och kanske ett litet sting av inte precis avundsjuka för jag är inte lagd åt det, men av min egen oförmåga kanske.

Jag tänker på Nice och vilken härlig vecka det var.

Ikväll ska jag äta musslor på belgiskt vis, med majonnäs och pommes frites.

Lite Bryssel.

Sen kväll på jobbet

Här sitter jag på tionde timmen och skriver och skriver och skriver. I dag har det bland annat debatterats "vissa mineralpolitiska frågor" och då vet man vad klockan är slagen: uranbrytning. Många talare talade länge och alla begärde de replik på varandra. Många är de centerpartister som vrider sig som maskar; stackarna har det inte lätt den här mandatperioden och många lägger av efter valet i höst med diverse förklaringar och hummanden om annat i livet som måste få plats.

Tror jag det. Egentligen begriper jag inte varför inte fler centerpartister insåg vartåt det lutade och tog klivet över till Miljöpartiet medan tid var. Där finns - fanns - tillräckligt många liberalt sinnade mittenpolitiker och kanske hade vi kunnat ha ett lite annorlunda politiskt landskap än vi har i dag. Ett marginaliserat centerparti som övergett flera hjärtefrågor och ett icke alls särskilt vänstersinnat grönt parti som plötsligt sitter i knäet på Lars Ohly var kanske inte riktigt vad vi såg framför oss för några år sedan.

På hemmaplan ligger en 14-åring och kvider med blå fötter efter ett eller annat stolleprov i skolan i dag. Skutt i stentrappa. Eventuellt blir det en tur till Astrid Lindgrens akut i morrn bitti.

Är det inte det ena så är det det andra. Fortfarande.